Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biörnberg, Carl - Biörner, Eric Julius - Bjerkander, Clas - Bjerke, Arvid - Bjerkén, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biörner
326
af Bjerkén
Erie Julius Biörner. Målning (detalj) av
okänd konstnär (Hallwylska museet,
Stockholm).
Han var en ivrig, ibland extrem
parti-gängare och politiserade även under
sina kommenderingar i fält 1741—43.
Flera gånger sökte han förbättra sin
ställning genom petitioner till
riksdagen. År 1762 blev han kommendant
på Sveaborg, där han vid Gustav III: s
revolution 1772 som bemärkt
frihetstidspolitiker arresterades av J. M.
Sprengtporten. Sina sista år tillbragte
han i Stockholm utan något politiskt
inflytande. — Gift 1734 med Anna
Christina Skurezewska. T. D.
Biörner, Erie Julius,
forn-forskare, f. 22 juli 1696 i Timrå skn,
Västernorrl. län, † 1750. Föräldrar:
assessorn Mauritz B. och Anna
Catharina Teet. — B. hade redan under sin
uppväxttid fått intresset väckt för
hembygdshistorièn, och under
studietiden i Uppsala 1715—17 ökade detta
intresse. Han var helt oberörd av de
nya kritiska åsiktér, som i de
benze-liusska kretsarna hade framstående
företrädare; genom hela sin andliga
läggning hörde han rudbeckianismen
till. År 1717 fick B. en e. o. befattning
vid Antikvitetsarkivet och
förordnades 1719 till translator i de gamla
språken. Soin sådan inriktade han
sin stora arbetsflit på de isländska
sagorna. Hans arbetsiver och
produktivitet skilde sig fördelaktigt från
de flesta arkivtjänstemännens, men
hans befordran inom verket gick
långsamt; han blev assessor 1737 och
erhöll vid sitt avsked 1744 titeln
hovrättsassessor. — Betydelse för
eftervärlden fick B. genom att han
utgav "Nordiska kämpadater" (1737),
en samling isländska sagor med
romantiskt eller fantastiskt innehåll.
Genom detta verk förmedlade B.
kännedom om den isländska litteraturen
till Atterbom, Geijer, Tegnér o. a.
Samtiden hade icke samma känsla
för arbetets värde. B:s "Inledning till
de yfverborna göters gamla häfder"
(1738), okritisk och rudbeckiansk,
var icke heller ägnad att befästa
hans ställning i den lärda världen. En
polemik på 1720-talet med Olof
Celsius d. ä. om hälsingerunornas ålder
och rätta tolkning slutade med B:s
definitiva nederlag. Någon större
framgång skördade B. icke heller i
sin strid med Olof von Dalin. B:s
främsta inlägg var "Svea rikens
hävda ålder" (1748), Dalins var parodin
"Beskrifning om en runsten vid
Drottningholm —–af Olavo Björnero
antiquario Lovöensi" (1751). — Efter
sitt avsked från arkivet bodde B. en
tid på ett torp vid Mälaren, där han
bl. a. sysselsatte sig med fantastiska
spekulationer om hur det sv.
jordbruket skulle förbättras. — Ogift. G. U.
Bjerkander, Clas, före 1773
Bier-kander, präst, naturforskare, f. 23
sept. 1735 i Bjärka skn, Skarab.
län, † 1 aug. 1795 i Grevbäcks skn,
Skarab. län. Föräldrar: bonden Jon
Larsson och Magdalena Clasdotter.
— B. blev student i Uppsala 1758,
prästvigdes 1761, blev komminister
i Götene 1763, kyrkoherde i
Grev-bäck 1785 och prost 1792. Han blev
led. av Vet. akad. 1778. — B. hade
skarp blick för naturföreteelserna
och förde redan som gymnasist
dagbok över sina rön samt fortsatte
därmed hela sitt liv. Bland hans
meteorologiska iakttagelser märkas
väderlekstabeller för Västergötland
1757—90 och uppgifter om åskväder
vid Skara 1754—79. Hans viktigaste
undersökningar gällde skadedjuren
bland insekterna, och han har blivit
kallad den praktiska entomologins
grundläggare i Sverige. Särskilt voro
maskarna på sädesslag och
rotfrukter föremål för hans intresse, och om
rotmasken yttrade han, att den är
"åkermännens hälftenbrukare af
hvete, råg, korn och hafre". Vid sina
undersökningar nöjde han sig icke
med enstaka iakttagelser; först sedan
han upprepat sina försök och därvid
gjort likartade rön, ansåg lian
resultaten värda offentliggörande. Han
gjorde även botaniska och fenologiska
iakttagelser, bl. a. över
flyttfåglarnas ankomsttider, och var en flitig
förf. i dagspressen och Vet. akad:s
handlingar. Bland hans skrifter
märkas "Biens flora" (1774) och
"Blom-ster-almanaeh i Vester-Göthland ifrån
1757 til och med 1785" (1786). — Gift
1767 med Elisabet Kinnborg. S. L.
Bjerke, Arvid, arkitekt, f. 26 dec.
1880 i Göteborg. Föräldrar:
grosshandlaren August Mattsson och
Fanny Elvira Linderholm. —- B. började
1899 vid Tekn. högskolan, avlade
arki-tektex. 1903 och var elev vid Konst-
akad. 1903—05. Han har företagit
talrika studieresor till utlandet, bl. a.
1920 till Frankrike och Tyskland för
att på Medicinalstyr:s uppdrag
studera sjukhusbyggnader. År 1906
öppnade B. egen arkitektbyrå i Göteborg
och samarbetade 1913—20 med R. O.
Swensson. B. gjorde där ritningarna
till flera offentliga byggnader, bl. a.
Nordhems-, Lindholms- och
Rambergs-skolorna, Fässbergs lasarett och
Car-landerska sjukhemmet. På Lorensbergs
villaområde i Göteborg har han i tegel
uppfört förnäma privatbostäder i
varierande stil men med enhetlig prägel.
Tills, med Sigfrid Ericson (i
arkitektkonsortiet Ares) planlade B.
ordnandet av Götaplatsen i Göteborg samt
utförde ritningar till
jubileumsutställningen där 1923. Det vid
Götaplatsen belägna Konstmus., som
imponerande reser sig över en massiv
terrassanordning, är utformat i en
tung och kärv, antikiserande stil.
Även i de mera efemära byggnaderna
på utställningen begagnade sig B. av
ett antikiserande formspråk med
djärva inslag av orientalismer. I båda
fallen har han visat sin förmåga att
bemästra en svår terräng och av ett
splittrat område forma en helhet med
stora perspektiv och arkitektonisk
balans. Efter utställningen engagerades
B. av ab. Elektrolux och liar vistats
som dess repr. i Berlin och Paris. —
Åren 1935—40 bedrev B. tills, med
två av sina söner arkitekt- och
bygg-mästarverksamhet i Stockholm. Han
blev 1941 ledare för Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsfören:s
expe-rimentavd. — Gift 1) 1906—40 med
Elsa Matilda Svensson; 2) 1941 med
Inga Afzelius. N. P., Th. N.
Bjerkén, af, ätt, härstammande från
Torbjörn Jonsson, bonde på Lilla
Heden i Bjärka skn, Skarab. län. Hans
son var bonden Hans Torbjörnsson,
som på 1600-talet var häradsdomare
i Gudhems härad. Dennes son Jonas,
Arvid Bjerke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
