Assarsson 152 Atterberg Anders Atterberg. kanska stater, 1938 i Mexiko och flera mellanamerikanska stater. År 1940 återvände lian som beskickningschef till Moskva, där hans kännedom om rysk politik och ekonomi torde ha kommit väl till sin rätt. -— Ogift. B. E—r. 3. Assarsson, Gunnar Olof, kemist, f. 1 mars 1S93 i Västervik. Föräldrar: läroverksadjunkten Nils A. och Gerda Augusta Smitt. Avlägsen släkting till A. 1 och A. 2. — Efter studentex. i Västervik 1911 blev A. fil. mag. 1915 och fil. lic. 1919 i Uppsala samt fil. dr 1936 vid Stockholms högskola. Han var torvkemist och kemist vid Sveriges geologiska undersökning 1920—35, är bitr. kemist där sedan 1935 och liar företagit studieresor till Tyskland. Han liar utfört analyser av malmer ocli jordarter, undersökt kvaliteten hos betong och konststen samt deltagit i utredningar om förstörelse av betong (1928—29) och om möjligheten att framställa flytande bränsle (olja) ur torv och skiffer (1938—39). Mest känd liar A. blivit som en av våra främsta cementforskare, ocli lian har utgivit flera arbeten i frågor rörande cementets kemi m. m., bl. a. "Unter-suchungen über Calciumaluminate" (1930—35), "Die Entstehungsbeding-ungen der hydratischen Verbindungen im System Ca0Al203—H,0 (flüssig) und die Hydratisierung der Anhydro-kalziumaluminate" (1936) och "Keac-tions of aluminous Cement with wa-ter" (1938). — Gift 1921 med Alice Sofia Appelqvist. S. L. Astero'pherus, Magnus Olai (Arbogensis), präst, skald, f. i Arboga, † 19 sept. 1647. — Om A:s liv och verksamhet vet man endast, att han i sin ungdom vistades några år utomlands, prästvigdes i Västerås 1603, blev rektor vid Arboga skola 1608 och kyrkoherde i Västerfärnebo förs. 1614. Han skall dessutom ha åt- njutit anseende för lärdom och särskilt lia varit uppskattad som läkare. — A. är förf. till "En lwstigh comoedia vidh nampn Tisbe". Den behandlar i fri omdiktning den antika sagan om Pyramus och Tisbe, vilkas tragiska slut här förbyts i glädje, sedan de bägge älskande väckts till liv igen efter döden. "Tisbe" hör genom komposition, karaktärsteckning och stil närmast samman med de dramer, som brukade uppföras av de på kontinenten kringresande engelska skådespelartrupperna och därför kallats komediantdramer. Det är det första av detta slag på svenska. Sannolikt har det bearbetats efter ett utländskt drama. Till skillnad från det tidigare skoldramat, som alltid hade sedelärande eller praktiskt undervisande syftning, saknar "Tisbe" påtaglig tendens, är dessutom väl planlagt, liar en livlig och dramatisk handling och försöker individualisera karaktärerna. Dramat upptäcktes 1862 av Christian Eichhorn, som följ. år gav ut det i en ny uppl.; ett handskr.-fragment publicerades i E. Meyers "Tisbe"-edition 1909. Enligt en "anteckning i manuskriptet har "Tisbe" uppförts i Arboga 1610, i Karlstad 1615 och i Uppsala 1626. I modern tid har det spelats av studenter i Uppsala och Stockholm (senast på Nord. mus. 1925 i Per Lindbergs regi). — Gift två gånger, andra gången med Margareta Johansdotter. N. B. Astrid, drottning i Norge, dotter till Sveriges förste kristne konung Olof Skötkonung. — I den isländska sagolitteraturen spelar A. en stor roll. Hon skall mot sin faders vilja ha gift sig med konung Olof Haraldsson (den helige) i Norge, en händelse, som fört till brytning i det redan förut spända förhållandet mellan denne och Olof Skötkonung. Efter Olof Haraldssons fall vid Stiklastad 1030 lär A. ha hjälpt sin styvson Magnus att återerövra Norge. H. N. Astrid Sofia Lovisa Thyra, drottning av Belgien, svensk prinsessa, f. 17 nov. 1905 i Stockholm, † 29 aug. 1935 vid Kiissnacht i Schweiz. Föräldrar: prins Carl, hertig av Västergötland, och prinsessan Ingeborg, f. prinsessa av Danmark. Om A:s ätt se artikeln Bernadotte. — A. förmäldes 1926 med kronprins Leopold (III) av Belgien och blev drottning 1934. Hon övergick 1929 till den romerskkatolska kyrkan. — A. vann genom sitt naturliga och hjärtliga sätt en ofantlig popularitet i sitt nya hemland, och denna folkets känsla för henne fördjupades i samma mån, som hon genom outtröttligt arbete försökte lindra nöd och hjälpa fattiga och sjuka i Belgien och dess kolonier. Under en resa i Bel- giska Kongo 1932 var A. i tillfälle att ingående studera förhållandena där, och särskilt upprörd över den stora barnadödligheten sökte lion göra allt för att åstadkomma förbättringar. Likaledes tog lion personl. kännedom om det belgiska folkets levnadsförhållanden för att kunna gripa in, där det behövdes. Vintern 1934—35, som var mycket svår för industridistrikten, där arbetslösheten var katastrofal, startades på A:s initiativ Comité National des Secours, som sedan arbetade under hennes överinseende. — A. omkom genom en bilolycka i Schweiz 1935. På talrika platser i Belgien lia minnesmärken rests över henne. Hon efterlämnade tre barn: prinsessan Joséphine (f. 1927), kronprins Bau-douin (f. 1930) och prins Albert (f. 1934). G. A. Atterberg. Släkten härstammar från mjölnaren Anders Andersson (f. 1721) i Attersta i Gällersta skn, Närke. Hans sonsons son, murmästar-åldermannen Anders Magnus A. (f. 1808, † 1887), blev far till uppfinnaren Anders A. (A. 1) och kemisten Albert A. (A. 2). En son till A. 1 är tonsättaren Kurt A. (A. 3). 1. Atterberg, Anders Johan, ingenjör, uppfinnare, kommunalman, f. 28 mars 1845 i Härnösand, † 12 april 1926 i Göteborg. Föräldrar: murmäs-taråldermannen Anders A. och Hanna Ulinder. —■ A. studerade vid Teknologiska inst:s avd. för väg- och vattenbyggnadskonst, avlade civilingenjörs-ex. 1864, studerade en tid vid Konstakad. ocli var 1865—66 elev vid statens järnvägsbyggnader. År 1870 anställdes han som konstruktör vid Munkfors bruk och var från 1872 överingenjör vid Uddeholmsverken, tills han 1879 inträdde som delägare, senare som verkst. dir. i ingenjörsfirman Edwin Andrén & co. i Göteborg. Samtidigt var A. 1886—1909 teknisk chef för Göteborgs elektriska ab. Han valdes 1905 till ordf. i Göteborgs elektriska arbetsgivarefören. och deltog i bildandet av Sv. elektriska arbetsgivarefören. A. var stadsfullmäktig i Göteborg 1893—1917 och tillhörde även byggnadsnämnden m. fi. nämnder och kommittéer. A. var i många avseenden en föregångsman inom ingenjörsvetenskapen och konstruerade bl. a. den första elektriska borrmaskinen, det första elektriska ackumulatorlokomotivet och den första elektriska spårvagnen i Sverige, avprovad i Göteborg 18S5. Han konstruerade även turbiner och bessemerblåsmaskiner för bl. a. Hagfors järnverk ocli Lång-banshyttans bessemerverk. —- Gift 1873 med Elvira Uddman. (S. R.) 2. Atterberg, Albert Mauritz, kemist, f. 19 mars 1846 i Härnösand,