Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Berwald, Johan Fredrik - 2. Berwald, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berwald
2S9
Berwald
Franz Berwald.
positioner sakna originalitet, äro
bundna av formler och visa ingen
konstnärlig utveckling. Satsen är
vårdad men utformningen slapp. —
Gift 1817 med Mathilda Charlotta
Cohn. P. L.
2. Berwald, Franz Adolf,
tonsättare, ortoped, affärsman, f. 23 juli
1796 i Stockholm, † 3 april 1868
därstädes. Föräldrar: violinisten i
hovkapellet Christian Friedrich Georg B.
och Brita Agneta Bruno (Brunau). —
B. uppfostrades ganska fritt och fick
aldrig någon regelbunden
skolundervisning; "en gång försökte fadern att
sätta honom i en skola men tog ut
honom igen, då läraren vid ett
tillfälle hade svingat sin käpp över den
unge vildbasaren, som försvarade sig
med att slunga eldbränder efter
läraren" (A. Lindgren). Hans
musikaliska begåvning framträdde tidigt,
och från fem års ålder (1801) fick
han undervisning i violinspel av
fadern. Nioårig uppträdde lian (1805)
vid hovet samt senare på konserter i
landsorten (1805—06) ocli
huvudstaden (1806). År 1810 blev han elev i
violin lios E. Du Puy, och denne skaffade
honom snart anställning i
hovkapellet, som han tillhörde 1812—18 och
1820—28. Han längtade emellertid ut.
Kyssland och Finland gästade lian
1819 och Norge 1827, varunder lian
även konserterade, och 1S29 lämnade
lian för längre tid sitt hemland. Han
vistades först i Berlin 1829—41,
därefter i Wien 1841—42 och åter i
hemlandet 1842—46, besökte Paris 1846
och uppehöll sig sedan 1846—49 i
Österrike och Sydtyskland, dels i
Wien, dels på konsertresor till Linz,
Graz, Salzburg och Nurnberg m. fi.
städer, varefter han definitivt slog sig
ned i Sverige. Han kunde under sitt
liv endast i ringa utsträckning basera
sin existens på musiken; visserl. gav
lian en mängd konserter med egna
19 Svenska män och kvinnor X
kompositioner, och om t. o. m. den
snävaste av hans sv. kritiker, W.
Bauck, måste medge, att "det lyckades
B. i icke ringa grad att förvärva sig
en välförtjänt sympati lios den stora
publiken", så rönte lian dock föga
verklig förståelse, åtminstone i
hemlandet; det fanns likväl en sv.
samtida, som ägnade honom rättvis
uppskattning: Ludvig Norman. År 1847
blev B. hedersled, av Mozarteum i
Salzburg, men ej förrän 1864
kallades han till led. av Mus. akad.
och vidare 1866 av koralkommittén.
År 1867 fick han av akad. i
uppdrag att granska och omarbeta
Hæff-ners koralbok. Detta uppdrag, som
sistn. år föranledde en studieresa
till Tyskland, hann han dock aldrig
fullborda. År 1867 utnämndes han
också till lärare i komposition och
instrumentation vid
Musikkonservatoriet. Han var flitigt verksam som
tonsättare, musiklärare och även som
musikkritiker men måste därjämte
tjäna sitt uppehälle på helt andra
områden än musik. Uppslagsrik,
tilltagsen och mångsidigt intresserad hade
han redan före sin bosättning i
utlandet besökt Nils Åkermans ortopediska
inst. i Stockholm. Erfarenheter
därifrån kommo honom väl till pass, när
det gällde att slå sig fram i Berlin.
Han började praktisera som ortoped,
lanserade som sådan först i världen
bruket av mekaniska apparater, vilka
han själv konstruerat, i st. f. enbart
manuell terapi och behandlade redan
1832 framgångsrikt flera fall, bl. a.
ryggradssnedhet hos barn. De första
åren drev han privatpraktik och hade
1835—41 ett inst. för medicinsk
gymnastik. Hans praktiska duglighet
fick ny användning, sedan han för
alltid slagit sig ned i Sverige. Han
hade förgäves sökt posterna som
director musices i Uppsala 1848 och som
hovkapellmästare 1849, då lian
erbjöds att bli disponent vid Sandö
glasbruk i Bjärtrå skn, Västernorrl. län.
Han antog platsen, stannade där 1850
—58 och skötte sedan 1859—60
samma befattning vid Sandviks glasbruk
utanför Stockholm samt drev slutl.
tegelslageri i huvudstaden 1860—61.
Under dessa år satte sig B. inte bara
in i glastillverkning, inom vilken han
gjorde förbättringar och uppfinningar,
utan skrev också flitigt tidn.-artiklar
i frågor som t. ex. arbetarhygien,
hushållsundervisning och
hyresförhållanden1; samtidigt gav han
musikunder-visning åt bl. a. Hilda Thegerström
och Christina Nilsson. — B:s
musikalstring blev, särskilt med hänsyn
till hans omfattande icke-musikaliska
insats, förvånansvärt rik. 1840-talet
torde få betecknas som hans mest
produktiva period. Han liar skrivit 6
symfonier, nämligen nr 1, A-dur
(1820; endast första satsen), nr 2,
"Symphonie sérieuse", g-moll (1841—
42), nr 3, D-dur (1842; efter B:s
efterlämnade skisser fullbordad av E.
Ellberg ocli av honom kallad
"Sinfo-nie capricieuse"), nr 4, "Sinfonie
ea-pricieuse" (1842; förkommen), nr 5,
"Sinfoniesingulière", C-dur (1845) och
nr 6, Ess-dur (1845), vidare ett antal
orkesterstvcken, ss. "Slaget vid
Leipzig" (1828’), "Älvlek" och "Ein
humo-ristisches Capriccio" (båda 1841; det
sistnämnda förkommet), "Minnen av
norska fjällen", "Bayaderen-Fest",
"Wettlauf" samt "Allvarsamma och
glada infall" (samtliga 1842),
konserter för violin, ciss-moll (1820), och för
piano, D-dur (1855), konsertstycke
för fagott (1827) m. m.
Kammarmusiken omfattar bl. a. en septett för
violin, viola, klarinett, fagott,
valthorn, violoncell och kontrabas (1817),
pianokvintetter i e-moll och A-dur
(skrivna på 1850-talet enligt Norman),
stråkkvartetter i Ess-dur och a-moll
(båda 1849), pianotrios i C-dur,
Essdur, f-moll, d-moll och C-dur (den
förstnämnda från 1840-talet, de
övriga från 1850-talet) samt flera duos.
De sceniska verken äro 12 till
antalet, varav dock endast operorna
"Es-trella de Soria" (1841—42; premiär
på K. teatern 1862) och
’"Drottningen av Golconda" (1864—65),
operetterna "Jag går i kloster" (1842; egen
text) och "Modehandlerskan" (1843)
samt det lilla, kantatartade
sångspelet "Ein ländliches Verlobungsfest in
Schweden" (1847) finnas kvar, medan
de övriga äro förstörda, förkomna
eller blott fragmentariskt kända. B.
har även skrivit en rad kantater,
körverk, sånger och pianostycken samt en
lärobok i kontrapunkt och
komposition (manuskript). — B. var som
tonsättare självlärd. Den violinistiska
utbildning, som han fick av Du Puy,
och som givetvis präglades av dennes
inriktning på elegant virtuositet,
föranledde honom måhända att i sina
kompositioner delvis offra åt samma
gudar, och man möter, särskilt i vissa
vokal- och pianoverk, en brio, som
ofta ter sig starkt tidspräglad och
ibland närmar sig trivialitet. Så
mycket märkligare då, att B. jämsides
därmed skrivit så märgfulla
orkester-och kammarmusikverk, vilka inte
blott beteckna höjdpunkten i
1800-talets sv. instrumentalmusik utan
även inta en beaktansvärd plats i den
europeiska musikutvecklingen under
samma tid. Man kan nog instämma
med Norman, att B. aldrig tog
nationaliteten till utgångspunkt, även
om lian i ett par verk, "Minnen av
norska fjällen" och "Ein ländliches
Verlobungsfest in Schweden", ansla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
