Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bielke, Ture - 14. Bielke, Gunilla, drottning, se Gunilla - 15. Bielke, Nils - 16. Bielke, Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bielke 305 Bielke
omfattande humanistisk bildning,
som särskilt gjorde honom skickad
för diplomatiska värv. Hans första
beskickning 1573 gick till Italien,
där han underhandlade i finansiella
och politiska frågor, bl. a. om
Katarina Jagellonicas anspråk på arv efter
sin mor Bona Sforza. B:s mission
blev täml. resultatlös, och han
återvände 1577 till Sverige. En betydande
politisk roll kom han åter att spela
1587, då han ss. sv. ombud följde
Sigismund till Polen efter dennes val
till polsk konung och skickligt löste
uppgiften att förhindra, att Estland
under några som helst förhållanden
avträddes till Polen. År 1589 följde B.
med Johan III till kungamötet i
Reval, motsatte sig liksom den övriga
högadeln bestämt Sigismunds
återkomst till Sverige och ådrog sig
därför Johan III:s onåd. Efter dennes
död försonade sig B. med hertig Karl.
B:s ställning i de skarpa
inrikespolitiska motsättningarna under
Sigismund liknade majoritetens av
ståndsbröderna. På brodern Hogenskilds
inrådan hade han 1593 sökt vinna
Sigismund för ökade adelsprivilegier,
och på riksdagen i Uppsala 1594
deltog han i redigeringen av adelns
förslag till nya privilegier. Han
underskrev riksdagsbeslutet i Söderköping
1595, vari hertig Karl erkändes som
riksföreståndare, men då Sigismund
inlade sitt bestämda veto, vägrade B.
liksom övriga riksråd att infinna sig
på Arboga riksdag 1597. Inför Karls
och ständernas hot fann han för gott
att fly till Danmark 1598 men
återvände s. å. till Sverige samtidigt med
Sigismund och deltog i slaget vid
Stångebro. Efter Sigismunds nederlag
utlämnades B. jämte de andra
rådsherrarna, dömdes vid riksdagen i
Linköping 1600 till döden och avrättades
på Linköpings torg 20 mars s. å. I
»Claes Bielke. Målning (detalj) av okänd
konstnär omkr. 1623 (Gripsholm).
-20 Svenska män och kvinnor I
fråga om lärdom stod B. kanske något
tillbaka för Hogenskild, men lians
mod och karaktärsfasthet voro långt
större. Liksom brodern ägde han ett
stort bibi. och många handskrifter. —
— Gift 1581 med grevinnan
Margareta Sture. G. U.
14. Bielke, Gunilla, drottning,
se Gunilla.
15. Bielke, Nils Turesson,
friherre, riksråd, f. 5 nov. 1569 på
Hörningsholm i Mörkö skn, Södermani.
län, † 17 dec. 1639 på Salsta i Lena
skn, Uppsala län. Son till B. 10 i
hans andra gifte. — B. studerade vid
univ. i Rostock ocli Siena 1587—91.
Efter hemkomsten blev lian
kammarjunkare hos konung Sigismund men
inträdde redan 1594 i hertig Karls
tjänst. Han tillhörde den unga adel,
som knutits vid hertig Karls hov, och
som under brytningen mellan
Sigismund och Karl bestämt stod på den
Ture Bielke. Kopia (detalj) efter målning
av okänd konstnär (Skokloster).
senares sida. B. deltog i striden vid
Stångebro 1598 och följde med
hertigen över till Finland 1599. Efter
landets pacificering satt han med i
domstolen i Åbo samt var senare även
medl. av blodsdomstolarna över sina
ståndsbröder i Linköping 1600 ocli
Stockholm 1605. Utnämnd till hovråd
1602, räknades han längre fram även
till riksrådet och upphöjdes jämte
brodern Svante till friherre 1608. Av
Gustav II Adolf användes B.
särskilt i civila och civilmilitära
uppdrag. Han liade sålunda förvaltningen
av Älvsborgs lösen om liand och var
1615—23 rikskammarråd. Sina
största insatser gjorde B. som civil
guvernör i Finland och president i den
nyinrättade Åbo hovrätt (från 1623).
Han höll skarp kontroll över präster,
fogdar och andra statstjänstemän och
försökte stävja de många missbruk,
som inrotat sig i den avlägsna lands-
Nils Bielke. Målning (detalj) av okänd
konstnär.
ändan. Ännu hundra år senare
betecknade traditionen B. som den,
"vilken betagit här i landet allt
övervåld". Personl. trivdes B. icke alls
"med den mödesamma och hatefulle
tjänsten" i Finland. Han kände själv
olägenheten av att ej behärska finska
språket, kallade orten "ond och
barbarisk" och ansåg folket vara
"egensinnigt och ont". Från 1628 var lian
även militärbefälhavare i Finland. B.
fick på egen begäran avsked från
presidentbefattningen 1630 och från
guvernörsämbetet 1631 och spelade sedan
icke någon större roll. —- Gift 1605
med friherrinnan Ingeborg
Oxenstierna. G. U.
16. Bielke, Sten Svantesson, d. ä.,
friherre, riksråd, f. 1598, † 2 april
1638 i Stettin. Föräldrar: riksrådet
friherre Svante B. och grevinnan
Elisabet Stensdotter (Lewenhaupt).
Brorson till B. 15. — B. studerade i
Uppsala och Tübingen, där han 1616
—19 synes ha skaffat sig en
ovanligt omfattande bildning, företog
därefter långa resor—bl. a. till Palestina
-— och fortsatte sina studier i Leiden
1627—29. När lian 1629 skickats som
förhandlare till Wallenstein och
Tilly, stannade han på grund av ny
instruktion i Stralsund, där han på
olika sätt förberedde Gustav Adolfs
ankomst till Tyskland. Som legat i
Stettin 1631 och i liela Pommern 1633
upprätthöll B. trots en tilltagande
sjuklighet det sv. väldet där. Detta
stötte på stora svårigheter, som bl. a.
sammanhängde med kurfurst Georg
Wilhelms av Brandenburg försök att
hävda sin successionsrätt till
Pommern. B. befordrades till riksråd 1633
men kvarstannade på sin post i
Pommern. Efter Axel Oxenstiernas
hemresa 1636 fick B. som tf. generallegat
jämte Johan Adler Salvius leda den
sv. diplomatin i Tyskland. Han karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
