Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Berg, Anna - 1. Berg, Curt - 2. Berg, Eva - Berg von Linde, se s. 279 - Bergegren, Hinke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berggren
234
Berggren
Eva Berg.
ge den närliggande verkligheten, så
som hon såg den, en blomma i en
kruka, utsikten över sin trädgård.
Hon har sedan utvidgat sin motivkrets
med landskap från Frankrike, Italien,
Grekland och Sverige, stilleben och
enstaka porträtt. Hon har lyckats
bevara sitt målningssätt i stort sett
opåverkat av främmande inflytelser.
Blommor och blad breder hon ut till
ornamentala mönster med en
"rosmålares" instinktiva sinne för den
dekorativa linjen. Men hon rycker
inte loss dem ur deras organiska
sammanhang utan låter sina trolska
blomsterstycken växa upp ur marken
mot bakgrunden av ett landskap med
monumentala linjer, t. ex.
"Kejsarkronor och Delphinium". Vare sig hon
målar en gårdsinteriör från Paris med
blommande klängrosor, ss. "Kommer
du ej snart", eller en "Backstuga på
Åsen", rör hon sig i en poetisk värld.
Med instinktiv säkerhet och stundom
subtil smak väljer hon färger, där de
varma och mättade tonerna överväga.
—- B. är repr. i Nat. mus. och hos
Fören. för nutida konst. — Gift
2) 1921 med skulptören Christian
Berg (B. 1). Th. N.
1. Berg, Curt Per Assar,
författare, musikkritiker, f. 16 maj 1901 i
Umeå. Föräldrar: rådmannen Knut
Edvard B. och Gunhild Brodin. ■— B.
avlade studentex. 1919, studerade från
1922 tidvis vid Stockholms högskola,
där han 1932 blev fil. kand.,
utnämndes 1928 till löjtnant i Norrlands
dragonreg:s reserv, var medarb. i
Umebladet 1920—21, musikkritiker i
Bonniers veckotidn. 1924—28, blev
bitr. musikkritiker i Dagens nyheter
1929 och ord. där 1930 samt är sedan
1926 anställd vid Albert Bonniers
förlag. — Som W. Peterson-Bergers
efterträdare i Dagens nyheter har B.
velat upprätthålla dennes
musikkritiska traditioner och sökt bryta de
skråskrankor, som skilja musiklivet
från det allm. kulturlivet. I den
uppmärksammade romanen "Blå
dragonerna" (1937) skildrar han
officerskåren vid ett norrländskt kavallerireg.
på Oscar II :s tid med dess av en
sträng hederskodex och fasta
traditioner kringgärdade tillvaro. B. har
även översatt romaner och dramatik.
— Gift 1927 med förf. Eva Ekström
(B. 2). N. B.
2. Berg, Eva Elisabet,
författarinna, f. 5 juli 1904 i Stockholm.
Föräldrar: folkskolläraren John
Ekström och Pauline Ånstrand. — B.
avlade studentex. i Stockholm 1923,
genomgick folkskoleseminariet i Skara
1923—24 och studerade från 1925 vid
Stockholms högskola, där hon 1931
blev fil. kand. B. har varit anställd
vid Stockholms folkskolor 1924—28
och skrivit recensioner i dagspressen.
—- Ett starkt intresse för konflikter
inom den äktenskapliga
sammanlevnadens ram präglar B:s romaner och
novellsamlingar, där en stram och
saklig, frisk och åskådlig stil, ofta i
samspel med torr humor ocli maliciös
satir, ackompanjerar det ärliga
uppsåtet. Debutromanen "Ungt
äktenskap" (1932) och "Sommar i
skärgården" (1934) skildra erotiska
förvecklingar, "Ny kvinna" (1936) skapandet
av ny grund för ett trasigt äktenskap
och "Medelålders man" (1937)
huvud-sakl. den väpnade neutraliteten
mellan ett par äkta makar. Även
novellsamlingarna "Brudbröd" (1935) och
"Sju systrar" (1938) framställa mest
män och kvinnor i konflikt och
kontrast. I den sv. avd. av en internat,
romanpristävling 1939 erhöll B. första
pris för romanen "Lockrop om våren",
som är hennes hittills största
konstnärliga seger. Dess motiv är det
andliga föräldraförtryckets tragiska
konsekvenser och den oerfarna
människans maktlöshet inför ondskan. "När
hon är död" (1941) är bl. a. en
utmärkt barnpsykologisk studie. -— Gift
1927 med förf. Curt Berg (B. 1). N. B.
Berg von Linde, se s. 279.
Bergegren, Henrik [Hinke)
Bernhard, agitator, journalist, f. 22
april 1861 i Stockholm, † 10 maj 1936
därstädes. Föräldrar: bokhandlaren
Evald Teodor B. och Karolina Hillberg.
— B. genomgick 6 klasser i Nya
elementarskolan i Stockholm, blev 1890
red.- sekr. i Social-demokraten, var
1891 redaktör för Under röd flagg och
därefter 1891—92 för Proletären (i
Norrköping), var 1904—11 och 1912
—16 redaktör för Brand och 1917
■—36 teaterrecensent i Folkets
dagblad politiken. — Redan från
ungdomen var arbetarfrågan B:s
förnämsta intresse. Under resor
utomlands gjorde lian sin första bekant-
skap med de socialistiska lärorna;
när de på åttiotalet började förkunnas
i Sverige, deltog han med största iver
i agitationsarbetet. Hans klart
revolutionära inställning förde honom
dock snart i konflikt med det
socialdemokratiska partiet, vars majoritet
inte hade samma tilltro till
våldsmedlens effektivitet som B. Brytningen
mellan B:s närmast anarkistiska
inställning och den rent
socialdemokratiska framträdde tydligt pä
partikongressen 1891; motsättningen blev
sedermera allt skarpare, tills den 1908
medförde B:s uteslutning ur partiet.
B. var särskilt verksam inom den
socialistiska ungdomsrörelsen, som
under åren kring sekelskiftet stod
anarkismen nära. När de moderata
elementen 1903 utträdde ocli bildade ett nytt
förbund i reformistisk anda, övertog
B. redigeringen av Brand och förde
där en ständig kampanj mot den
socialdemokratiska politiken och den
reformistiska fackföreningsrörelsen.
Tonen var hätsk, och polemiken var i
regel mer affektbunden än
förnufts-betonad. Samtidigt angrepos givetvis
med samma våldsamhet borgerliga
institutioner, särskilt kyrkan och
militärväsendet. Agitationens främsta
propagandanummer var otvivelaktigt
antimilitarismen; den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen slog snart in
på samma linje. — År 1910 höll B.
ett föredrag, Kärlek utan barn, där
lian med social motivering krävde
ökad sexuell upplysning, särskilt
om preventiva åtgärder.
Föredraget framkallade en häftig reaktion
från kristligt och konservativt håll,
B. åtalades, och den s. k.
preventivlagen antogs av riksdagen knappa två
månader efter föredraget. B. fortsatte
emellertid sin propaganda i tal och
skrift, och den torde representera
hans viktigaste sociala insats. —
Efter den ryska revolutionen anslöt
B. sig till det kommunistiska partiet,
Hinke Bergegren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
