Arvidson 141 Arwidsson för danskvän pä grund av Svante Nilssons tidigare politik mot herr Sten. Snart nog lyckades han dock vinna deras förtroende och var kanske den, som främst väckt de folkliga ocli nationella krafter, som gjorde Dalarna till en kraftkälla för den yngre stureätten. — A. är den förste, som framfört tanken på det nationella kungadömets återupprättande för Sten Sture d. y:s räkning (1504). Sedan gammalt hade han nära förbindelser med kretsar i Norge och ivrade för sv. propaganda i detta land i syfte att få till stånd ett samgående med Sverige mot Danmark. Även under Sten Sture d. y. och efter dennes död spelade A. en framträdande roll. Så sent som 1519 och 1520 räknade Kristian II och Gustaf Trolle honom till sina främsta motståndare. A. synes ha fallit offer för händelserna i samband med Stockholms blodbad. Han var en begåvad, kraftig och energisk politiker, skicklig i intrigens konst och ganska skrupelfri. A:s brevväxling, som nyl. publicerats (Gamla papper ang. Mora socken. 2. Med en kommentar av Lars Sjödin, till trycket befordrade av Anders Pers, 1932 —37), har ett betydande värde som källa för tidens historia. G. U. Arvidson, se även Arfvidsson. Arvidson, Erik Stellan Åke, litteraturhistoriker, skald, f. 8 nov. 1902 i Vänersborg. Föräldrar: stadsfogden Emil A. och Minona Berg.-—A. blev fil. kand. 1923, fil. mag. 1924, fil. lic. 1928 och fil. dr 1932, allt i Lund. Han var univ.-lektor i Greifswald 1930—33, red. för tidskr. "Clarté" 1924—27 och 1932—33, blev lektor i modersmålet och historia i Visby 1933 och är rektor vid Högre allm. läroverket i Hudiksvall sedan 1937. — I sin gradualavhandl. "Thorild. Studier i hans ungdomsdiktning" (1931) bestämde A. kronologiskt en del av dennes alstring och utredde genom genetisk analys flera motsägelser där, i "Selma Lagerlöf" (1932) framhäver lian, att hennes sociala moralism ger henne fler beröringspunkter med 80-talet än med 90-talet. I "Thorild och den franska revolutionen" (1938) ger A. en enhetlig framställning av Thorilds idéer på det estetiska, sociala och politiska området med utgångspunkt från hans sociala värderingar. A. redigerar i Sv. vitterhetssamfundets serie "Svenska författare" Thorilds samlade skrifter. Som skald har A. i anslutning till Victor Svanbergs krav på en förening av politik och poesi hävdat en religiöst färgad socialism, som tolkas med högstämt men monotont patos i diktsamlingarna "I skorpionens tecken" (1927), "Gränslandet" (1929) och "Jordglans" (1932). Plikt-medvetande och ansvarskänsla förläna A:s ofta abstrakta poesi en spartanskt stram hållning, som icke utesluter veka och ömma tonfall. A. har även framträtt som politiker och är sedan 1939 ordf. i stadsfullmäktige i Hudiksvall. — Gift 1937 med Margit Hedborn. N. B. Arvidson, August Theodor, metodistpastor, f. 13 okt. 1883 i Järpås skn, Skarab. län. Föräldrar: befallningsmannen Lars Johan A. och Kristina Blom. — A. studerade vid Metodistkyrkans teologiska skola 1903— 06 (konferensexamina 1906—11) och har därefter verkat som pastor i Växjö, Östersund och Stockholm (S:t Peter) samt som distriktsföreståndare på n. distriktet 1915—18 och på v. distriktet 1924—31. Sedan 1931 är han föreståndare för Metodistkyrkans i Sverige expedition, dir. för Nya bokförlags ab., kassör för missionskassorna och red. för Metodistkyrkans olika tidn. och publikationer. — Genom den evangeliska glöden i sin förkunnelse och sin förmåga att göra bibelordet levande har A. gjort sig känd som en av vårt lands främsta frikyrkliga predikanter och utövat inflytande även utanför sitt samfunds gränser. Hans mångsidiga begåvning har tagits i anspråk för en mängd organisatoriska uppdrag inom Metodistkyrkan. Sex gånger har han valts att företräda Metodistkyrkan i Sverige vid samfundets internat, generalkonferens i Amerika. Bland hans skrifter märkas "Metodistkyrkan" (3:e uppl., 1928). "Andens fullhet och Andens gåvor" (2:a uppl-, 1935). "Helgelsen — grundval och upplevelse" (1931) samt "Från advent till pingst" (1937). — Gift 1917 med Ida Elisabet Kilander. N. B. Arvidsson, Truls (Arnwidsson, Troilus Arvidi), kopparstickare, f. 1660 (döpt 23 nov.) i Västervik, † trol. 1710 el. 1711 i Stockholm. Fadern var en skomakare vid namn Arvid. —• A. var den förste svensk, som veteri. ägnat sig helt åt kopparsti ekar-konsten. Han blev student i Uppsala 1680 och utförde där kopparsticken till Cl. örnhielms övers, av Thesaurus' historia om goterna i Italien. En resa till Holland (före 1693) blev av stor betydelse för hans teknik, som under påverkan av den rem-brandtska skolan kom att kännetecknas av kraftiga skuggningar. Flertalet av hans kopparstick, som utfördes för antikvitetsarkivets räkning, utgjordes av illustrationer till J. Peringskiölds historiskt-antikvariska verk "Monumenta" och "Ättartal". A. deltog också i förarbetena till E. Dahlberghs "Suecia" och synes ha anlitats även av änkedrottning Hed- Stellan Arvidson. vig Eleonora. Nat. mus. och K. bibi. äga de största samlingarna av A:s blad. A. var känd för sitt originella väsen ocli sin stora språkliga lärdom. — Gift i Holland med en nunna, som följde honom till Stockholm men där blev skild från honom och kort därefter dog. — Litt.: G. E. Klemming, "TTr en antecknares samlingar" (1868 —73). N. B. Arwidsson. Släktens äldste kände medl., bonden på hemmanet Nyåker i Dalarna, Göstaf, stupade 1714 i slaget vid Storkyro. Hans son Anders, först skomakare i Stockholm och sedan löjtnant, antog namnet Werre och blpv far till skomakaren i Björneborg och Vasa Arwid Werre (f. 1734, † 1809). Dennes son Adolph, kaplan i Padasjoki och prost i Laukas (f. 1762. † 1828), antog släktnamnet A. och blev far till historiografen Adolph Ivar A. (A. 1) samt farfar till chefen för Sjökarteverket kommendören Thorsten A. (f. 1827, † 1893), som inlade stora förtjänster om uppmätningen av de sv. kustfarvattnen, konstruerade nautiska och hydrografiska instrument, ägde starka vetenskapliga och litterära intressen samt dessutom var verksam inom industrin, bl. a. vid Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm. Han blev far till zoologen Ivar A. (A. 2), vars son är botanisten Thorsten A. (A. 3). 1. Arwidsson, Adolph Ivar (egentligen Johan), skriftställare, f. 7 aug. 1791 i Padasjoki, Finland, t 21 juni 1858 i Viborg. Föräldrar: kyrkoherden Adolph Arvid A. och Anna Catharina Molin. — A. blev student 1810, fil. kand. 1814, fil. mag. 1815 och docent i allm. historia 1817, allt i Åbo. Det romantiska genombrottet i Sverige fick betydelse för A:s estetiska och historiska uppfattning. Hans poetiska huvudpro-