Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergklint, Olof - Berglind, Jeanette - Berglund, Allan - Berglund, Anders - Berglund, Björn - Berglund, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berglind
250
Berglund
Olof Bergklint. Samtida målning (detalj).
glömda förf. det litterära sällskapet
Vitterlek, och i dess "Öfningar" (1760
—63) framträdde han med dikter.
Hans föga omfattande poetiska
alstring tillhör den pseudoklassiska
riktningen. Mest bekanta äro dikterna
"Ode öfwer lifwet" (1772), "Odeöfwer
motgången" (1774) och den vackra
elegin "Den blinde" (1780), i vilkas
svårmod skaldens egna sorger och
bekymmer avspeglas. Som poet hade B.
ett tungt och ovigt språk. Däremot
var han som prosaist en av sin
samtids yppersta. Särskilt hans "Tal om
skaldekonsten", som hölls inför
Västmanlands-Dala nation i Uppsala 1761,
är såväl till form som innehåll ett
betydande verk. Om diktens väsen och
diktarens egenskaper uttalas där en
uppfattning, som står i intimt
beroende av den wolfska psykologin, medan
de formella föreskrifterna, som uppta
största utrymmet, äro strängt
klassicistiska i Boileaus och Batteux’
anda. I B:s encyklopediska skolbok,
"Sammandrag af alla wetenskaper"
(1775, 2:a helt omarb. uppl. 1781
—92), framläggas i specialartiklar
samma estetiska teorier. Hans
kritiska verksamhet, som kan anses
påbörjad i "Tal om skaldekonsten",
fortsattes i ett par av C. Chr.
Gjör-wells tidskr. Särskilt betydelsefull
blev hans skoningslösa granskning av
Erik Branders sorgespel "Habor och
Signhild", då den föranledde förf. till
ett genmäle, som i sin tur
framkallade ett ingående svar från B. Detta
sista polemiska inlägg har betraktats
som vårt lands första egentliga
litterära recension med
konstnärligt-kritiskt syfte, och B. blev därmed en
föregångare till Kellgren. Hans
uppgörelse med Bränder var vår första
"litterära strid". —Gift 1) 1775 med
Maria Catharina Schedin, † 1783; 2)
1784 med Fredrika Lovisa Lind. N. B.
Berglind, Jeanette (Johanna)
Apollonia, dövstumlärarinna, f. 21
aug. 1816 i Stockholm, † 14 sept. 1903
därstädes. — B., som tidigt blev
föräldralös, fick vid mitten av lS20-talet
ett liem hos en avlägsen släkting,
döv-stumundervisningens grundläggare i
vårt land, Per Aron Borg, som
förestod Manilla. Med vaket intresse
deltog B. frivilligt i de dövstummas vård
och lyckades snart sätta sig in i deras
tanke- och känsloliv, samtidigt som
hon lärde sig grunderna för den då
ensamt begagnade
skrivteckenmetoden. Hon beslöt att själv grunda ett
litet skolhem, där dövstumma barn
utom undervisning även kunde få
moderlig omvårdnad, och lyckades med
egna besparingar få till stånd en
anstalt, "Tysta skolan", som öppnades
1860. Sedan Fredrika Bremer genom
ett varmhjärtat upprop riktat även
landsortens uppmärksamhet på B:s
verksamhet, inströmmade snart så
många gåvor och donationer, att den
ekonomiskt kunde säkerställas. De
meddelelsemedel, som B. själv
införde vid skolan, voro skrift och
åtbörder. B. var som en mor för sina
skyddslingar och dessutom en
framgångsrik pedagog. Hon avgick som
föreståndarinna för skolan 1882. —■
Ogift. N. B.
Berglund, Knut Allan, arkitekt,
f. 20 juni 1887 i Göteborg. Föräldrar:
fabrikören Johan Adolf B. och Axelina
Christiansdotter. — Efter studier vid
Chalmers tekn. läroanstalt, Tekn.
högskolan ocli Konstakad. tjänstgjorde B.
i Överintendentsämbetet 1914 och i
Göteborgs stads byggnadsnämnd 1915—
16, varpå han startade egen
arkitektbyrå i Göteborg. Han utnämndes till
stadsarkitekt i Uddevalla 1923 och
till länsarkitekt i Älvsb. och Skarab.
län 1925. — B. har utfört en rad
offentliga och enskilda byggnader i
västsv. städer och orter, ss. Sannes
minne i Uddevalla, Högre allm.
läroverket i Skövde och Särö kyrka. Han
har vidare uppgjort kyrkogårds- och
stadsplaner bl. a. för Göteborg, Borås,
Åmål, Uddevalla, Tidaholm och
Mariestad. B. har också tagit livlig del
i det kommunala arbetet och skrivit
uppsatser i kulturella frågor i tidn.
och tidskr. Han har författat en
studie över Södra stadshuset i
Stockholm, publicerad i Sv. arkitektur
(1914), och Sv. turistfören:s
resehandbok över Västkusten (1925). —
Gift 1915 med Clara Lindberg. Th. N.
Berglund, Anders Leonard,
ingenjör, industriman, f. 16 sept. 1869 i
Valstads skn, Skarab. län. Föräldrar:
godsägaren David Wilhelm B. ocli
Sophia Eriksson. — B. studerade
väg-och vattenbyggnadskonst vid Tekn.
högskolan, utexaminerades därifrån
1893 och var verksam ss. ingenjör vid
Ohs sulfitfabrik 1893—94, vid
Brusafors sulfitfabrik 1894—95 samt ss.
överingenjör vid Fors bruk, Kopparb.
län, 1897—1910. Sistn. år blev B.
disponent och verkst. dir. för ab.
Stjernfors-Ställdalen; han utvidgade
och moderniserade sulfitfabriken och
järnbruket; företaget fick under hans
ledning sitt hittills största uppsving
(årliga tillverkningsvärdet omkr. 7
mill. kr.). År 1937 drog sig B.
tillbaka från ledningen. — Gift 1906 med
Emmy Munthe.
Berglund, Björn Nils Johan
Gustav, skådespelare, f. 16 okt. 1904 i
Jörn, Västerb. län. Föräldrar:
provinsialläkaren Nils B. och Maja
Ullström. —• Efter studentex. i
Stockholm 1924 genomgick B. Dramatiska
teaterns elevskola 1925—28 och var
sedan anställd bl. a. vid Sv. teatern
i Vasa i Finland och vid
Oscarsteatern i Stockholm; 1932—37 var han
anställd hos Ernst Eklund på
Komediteatern och 1939—41 hos densamme
på Oscarsteatern i Stockholm. Bland
B:s roller märkas Flöjt i
Shakespeares "En midsommarnattsdröm", Dickie
i Baphaelsons "Tonvikt på
ungdomen", Narren i Shakespeares
"Trettondagsafton" samt framför allt den
unge Grundtvig i Munks "Egelykke"
(1941); den sistnämnda blev hans
definitiva genombrott som skådespelare,
buren av den vinnande manlighet och
det naturliga spelsätt, som äro hans
största tillgångar. — B. är även
filmskådespelare ("En natt", "Hans livs
match", "Emilie Högqvist",
"Morgondagens melodi"). — Gift 1931 med
skådespelerskan Lisskulla Jobs.
A. L., S. T.
Berglund, Carl Vilhelm
Laurentius, lantbrukare och politiker, f. 3
sept. 1859 på Gimmene, Vättaks skn,
Skarab. län, † 30 juni 1921 därstädes.
Föräldrar: godsägaren David Vilhelm
B. och Sofia Alana Eriksson. — B.
Jeanette Berglind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
