Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Beckman, Johan Wilhelm - 2. Beckman, Bror - Bedinger, Hugo - Bedoire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman
194
Beckman
Johan Wilhelm Beckman.
des 1818 i Växjö samt utnämndes
1819 till komministeradjunkt i
Katarina förs. i Stockholm. Samtidigt
förestod han en gosskola 1821—29.
Han avlade pastoralex. 1823 och blev
komminister i Klara förs. 1824. B.
verkade ivrigt för att ordna och
förbättra själavården i Stockholm.
Vid 1850-talets riksdagar var han
led. av prästeståndet. Han var medl.
av flera olika samfund och
1854—-67 fullmäktig i Riksgäldskontoret.
Som hymnologisk forskare har B.
gjort en tungt vägande insats. Han
ådagalade både rika kunskaper,
kritisk skarpblick och ovanlig energi vid
sin undersökning av de sv. psalmernas
uppkomst och förebilder. Han utgick
från Wallins psalmbok av 1819 och
påvisade, att flera av psalmerna icke
voro nydiktningar utan övers, och
bearbeta. Sina forskningar samlade han
i standardverket "Den nya swenska
psalmboken, framställd uti försök till
swensk psalmhistoria" (1845—72). B.
utgav även "Schwedische
Bearbeit-ungen und Uebersetzungen der
Se-quenzen Dies iræ und Stabat mäter,
als Erstlinge hymnologischer
Forsch-ungen" (1843) samt en samling dels
poetiska, dels prosaiska uppsatser
"Minnen af lediga stunder" (1824).
Bland B:s musikteoretiska arbeten
bör även nämnas "Semeiografi,
notation eller musikens förvarande genom
skrift" (Vitt. akad:s liandl. Ny följd,
del 2, 1861). — Gift 1826—34 med
Brita Elisabet Fehrnström. N. B.
2. Beckman, Bror, tonsättare,
musiklärare, f. 10 febr. 1866 i
Kristinehamn, † 22 juli 1929 i Ljungskile,
Göteb. län. Föräldrar: kaptenen Bror
Adolf B. och Anna Augusta Holm.
Sonson till B. 1. — B. var elev vid
Karlstads högre elementarläroverk
1876—84 och därefter biträde i K.
Warmuths musikhandel i Kristiania
1884 och i J. Bagges musikhandel i
Stockholm 1884—87. Ären 1888—1909
var han tjänsteman i försäkringsab.
Fylgia i Stockholm. Vid sidan av sitt
civila arbete ägnade sig B. åt musik
och studerade kontrapunkt och
komposition för J. Lindegren 1885—90.
Ären 1890—1902 var han lärare i
kontrapunkt vid Stockholms
musik-inst. B. erhöll 1894—96 statens
tonsättarestipendium och gjorde 1894 en
studieresa till Berlin. År 1909 blev
han kamrer vid Mus. akad. och 1910
dir. för dess Musikkonservatorium
(prof:s titel 1911). Ären 1912 och
1913 företog B. studieresor med
statsanslag till Tyskland och Österrike och
blev 1915 Folkskolöverstyr:s och
Läroverksöverstyr: s musikkonsulent.
Han blev led. av Mus. akad. 1904. —
Som tonsättare framträdde B. först
med violinsonat i a-moll op. 1, tryckt
och prisbelönt år 1893 av Musikaliska
konstfören. Detta verk liksom
"Sommarnatt" för stråkorkester (1894) gav
prov på den formella elegans och
fina, lågmälda konst, som utmärkte
B:s verk även i fortsättningen. Bland
dem må framhållas "Symfoni" i
F-dur (1895), musiken till Harald
Molanders "En lyckoriddare" (1900),
den symfoniska dikten "Om lyckan"
(1902), en rad sånger och
pianostycken, bland dem "Strängalek", samt
kompositioner för konstharmonium.
B. blev som tonsättare föga känd av
den stora publiken, kanske mycket
beroende på den karakteristiska
blygsamhet, som präglade hans uppträdande
och avhöll honom från att låta trycka
ett stort antal av sina skapelser.
Likväl torde en del av dessa i många
fall glömda och numera sällan
spelade kompositioner tillhöra den sv.
musikens märkligare alster. Den
ungdomligt friska F-dursymfonin inleder
sålunda inom den större symfoniska
formen den nationella sv. romantik,
som inom de mindre formerna
tidigare skapats av Söderman och Sjögren.
Det är dessas nationella tonspråk, som
B. byggt vidare på. Han var i sina
tidigare arbeten konservativ men visade
i sina senare verk en stark påverkan
av Carl Nielsens musik, av vilken han
var en stor beundrare. — B:s insats
som Musikkonservatoriets dir. blev
av stor och varaktig betydelse. Han
införde E. Jaques-Dalcrozes
undervisningsmetod med rytmisk
gymnastik för uppövande av elevernas gehör
och rytmiska sinne. Genom
inrättandet av en dirigentklass skapade lian
även möjligheter att bättre tillgodose
behovet av goda sv.
orkesterdirigenter. — Ogift. P. L.
Bedinger, Hugo Anders,
tonsättare, organist, f. 30 mars 1876 i
Hudiksvall, † 9 nov. 1914 i Västerås.
Föräldrar: organisten Anders B. och
Augusta Vilhelmina Lagergren. —
B. var 1891—97 elev vid
Musikkon-servatoriet i Stockholm, där han
1894 avlade organistex., 1895
kyrko-sångar- och pianostämmarex. samt
1896 musiklärarex. Samtidigt
studerade han plastik för S. Hebbe. Åren
1897—1900 vistades han i Amerika,
där han verkade som organist och
musiklärare. Åren 1901—04 var han
organist i Hudiksvall och från 1904
domkyrkoorganist i Västerås. — B:s
kompositioner äro till större delen
kyrklig musik; bland dem märkas
ett oratorium, flera kantater,
psalmer, sånger och orgelpreludier. Av
profan musik, som han komponerat,
må nämnas en violinsonat i F-dur
samt en del violin- och pianostycken,
romanser och manskvartetter. — Gift
1897 med sångerskan Signe
Pettersson. Tills, med henne gav B. i
Amerika och senare även i Sverige en
serie uppmärksammade kyrko- och
folkkonserter. P. L.
Bedoire [bødoa’r]. Släkten inkom
på 1670-talet från Frankrike till
Sverige med en reformert fransk
perukmakare Jean B. († 1721), som i
Stockholm från perukmakeriet övergick till
en lönande handel främst med
import av franskt vin. Han
efterlämnade handelshuset och en ansenlig
förmögenhet åt sönerna Jean B. d. y.
(f. 1683, † 1753) och Francois B.
(f. 1690, † 1742); döttrarna hade gift
in sig i några av Stockholms
förnämsta köpmansfamiljer, ss. Toutin,
Le-febure, Campbell och Pauli. Jean B.
d. y. utövade förutom
importhandeln rederirörelse och behärskade
den sv. salthandeln, som inbragte
honom stora summor. Med dessa bedrev
han ett slags bankirrörelse genom att
låna ut pengar till firmor och enskilda
personer, sä att vid hans död omkr.
2 mill. dlr kmt av hans förmögenhet,
som översteg 5 mill. dlr kmt, ansågos
förlorade på grund av "tidernas om-
Bror Beckman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
