Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Birgersdotter - Bissmarck, Bissmark - 1. Bissmarck, Fredrik - 2. Bissmark, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bissmarck
323
Bissmark
karelerna liksom krigets snöpliga
resultat ökade ytterligare
misstämningen hos B. och de aristokratkretsar,
vilkas politiska synpunkter hon
företrädde. Hon begav sig 1349 tills, med
priorn Petrus Olai och sin nye
biktfader Petrus från Skänninge till Rom
för att där avvakta påvens
efterlängtade återvändande från Avignon och
då själv söka bekräftelse på sina
planer. Dessa hade utvidgats till att avse
instiftandet av en helt ny orden. Till
denna djärva tanke hade i en vision
Kristus själv styrkt henne, samtidigt
som han ingav henne klosterreglerna.
Med avbrott för vallfärder, bl. a. 1365
—66 till s. Italien och 1372—73 till
Jerusalem, bodde B. sedan i Rom till
sin död. Något verkligt inflytande
lyckades hon aldrig skaffa sig där
men fick vänner, bl. a. inom den
högaristokratiska familjen Orsini, och
nådde en viss ryktbarhet. Kring sig
samlade hon en liten hängiven krets,
bestående av Petrus från Skänninge,
priorn Petrus från Alvastra, dottern
Katarina och under B:s sista år
biskop Alfons av Jaën (i Spanien)
m. fi. Hon levde ytterst anspråkslöst.
Enligt sin husordning ägnade hon sex
timmar dagl. åt andaktsövningar och
sex åt arbete, sov påklädd på golvet,
först de sista åren på en halmbädd,
begagnade ej linne utom till
huvudduk och bar närmast kroppen ett
hårt åtdraget och med knutar
försett hamprep. Uppenbarelserna blotta
hennes tre stora intressen: den
politiska utvecklingen i Sverige,
klosterstiftelsen och påvens återvändande till
Rom. Stormannaoppositionen mot
konung Magnus får i B:s
uppenbarelser expressiva uttryck. Hennes
"väldigaste, fantasirikaste och mest
konstnärligt utarbetade vision" med
en detaljerad apokalyptisk
skräckapparat handlar bl. a. om den
himmelska domen över konung Magnus,
vilkens föregivna illdåd uppräknas.
Slutl. sände B. till Sverige en
lidelsefull uppmaning till uppror mot
konungen, huvudsakl. på grund av
Skånes avträdande och med
erbjudande om bistånd från
himladrottningen själv. Efter sin död fortfor hon
att vara en andlig kraftkälla för
oppositionen under konung Albrekt av
Mecklenburg. — Först 1367 besökte
påven Rom. Efter stora
ansträngningar lyckades B. 1370, samtidigt som
påven åter lämnade Rom, utverka
tillåtelse att grunda en kongregation,
"Frälsarens orden", inom
Augustin-eremitorden. Hennes förhoppningar
att få uppträda som självständig
ordensstiftare vid sidan av Basilius,
Benedictus, Augustinus och
Franciscus voro därmed grusade. Under sina
sista år propagerade hon förgäves i
Fredrik Bissmarck.
en rad uppenbarelser för kurians
återvändande till Rom. Strax efter
återkomsten från Jerusalem avled
hon 1373. Hennes stoft — utom
vänstra armen och några benskärvor,
som behöllos som reliker i Rom —
fördes under stora hedersbetygelser
till Sverige, där det bisattes i
Vadstena. — Ansvaret för hennes verk
och dess fortbestånd i
Vadstenastiftelsen uppfattades som en sv.
riksangelägenhet och blev en naturlig
samlingspunkt för de nationella
intressena inom den tongivande sv.
aristokratin. Klostret fick en central
plats inom bildningslivet i Norden
under den senare medeltiden. —
Dottern Katarina sökte i Rom få B.
helgonförklarad. Kanonisationen skedde
1391, sedan Katarina dött, efter
energiska påtryckningar från de ledande
kretsarna i Sverige. — B:s
uppenbarelser, över 600, ha redigerats av
hennes biktfäder, vilka kontrollerat
den teologiska rättrogenheten och sett
till, att uppenbarelserna ej innehållit
något, som kunnat omöjliggöra
helgonförklaringen. Uppenbarelserna
röja ej minst genom sin konkreta
bildfantasi en av Sveriges största
skaldebegåvningar. De flesta samlades i den
s. k. "himmelska boken", uppdelad i
sju "böcker". Den åttonde "boken"
redigerades av Alfons av Jaën och
består av politiska uppenbarelser.
Därtill kommer "Frälsarordens regel",
"Ängelns lovsång" och "Fyra böner".
De nu nämnda verken (med vissa
uteslutningar) framlades av Alfons av
Jaën inför den påvliga
kanonisations-kommissionen 1377 och utkommo i
utökat skick första gången 1492 hos
Gothan i Lybeck. Detta är den
latinska texten. Dessutom finnes en fornsv.
text, utg. av Klemming 1857—84 i
Sv. fornskriftsällskapets samlingar
(nr 14) med titeln "Heliga Birgittas
uppenbarelser" (5 bd) jämte ett par
bevarade autografer av B., bl. a. den
tidigare omtalade upprorsplanen av
omkr. 1361. Viktiga bidrag till
Birgittaforskningen ha givits av R.
Steffen, "Den hel. B:s uppenbarelser i
urval och öfversättning" (1909), K. B.
Westman, "Birgittastudier" (Uppsala
univ:s årsskrift 1911), A. Lindblom,
"Den hel. B., bildverk i skulptur och
måleri" (1918), I Andersson,
"Käll-studier till Sveriges historia 1230—
1436" (1928), S. Kraft, "Textstudier
till B:s revelationer’ (1929), I.
Collijn, "Birgittinska gestalter" (1929)
och E. Noreen, "Hel. B. som sv. förf."
(Ord och bild 1941). Populära
framställningar se E. Fogelklou,
"Birgitta" (1918), T. Schmid, "Birgitta
och hennes uppenbarelser" (1940) och
Y. Brilioth, "Sv. kyrkans hist." (2,
1941). T. D., (E. B—n).
Bissmarck, Bissmark, släkt,
som omkr. 1740 från Pommern
inflyttade till Sverige med Fredrik Erasmus
B., skönfärgare i Göteborg (f. omkr.
1709, † 1769). Hans son, färgaren och
rådmannen i Kungsbacka Fredric
Benedict B. (f. 1752, † 1804), blev
farfars far till bröderna medicinalrådet
Fredrik B. (B. 1) och borgmästaren
och politikern Georg Bissmark (B. 2).
1. Bissmarck, Fredrik Gottlieb,
läkare, ämbetsman, f. 3 sept. 1862 i
Halmstad. Föräldrar: handlanden
Fredrik Edvin B. och Amalia
Scher-din. — B. blev student 1881, med.
kand. vid KaroL inst. 1885 och med.
lic. 1889. Efter ett flertal utrikes
studieresor och åtskilliga
läkarupp-drag vid Garnisonssjukhuset i
Stockholm och Serafimerlasarettet blev B.
tf. förste provinsialläkare i Hall. län
1891, bitr. provinsialläkare i
Halmstads distrikt 1893, tf. förste
provinsialläkare i Blek. län 1897, förste
provinsialläkare i östergötl. län 1898 och
i Stockholms län 1910(—15). Han var
därjämte läkare vid Stockholms
läns-dispensär 1912—29. -— B. var en av
de första läkare, som togos i anspråk
för den 1891 inrättade
provinsial-läkarinstitutionen. Ar 1914
utnämndes han till medicinalråd och chef för
hälsovårdsbyrån i Medicinalstyr. samt
till medl. av rättsmedicinska och
rättspsykiatriska nämnderna inom
Medicinalstyr. På dessa poster har B.
inlagt stora förtjänster om en tidsenlig
organisation av landets allm.
hälso-och sjukvård och har särskilt
befordrat åtgärder mot epidemiska
sjukdomar. År 1929 tog B. avsked. — Gift
1891 med Helfrid Ingelson. (P.H.T.)
2. Bissmark, Georg Fredrik,
jurist, kommunalman, politiker, f. 7
febr. 1871 i Halmstad, † 13 dec. 1941
därstädes. Bror till B. 1. — B. blev
jur. utr. kand. i Uppsala 1895,
stads-fogde i Halmstad 1900, rådman där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
