Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Berndes, Joakim - 3. Berndes, Johan, d. y. - 4. Berndes, Fabian - Berndes - 1. Berndes, Pehr Bernhard - 2. Berndes, Anton Ulric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berndes
284
Berndes
Anton TTlric Berndes. Självporträtt (detalj).
gåvor av länets invånare, ett faktum,
som B. varken bestred eller ansåg
vara klandervärt — han hoppades "ej
behöva återbära, vad j ag med ena
hån-den till föräring emottagit och med
den andre hånd igen bortskänkt
haver, ty sådane saker gå som the
komme, och kunne med gode vänner
förtärt vara". Han deltog 1617—18 i
gränsförhandlingarna mellan Sverige
och Ryssland ss. en av de sv.
kommissarierna och inträdde 1618 som
kammarråd i den centrala
finansförvaltningen. Han sändes 1620 till
Estland ocli 1622 till Finland,
huvud-sakl. för att övervaka truppernas
proviantering, och utnämndes sistn. år
till underståthållare i Riga ss. Jakob
De la Gardies ställföreträdare och
medhjälpare. I denna befattning hade
B. synnerl. vidsträckta befogenheter.
Under sina sista år var han tillika
häradshövding i Savolax. —- De av
fadern förvärvade godsen i Finland
och östersjöprovinserna utvidgade B.
avsevärt. Att hans ekonomiska sinne
varit ovanligt utvecklat, betygar hans
levnadstecknare W. G. Lagus, som
kallar honom "i hög grad egennyttig
och våldsam". — Gift 1) med Anna
von Rosen, † 1604; 2) 1609 med
Gertrud von Ungern.
3. Berndes, Johan, d. y.,
ämbetsman, f. 8 sept. 1603 på
Strömsberg i Borgå skn, Finland, † 10
febr. 1652 i Stockholm. Son till B.
2 i hans första gifte. — Efter en
längre studieresa till Nederländerna
och några års deltagande i Gustav II
Adolfs preussiska och tyska fälttåg,
varvid lian 1627 utnämndes till
kaptenlöjtnant och 162S till kapten vid
general Duwalls reg., förordnades B.
1630 att hos rikets alla
landshövdingar ocli ståthållare indriva räntan
till krigsstaten. Han fullgjorde detta
uppdrag till Gustav II Adolfs
belåtenhet, utnämndes 1632 till kammarråd
och anlitades sedan i en rad
betydelsefulla diplomatiska och kamerala
uppgifter. Särskilt omfattande insikter
förvärvade han om bergs- och
myntväsendet och övergick därför 1637 ss.
assessor till det nyinrättade
Bergs-amtet, vars v. president han blev 1641.
S. å. förordnades B. tillika till
landshövding i Kopparbergslagen, Salbergs
och Näsgårds län. Han bosatte sig
1643 i Falun och ägnade sig
framför allt åt Falu gruva, vars
koppartillverkning under B:s
verksamhet fördubblades; bl. a. upptogs på
B:s initiativ ett nytt schakt, och i
syfte att trygga gruvans
bränslebehov bildade han ett ved- och
kolkompani, varvid fixa ved- och kolpriser
avtalades med bönderna. Stora
förbättringar genomförde han även i sin
residensstad Falun, där han "av en
bondeby gjorde en manérlig stad"
(Erik Fleming). B. återkallades 1651
till Stockholm samt utnämndes till
riksråd, till chef för rikets samtliga
bergverk och till president i det
nyinrättade Kommerskollegium. Följ. år
blev han även överståthållare i
Stockholm. Vid ständernas
sammankomster, som han intresserat tog del i,
spelade han en framskjuten roll. B.
var bland sina samtida högt skattad
såväl för sin förvaltningsskicklighet
och mångsidiga användbarhet som
för sin orubbliga redbarhet och
humanitet. — Gift 1) 1630 med
Margareta Wildeman, † s. å.; 2) 1634 med
friherrinnan Ingeborg Kurck.
4. Berndes, Fabian, friherre,
arméofficer, f. 16 sept. 1610 på
Strömsberg i Borgå skn, Finland, † 3 maj
1678 (begravd i Håtuna kyrka,
Uppsala län). Son till B. 2 i hans andra
gifte. — B. deltog först i Gustav II
Adolfs preussiska och tyska fälttåg.
Han måste för en tid gå i landsflykt
på grund av ett dråp på en
kammarherre men erhöll omsider efter att ha
utmärkt sig i Johan Banérs tjänst
pardon av den sv. regeringen år 1641.
Han blev generaladjutant av
kavalleriet 1644 och följ. år överste. Han
upphöjdes i friherrligt stånd 1654 och
deltog sedan med utmärkelse i Karl X
Gustavs polska fälttåg. År 1657
utnämndes han till generalmajor av
kavalleriet oeh tog som sådan
verksam del i konungens danska fälttåg.
Vid stormningen av Fredriksoddes
fästning och tåget över Lilla Bält
innehade han viktiga befälsposter. B. hade
stora jordegendomar i både Finland
och Sverige. För liård behandling av
sina bönder fick han emotta en
förmaningsskrivelse från regeringen. B: s
senare år förbittrades av vidlyftiga
och misslyckade arvsprocesser. Dessa
torde ha bidragit till att
misskreditera honom hos regeringen, oeh han
avskedades från sin överstebefattning
1664. — Gift 1642 med friherrinnan
Catharina Sparre.
Berndes. Släkten inkom till
Sverige 1715 med Georg Rudolph
Behrens eller Berndes, som enligt uppgift
var "bördig från Schweitziska
kantonen Bern och af en gammal adlig
släkt" och blev borgare och
perukmakare i Stockholm. Sonsöner till honom
voro bröderna kemisten Pehr
Bernhard B. (B. 1) samt lantmätaren och
konstnären Anton Ulric B. (B. 2),
som blev stamfar för den ännu
fortlevande släkten. Söner till B. 2 voro
a) bergsrådet Fredrik Anton B. (f.
1791, † 1871), far till bruksägaren
Gustaf Fredrik B. (f. 1834, † 1913),
som gjorde en uppmärksammad
insats bl. a. som disponent vid
Ljusne-verken, och b) grafikern Johan
Bernhard B. (B. 3).
1. Berndes, P e hr B er n h ar d,
sjöofficer, kemist, f. 30 april 1750 i
Alunda skn, Uppsala län, † 20 maj
1826 i Stockholm. Föräldrar:
gruvfogden Johan Fredrik Beerns ocli
Barbro Dumky. — B. blev student i
Uppsala 1759, volontär vid
fortifikationsmilitärstaten 1771, avlade
offi-cersex. 1776, hade därefter
tjänstgöring vid flottan, blev kapten 17S9
ocli erhöll (på grund av ögonsjukdom)
avsked 1791. Han blev led. av
Krigs-mannasällskapet (sedermera
Krigs-vet. akad.) 1804. ■—- B. gjorde en
del militärtekniska uppfinningar, ss.
sprängkistor, eld- och brandkulor
m. fi. förstörelseredskap. Under
utlandsresor hade han studerat
alun-bränning och sodafabrikation och
utexperimenterade i anslutning
därtill ett nytt sätt för framställning av
alkali och glaubersalt. År 1800 erhöll
han ett k. "privilegium exclusivum"
under 25 år på fabrikation av soda,
glaubersalt, rödfärg m. m. men kunde
på grund av medellöshet inte anlägga
någon fabrik utan överlämnade 1802
till Vet. akad. de metoder han
utarbetat. För dessa belönades han med
akad:s större Sahlgrenska medalj
1806. I Vet. akad. invaldes han 1812.
— Ogift. N. B.
2. Berndes, Anton Ulric,
miniatyrmålare, grafiker, lantmätare, f.
15 juni 1757 på Ramshäll i Alunda
skn, Uppsala län, † 11 april 1844 i
Stockholm. Bror till B. 1. — B. avlade
ex. vid Lantmäterikontoret 1775, blev
lantmätare i Svartsjö län 1786, förste
lantmätare i Stockholms län 1821 ocli
avgick med pension 1827. — Sin
första undervisning i teckning erhöll B.
av fadern; han skall sedan ha varit
elev till G. Lundberg och förmodl. även
till den danske miniatyrmålaren C.
Hoyer. Han efterbildade också P. A.
Hall och N. Lafrensen d. y. En i egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
