Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Bexell, David - Beyer, se även Beijer - Beyer, Gabriel - Beyer, Nils - Beylon, Jean François - Beyron, Einar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beyer
299
Beyron
David Bexell.
då han även inledde sin verksamhet
på det indiska missionsfältet. B.
arbetade under en följd av år på olika
platser i Indien, ss. Madura,
Coimba-tore, Pudukotah och Madras, och
sedan 1912 som missionsstyr :s ombud i
Indien. Han blev biskop över
tamul-kyrkan 1927. Då B. lämnade denna
post 1934, var det efter en sällsport
rik insats i missionens tjänst. —
Utom flera skrifter på tamuliska
språket utgav B. 1933 ett
engelskt-tamuliskt lexikon, som är resultatet
av ett helt livs arbete och i liög grad
liar underlättat förbindelserna mellan
tamulfolket och den europeiska
kulturen. — Gift 1894 med Ruth Monica
Secunda Ulff. N. B.
Beyer, se även Beijer.
Beyer, Gabriel Andersson,
skolman, swedenborgare, f. 31 aug. 1721
i Uddevalla, † 2 sept. 1779 i
Göteborg. Föräldrar: rådmannen Anders
B. och Gertrud Wäfwer. •— B. blev
student i Lund 1739, i Uppsala 1745,
fil. mag. i Greifswald 1746,
prästvigdes 1749 och utnämndes till lektor i
grekiska vid Göteborgs gymnasium
1752. Han blev teol. dr i Greifswald
1762. — B. sammanträffade 1765 med
Swedenborg oeh blev i Sverige en av
de första och trognaste anhängarna
av dennes läror. B:s första i
Swedenborgs anda författade arbete, "Nya
försök til upbyggelig förklaring öfwer
evangeliska sön- ocli
högtidsdagstex-terne, i afsigt på en hand-postilla" (1
—3), utkom 1767—68 och väckte
utomordentligt uppseende inom Göteborgs
domkapitel. Det ortodoxa
prästerskapet riktade skarpa angrepp mot B.,
och tills, med sin kollega Johan Rosén
invecklades han i en
religionsprocess, som under många år upprörde
allmänheten. På K. M:ts beslut, som
innehöll ett skarpt fördömande av
Swedenborgs läror, mottog B. inför
domkapitlet av biskopen ytterst
stränga föreställningar ocli
förklarade därefter, att lian skulle "med
rättsinnigaste lydna och uti djupaste
underdånighet" rätta sig efter K.
M:ts varning. Han fortfor dock att
sprida Swedenborgs tankar, höll
hemliga swedenboigska konventiklar och
även exegetiska föreläsningar för
ungdomen. Han författade den första
katekesen efter Swedenborgs
grundsatser, "Kort begrepp af christnas
sanna lära och dyrkan", som spreds
i handskrift, och utarbetade en
förteckning över Swedenborgs teologiska
skrifter, "Index initialis in opera
Swedenborgii theologica" (1—3,1779).
—• Gift 1756 med Gunilla Stina
Ekman. (E. B—n).
Beyer, Carl Nils Tageson,
teaterkritiker, f. 19 nov. 1903 i Stockholm.
Föräldrar: livförsäkringsinspektören
Tage B. och Ellen Peterson. — B.,
som blev student i Malmö 1922 och
fil. kand. i Lund 1925, har intagit
en framskjuten ställning i den sv.
Clartérörelsen samt framför allt gjort
sig känd som radikal teater- och
filmkritiker. Han var 1935—40 litterär
rådgivare i Sv. filmindustri och är
sedan 1934 teateranmälare i
Socialdemokraten. B. liar vidare medarbetat
i bl. a. Ord och bild, Bonniers litterära
magasin, Tiden och Folklig kultur
samt utgivit "700 berättelser söka en
filmregissör" (1935) och
verdandi-skriften "Att se film" (1940). — Gift
1930 med Lilly Arrhenius. R. A.
Beylon [belå’r)], Jean
Francois, drottning Lovisa Ulrikas lektor,
f. 1717 i Lausanne, Schweiz, † 12 nov.
1779 i Stockholm. — B:s tidigare
levnadsöden äro täml. okända. År
1760 kallades han, trol. på
rekommendation av pastorn vid
reformerta förs. i Stockholm, från Schweiz
till Sverige för att anställas som
lektor hos drottning Lovisa Ulrika.
I denna befattning hade B. att för
sin vetgiriga härskarinna föreläsa
och kommentera vetenskapliga och
vittra arbeten. Genom
kunskapsrike-dom och ett angenämt och måttfullt
väsen vann ban snart ej blott
drottningens utan även de övriga kungliga
personernas förtroende. B:s ställning
vid hovet, hans förbindelser med
hattpartiet, särskilt dess ledare Axel von
Fersen d. ä., och hans intima
relationer till franske ministern gjorde
honom till en betydande faktor i det
politiska livet. År 1770 sändes han av
hovet för att sondera stämningen i
Frankrike, och för statsvälvningen
1772 spelade han en betydelsefull roll
dels genom hjälp vid anskaffningen av
behövliga penningar och dels genom
sitt allm. inflytande över Gustav III,
i vars tjänst han kort förut över-
Tean Francois Beylon. Akvarell av Fredrik
Adolf 1779 (Nationalmuseum, Helsingfors).
gått. Som belöning erhöll B. 1773 ett
lantställe intill Ulriksdal (sedermera
känt under namnet Beylon). Han var
där en frikostig och angenäm värd för
såväl de kungliga personerna som
ledande hovmän, politiker och
diplomater. Allm. vitsordas det välgörande
inflytande B. utövade som medlare i
tvisterna mellan Lovisa Ulrika och
Gustav III. I befordringar och andra
frågor ägde han tydl. stort inflytande
hos konungen, och i B:s ovanligt
enstämmiga, vackra eftermäle
blandades inga klagomål över
maktmissbruk. Crusenstolpes epitet åt B. som
"Sveriges store okände" innebär
vis-serl. en överdrift men ger dock ett
gott uttryck för samtids och
eftervärlds uppfattning av den gåtfulle
schweizarens säregna roll i Sveriges
historia. — Ogift. — Litt.: W. Swahn,
"B." (1930). B. B—é.
Beyron, Einar Oscar,
operasångare (tenor), f. 24 febr. 1901 i Malmö.
Föräldrar: maskindirektören Jöns
Peter Bengtsson och Anna Andersson.
— B., som 1920 avlade studentex.
och 1922—23 genomgick Lunds
folkskoleseminarium samt därefter även
en kort tid tjänstgjorde som lärare,
studerade redan under gymnasiståren
sång för V. Lincke i Köpenhamn.
Somrarna 1922 ocli 1923 fortsatte lian
sina sångstudier för L. Bacliner i
Berlin, varefter lian 1924—26 vid
Musikkonservatoriet var elev av bl. a. J.
Forsell. Han deltog sommaren 1921 i
Operett-turnén och var 1923—24
engagerad vid Stora teatern i
Göteborg, där lian främst framträdde som
Sandor Barinkay i "Zigenarbaronen"
och Simon Rvmanovicz i
"Tiggarstudenten". Han debuterade på K. teatern
först i smärre uppgifter som Froli i
"Rhenguldet" (1924) och Alfred i
"Läderlappen", senare (1925) som Lyonel
i "Martha" och Almaviva i "Barbera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
