Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berzelius - Berzelius, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berzelius
291
Berzelius
torn av Bergsäter i Motala landsförs.
i Östergötland Jöns Håkansson (f.
1612, † 1695), vars son Bengt,
hospitalspraktikant i Linköping (f. omkr.
1654, † 1710), efter födelseorten
Bergsäter antog namnet B. Dennes tre
söner, som skrevo namnet på tre olika
sätt, blevo stamfäder för var sin
släktgren. — Liksom den äldste av
sönerna, hospitalssysslomannen i
Linköping Nils Bersselius (f. 1690, † efter
1754), ha lians efterkommande, den
ännu fortlevande första släktgrenen,
skrivit namnet Bersselius. — Bengt
B: s andre son, kyrkoherden i Röks och
Heda förs. av Linköpings stift Jöns
B. (f. 1698, † 1773), blev farfar till
den världsbekante kemisten Jacob B.
(se nedan), som adlades 1818 och
upphöjdes i frilierrligt stånd 1835, allt
enligt 37 § R. F.; lian slöt själv sin
ätt. Från en yngre son till Jöns B.,
komministern i Rogslösa och
Väversunda, Linköpings stift, Anders B.
(f. 1753, † 1801), härstammar den
ännu fortlevande andra släktgrenen.
— Den tredje grenen, som
härstammar från Bengt B:s son Henrik,
kyrkoherde i Ivlockrike förs. av
Linköpings stift (f. 1704, † 1765), skriver
namnet liksom grenens stamfader
Berselius.
Berzelius, Jöns Jacob, kemist,
f. 20 aug. 1779 i Väversunda Sörgård
i Väversunda skn i Östergötland, † 7
aug. 1848 i Stockholm. Föräldrar:
förste kollegan vid Linköpings
gymnasium Samuel B. ocli Elisabeth
Dorothea Sjösten. — B. blev student vid
Uppsala univ. 1796, avlade medicinsk
filosofiskex. 1798 och disputerade 1800
pro exercitio på en avhandl. om
vattnets mineralbeståndsdelar i Medevi
hälsobrunn. År 1801 avlade han med.
kand.-ex. och s. å. även med. lic.-ex.
samt disputerade 1802 för med.
drs-grad på en avhandl. om den
galvaniska strömmens inverkan på
människokroppen. S. å. utnämndes han
till adjunkt utan lön vid Kirurgiska
skolan i Stockholm. Han blev 1805
fattigläkare för ö. delen av Norrmalm
och fick s. å. assessors titel. Åren
1807—32 var lian med. och farm. prof.
vid Kirurgiska skolan (1810 ombildad
till Karol. inst.). B. invaldes 1808 i
Vet. akad., vars ständige sekr. lian
var från 1818 (befattningen
tillträddes 1819). Han blev även led. av Vitt.
akad. 1808 (hedersled. 1829),
Krigs-vet. akad. 1811 ocli Lantbruksakad.
1812 samt av ett mycket stort antal
utländska lärda sällskap. Han
adlades 1818 och upphöjdes 1835 till
friherre. År 1838 blev lian led. av Sv.
akad. och erhöll s. å. dess stora
guldmedalj. Sveriges riksdag 1840—41
tillerkände honom som
nationalbelöning en årlig statspension på 2 000
rdr b:o. — B. föddes i sin mors
föräldrahem. Han hade under sin
barndom betydande svårigheter. Fadern
dog i lungsot 1783. Modern gifte om
sig 1785 med kyrkoherden i Tyska
förs. i Norrköping Anders Ekmarck
och dog redan två år därefter.
Ekmarck flyttade 1788 till Ekeby förs. i
Linköpings stift. B:s
skolundervisning omhänderhades till en början av
styvfadern, senare av informatorer.
Styvfadern gifte om sig 1791, varefter
B. förflyttades till sin morbror,
löjtnanten Magnus Sjösteen, som
innehade Väversunda Sörgård och var
lians förmyndare. Efter ett års
studier vid Linköpings gymnasium blev
B. informator hos patron Borre i
Vrin-neby nära Norrköping. Han ägnade
sig under vistelsen där ivrigt åt
insamling av blommor och insekter. B.
bestämde sig nu för att överge den
tidigare planen att bli präst och att
i stället ägna sig åt
läkarvetenskapen. Efter återkomsten till gymnasiet
blev han av lektorn i naturalhistoria
intresserad för fåglar, åt vilkas studium
han sedan ägnade mycken tid. Hans
naturvetenskapliga intressen bragte
honom i konflikt med lärarna, som
gåvo honom ett dåligt avgångsbetyg.
I detta betecknades lian som "en
yngling av goda naturgåvor, med dåliga
seder och av ett tvetydigt hopp".
Efter sin studentex. i Uppsala
fortsatte han sina studier under stora
ekonomiska svårigheter och nödgades
tidvis förtjäna sitt uppehälle som
informator under pågående termin. Så
snart han börjat de kemiska
studierna, kommo dessa att inta den centrala
platsen i hans studiearbete.
Sommaren 1799 uppehöll lian sig en kortare
tid i Vadstena, där lian fick lära sig
glasblåsning, vilket senare kom att
vara honom till stor nytta. Under
sommarferierna 1800 och 1801 var
han läkare vid Medevi brunn. Han
indunstade därvid källvatten för
analys ocli fortsatte redan tidigare
påbörjade undersökningar om den
galvaniska strömmens medicinska
verkningar. — Efter drsdisputationen
flyttade B. till Stockholm, där han
jämsides med föreläsnings- och
läkarverksamhet ägnade sig åt kemin.
Sedan han utnämnts till prof., följde en
period av intensiv forskning, under
vilken lian utförde sina viktigaste
undersökningar. En tid samarbetade lian med
bergskemisten J. G. Gahn och
innehade tills, med denne och andra under
några år en kemisk fabrik vid
Gripsholm för tillverkning av svavelsyra,
blyvitt, ättiksyra m. m. B. företog
flera utländska resor, bl. a. till
England, Frankrike och Tyskland, varvid
han knöt förbindelser med flera av
samtidens främsta vetenskapsmän. —
Jacob Berzelius.
B:s första tryckta arbete utkom i
Uppsala 1800 och innehöll en
redogörelse för analysen av brunnsvattnet i
Medevi. Han intresserade sig även
senare för mineralvattenanalyser och
undersökte bl. a. vatten från Loka,
Porla och flera böhmiska
mineralkällor. Tills, med mineralogen W.
Hisinger framlade lian 1803 i Journal der
Cliemie en avhandl. om salters
elektrolys, vilken innehåller första grunden
till B:s elektrokemiska teori. I
samarbete med Hisinger undersökte lian
även mineralet gadolinit, vilket ledde
till upptäckten av ett nytt grundämne,
cerium. Senare upptäckte lian själv
grundämnena selen och thorium. Vid
tiden för sin prof.-utnämning började
B. sina undersökningar över de
bestämda kemiska proportionerna. Dessa
forskningar, som B. betraktade som
sitt livs största arbete, fortsatte fram
till 1818, då lian utgav sin
atomviktstabell, som omfattar c:a 50
grundämnen, och vars viktsuppgifter
förvånande litet avvika från
precisionsbestämningar med modernare
metoder. Genom detta utomordentligt
omfattande arbete, som bl. a.
innefattade kvantitativa analyser av omkr.
2 000 eller flertalet då kända
föreningar, lade B. en fast grund för
kemins fortsatta utveckling. År 1813
offentliggjorde B. sitt förslag till
teckenspråk, där grundämnena
betecknas med en eller två bokstäver ur
det latinska namnet, av vilka första
bokstaven alltid är
begynnelsebokstaven. Detta teckenspråk kom så
småningom att användas av alla
kemister, är fortfarande i bruk och
kommer förmodl. att vara det för all
framtid. Det är otvivelaktigt att anse som
en av B:s betydelsefullaste
insatser. I samband med undersökningar
över organiska ämnen utarbetade lian
1814 metodiken för den organiska
ele-mentaranalysen. I ett av J. von Liebig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
