Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baltzer, Carl - Banck, Erik - Banck, Laurentius - Banér - 1. Banér, Peder - 2. Banér, Sten - 3. Banér, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baltzer
176
Banér
Baltzer, Carl Emil Lauritz,
teck-ningelärare, f. 16 mars 1845 i
Köpenhamn, † 31 jan. 1917 i Göteborg.
Föräldrar: regementseadelmakaren
Rasmus B. och Johanne Jensen. — B.
studerade vid Konstakad. i
Köpenhamn och inflyttade sedan till
Goteborg, där han blev teckningslärare
dels vid V. realläroverket (1875—
1911), dels vid den rit- och
målarskola, som var ansluten till Göteborgs
mus., samt tidvis även vid andra
skolor och läroverk. Han tjänstgjorde
också som inspektör över
teckningsundervisningen vid folkskolorna i
landet. B. var en intresserad
amatörarkeolog. Han avtecknade under en
följd av år Bohusläns hällristningar
och utgav över dem ett stort
planschverk (1882,1912). —Gift 1) 1873 med
Ida Lindquist, † 1875; 2) 1877 med
Alma Fredrika Bergstedt. Th. N.
Banck, Johan Erik August,
skeppsredare, f. 18 april 1878 i
Hälsingborg, † 1 maj 1935 i Danmark.
Föräldrar: skeppsredaren Otto B. och
Ida Hamberg. — Efter tio års
språk-och yrkesstudier i utlandet inträdde
B. i faderns rederirörelse i
Hälsingborg. År 1924 övertog han ensam
firman under namnet Erik Bancks rederi.
Firman bedrev fraktfart på Nord- och
Östersjön, Medelhavet och Västafrika.
B. var belgisk v. konsul sedan 1922
och led. resp. ordf. i styr. för en rad
affärs- och industriföretag i
Hälsingborg. — B. blev mest känd som
konstsamlare och donator. Han
intresserade sig företrädesvis för den äldre
målarkonsten, ocli hans berömda
privatsamling omfattade verk av Joshua
Reynolds, Tizian, van Dyck, Bassano,
Veronese samt från det äldre sv.
porträttmåleriet åtskilliga verk av A.
Koslin, A. U. Wertmuller m. fi. År
1929 skänkte han ett av sin samlings
mest remarkabla verk, Frans Hals’
porträtt av Cartesius, till
Hälsingborgs mus. — Gift 1904 med
EseEade-rup (i. 1884), som utövat en
uppoffrande social och filantropisk
verksamhet. Hon erhöll 1939 Illis quorum.
Banck, Laurentius Gunnari,
rättslärd), f. omkr. 1617 i Norrköping,
† 13 okt. 1662 i Franeker i Holland.
— B. studerade i Uppsala till 1640
och reste därefter utrikes samt blev
fil. mag., jur. kand. och 1642 jur. dr i
Franeker. Han besökte sedermera
Italien, Spanien och Frankrike samt blev
e. o. prof. i juridik 1647 i Franeker.
— B. synes ha varit en framgångsrik
univ.-lärare, ägde
lärdomochutgavtal-rika skrifter, som till stor del voro led
i den protestantiska propagandan mot
katolicismen. I "Bizzarrie politiche",
som han publicerade på italienska,
ingå bl. a. upplysningar om drottning
Kristina i Rom. — Ogift. T. D.
Banér, gammal adelsätt, vars
äldste kände medl., Isac Björnsson,
häradshövding i Olands härad i Uppland,
levde under senare hälften av
1300-talet. Hans sonson, hövitsmannen
Eskil Isaksson (f. omkr. 1415, † omkr.
1488), var den mäktige stormannen
Magnus Grens meningsfrände och
erhöll som den förste av sin släkt
rid-darslaget vid Karl Knutssons kröning
1448. Han efterlämnade utom sönerna
riksrådet och överlagmannen Knut
Eskilsson († omkr. 1517) och
riksrådet Nils Eskilsson (avrättad i
Finland 1520), vilka under sturetiden
spelade en framskjuten roll, även dottern
Sigrid Eskilsdotter († 1527), som blev
mor till Cecilia Månsdotter och
sålunda mormor till Gustav Vasa. Nils
Eskilssons sonsöner, amiralen Peder
B. (B. 1), riksrådet Sten B. (B. 2)
och riksrådet och ståthållaren Gustaf
B. (B. 3), upptogo släktnamnet B.,
hämtat från vapnets banerliknande
utseende. Gustaf B. hade sex söner,
bland dem ståthållaren Svante B. (B.
4) — farfar till generallöjtnanten
friherre Johan Gabriel B. (B. 12)
—- riksrådet Peder B. (B. 5),
riksmarskalken Axel B. (B. 6),
fältmarskalken Johan B. (B. 7) och
diplomaten Carl B. (B. 8). En son till B. 7 var
riksstallmästaren och
generalguvernören Gustaf Adam B. (B. 10), som på
grund av faderns förtjänster blev
greve 1651. Med hans son greve Johan
Adam B. utgick denna ättegren 1698.
övriga grenar av ätten upphöjdes i
friherrligt stånd 1651. B. 5 blev far
till generalguvernören och
fältmarskalken friherre Gustaf B. (B. 9) och
till riksjägmästaren friherre Claes B.
(f. 1620, † 1675). En yngre son till
den senare, riks- och kanslirådet
friherre Axel B. (f. 1661, † 1742), blev
greve 1719 men introducerades aldrig.
Dennes äldre bror, generallöjtnanten
friherre Johan B. (B. 11), blev far
till kammarherren friherre Johan
Mauritz B. (f. 1708, † 1767); från
denne härstamma samtliga nu
levande medl. av ätten B.
1. Banér, Peder Axelsson,
sjömilitär, f. omkr. 1540, † 7 juli 1565.
Föräldrar: riksrådet Axel Nilsson
(B.) och Margareta Pedersdotter
(Bielke). — B. var liövitsman på
skeppet Finska svan 1563—65 och
blev underamiral 1564. Han deltog
med tapperhet i slagen vid Bornholm
1563, vid Öland 1564, vid Bukow och
mellan Eugen och Bornholm 1565. I
sistn. slag stupade han, träffad av
en falkonettkula i veka livet. —
Ogift. T. D.
2. Banér, Sten Axelsson, riksråd,
f. 1546, † 20 mars 1600 i Linköping.
Bror till B. 1. — B. studerade vid
univ i Rostock och Greifswald. —
B:s visade harm över Erik XIV:s
behandling av Nils Sture medförde, att
konungen lät fängsla honom i
samband med de händelser, som ledde till
Sturemorden 1567. Av en slump fick
B. vid detta tillfälle behålla livet.
Vid Johan III:s trontillträde fick
han återupprättelse, slogs till riddare,
erhöll stora förläningar och mottog
olika uppdrag, särskilt av diplomatisk
natur. På 1580-talet synes han ha
åtnjutit konungens ynnest, vilket visade
sig dels i ökade förläningar, dels i
kallelsen till riksråd 1584. B.
utnämndes 1585 till lagman i
Södermanland, vilket var en utmaning mot
hertig Karl och väckte dennes livliga
misstänksamhet. Tidvis uppehöll B.
under senare hälften av 1580-talet
hovmarskalksämbetet. Vid mötet i
Reval 1589 ådrog lian sig liksom övriga
rådsherrar Johan III:s ovilja på
grund av motståndet mot planen på
Sigismunds abdikation, och efter
återkomsten till Sverige 1590 fängslades
han och förlorade sin rådsvärdighet
och sina förläningar. Johan III:s
anklagelse mot honom var vasasönernas
vanliga mot aristokratin under detta
skede: stämplingar mot kungaätten.
Vid Johan III:a död försonades B.
och hans ståndsbröder med hertig
Karl. År 1595 avslöt B. för Sveriges
l äkning fred med Ryssland i Teusina.
Hertigens försoning med rådet fick
endast kort varaktighet. Gentemot
Karls brutala kraftutveckling
reagerade rådsherrarna med en allt
starkare oro. B. sökte hålla sig undan på
sina gods. Dock tvingades lian till
avgörande, då Karl beslöt att ockupera
Finland, som styrdes av Sigismunds
ståthållare Klas Fleming, och på
riksdagen i Arboga demagogiskt
utnyttjade ständerna mot konung och råd.
B. flydde då till Sigismund. Han
arbetade nu för krig mot hertigen och
deltog i Sigismunds företag mot Karl
som amiral över kungens
transportflotta. Genom villkoren för
förlikningen vid Stångebro 1598 föll han i
händerna på hertig Karl och
halshöggs tills, med flera andra rådsherrar
i Linköping 1600 som anstiftare av
inbördeskriget mellan Sigismund och
hertigen. B. ägde stora
jordegendomar särskilt i Östergötland med
Hän-delö och Bro som sätesgårdar. -— Gift
1) 1571 med friherrinnan Margareta
Grip, † 1586; 2) med Ingeborg
Claes-dotter (Tott). T. D.
3. Banér, Gustaf Axelsson,
riksråd, f. 19 maj 1547 på Djursholm, †
20 mars 1600 i Linköping. Bror till
B. 1 och B. 2. — B. studerade vid univ.
i Rostock och Greifswald,tjänstgjorde
från 1564 vid konungens livfana, blev
hovmarskalk och riksråd 1569 samt
fältöverste i Finland 1571.—B. hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
