Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boëthius, släkt - 1. Boëthius, Jacob - 2. Boëthius, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boethius
376
Boethius
Jacob Boëtius. Målning av okänd konstnär.
"gamle herr Bo". Dennes sonson
Jacob, prost i Mora (B. 1), antog
släktnamnet B. (en latinisering av
farfaderns förnamn Bo) i st. f. namnet
Moræus, som även bars av andra från
Mora härstammande familjer. — Från
B. l:s yngre son, stadsläkaren i
Göteborg assessorn Jacob B. (f. 1690, ‡
1748), härstammade släktens numera
utslocknade göteborgsgren. En
dotterson till Jacob B. var skalden
Bengt Lidner. —- Prosten Jacob B.
blev farfar till prosten i Grangärde,
Kopparb. län, Jacob B. (f. 1716,
† 1781) och farfars far till bröderna
filosofen Daniel B. (B. 2),
kyrkoherden i Säter Pehr B. (f. 1754, † 1813)
ocli bergsmannen Jacob B. (f. 1760,
† 1830), av vilka de två yngre blevo
stamfäder för ännu fortlevande
släktgrenar. Daniel B. blev far till juristen,
prof. i Uppsala Jacob Edvard B. (f.
1789, † 1849). Pehr B:s andre son,
kontraktsprosten Daniel Edvard B.
(f. 1807, † 1877), hade fem söner; den
äldste av dem var kontraktsprosten
Daniel Edvard B. (f. 1834, ‡ 1905),
som blev farfar till konstnären Lars
B. (B. 7), den yngste av dem var
historikern och politikern Simon B. (B.
3), far till stadsarkivarien Bertil B.
(B. 4), arkeologen Axel B. (B. 5) och
konsthistorikern Gerda B. (B. 6).
1. Boëtius, Jacob, sedermera
Boethius, präst, f. 25 nov. 1647 i Kila
skn, Västmanl. län, ‡ 23 febr. 1718 på
Västerkvarn, Kolbäcks skn, Västmanl.
län. Föräldrar: kyrkoherden Daniel
Boëtii Moræus och Tora Budbeckia.
— B. blev student vid Uppsala univ.
1668 och promoverades till
magister 1682. Trots en tidsödande
informatorstjänst skaffade han sig ett
aktat namn som lärd. Särskilt voro
hans intressen inriktade på de
klassiska språken, matematiken och
bibeltolkningen. Liksom bl. a. Jesper
Svedberg mottog B. djupa intryck från
den fromme teol. prof. Martin
Brunnerus. B. blev 1681 konsistorienotarie
och gymnasieadjunkt i Västerås,
prästvigdes följ. år och blev lektor i
grekiska 16S4 och i teologi 1689. Åren
1686—89 var han rektor vid
trivialskolan i Västerås och åren 1688—89
och 1692—93 rektor vid gymnasiet
därstädes. Åt sitt lärarkall ägnade
lian sig med intensivt intresse. Hans
stora krav på kollegerna jämte en
hänsynslös häftighet gjorde, att han
kom i kontrovers med domkapitlet.
Striden bilades genom ingripande
från K. M:t, och B. försonade sig med
kollegerna. År 1691 utsågs lian till
kyrkoherde i Mora och blev prost 1694.
På sitt nya verksamhetsfält
utvecklade B. en överflödande iver och sökte
med sträng kyrkotukt och
botpredikningar göra kristendomen till en allt
behärskande makt för sina förs.-bor.
I tidens olyckor såg han Guds straff,
och då missväxt härjade och
dödligheten steg, ökades även hans iver att
ingripa till bättring. Till de yttre
olyckorna, som kulminerade med Karl
XI :s död och Stockholms slotts brand,
kommo hans samvetskval över att ha
accepterat 1686 års kyrkolag och
ängslan över det orätta i
suveränitetsformlerna i 1693 års
riksdagsbeslut. B. synes ha företrätt en
stats-rättslig åskådning, som närmast gick
ut på skapandet av en konstitutionell
monarki med teokratisk prägel. Han
reagerade mot den självtillräcklighet
och maktfullkomlighet, varmed
enväldet framträdde, och accepterade
inte dess krav på överhöghet över
kyrkan. På denna punkt gav B. uttryck åt
en bland sina ämbetsbröder icke
ovan-lig uppfattning och kan där inordnas
i traditionen från Johannes
Rudbeckius. Efter en inre kamp, då B. "grät
och bad och sökte allehanda
undanflykter på några dagar, men det var
då allt, som David säger, såsom ett
mord i mina ben, och det brinnande
helvetet syntes lika som öppet för
mitt förstånds ögon", kände sig B.
på de gammaltestamentliga
profeternas sätt kallad av Gud att strida
för sina idéer. Han skickade
därför ett brev till konungen med sina
synpunkter och en inlaga till
ärkebiskopen, varefter han blev gripen och
dömd till döden (1698), då han inte
ville falla till föga. Domen ändrades
till livstids fängelse, och han sändes
till Nöteborg vid Ladoga. Då hans
samvete fr. o. m. 1700 bjöd honom att
avstå från allt underhåll och leva på
Guds nåd, genom fromma människor,
led han tidvis stor nöd. År 1705
insattes han som mindre vetande på
Danviken och sedan på barnhuset i
Stockholm. Han frigavs 1710 samt
vistades därefter i Västerås och senare
på sin gård Västerkvarn till sin död.
Hans olyckor hade givit hans trägna
bibelstudium ett nytt innehåll. Från
början ortodoxt gammalkyrklig
utvecklades B. i riktning mot
subjektiv religiositet. Han stod från 1705
i förbindelse med pietistkretsar i
huvudstaden, och bland den litteratur
han läste under fängelsetiden och
senare märkas verk av Spener och
Dip-pel. Märklig är hans
"Syndabekännelse" från 1706 (bevarad i
handskrift), där han redogör för sin
andliga utveckling och ger en
sammanfattning av sina reformkrav för
statsstyrelsen och för kyrkolivet. På grund
av sin egen utveckling och sina
kyrkliga reformkrav bör han närmast
räknas till pietismen och blir så en av
denna rörelses tidigaste och mest
markanta repr. i vårt land. — B. var
Svedbergs medhjälpare i
psalmboksrevisionen och skrev själv flera
psalmer. I 1937 års psalmbok återfinnas
två av B. bearbetade psalmer (nr 66
och 168). — Gift 1682 med Helena
Löfgren. (E. B—n.)
2. Boëthius, Daniel,
universitetslärare, filosof, f. 4 okt. 1751 i
Västerås, † 10 mars 1810 i Uppsala.
Föräldrar: prosten Jacob B. och
Christina Elisabeth Fahlsten. Sonsons son
till B. 1. — B. blev student i
Uppsala 1765, fil. mag. 1773, logices
et methaphysices docens 1775, e. o.
adjunkt 1779, prof. i praktisk filosofi
1783, kyrkoherde i Danmarks
pre-bendeförs. 1790 och teol. dr 1800. —
B., som hade ett på en gång stridbart
och vinnande väsen, gick frimodigt i
bräschen för nya, banbrytande
åskådningar och kom på det viset att ge
rika impulser åt bela det följande
seklets sv. kulturliv. Som univ.-lärare
anslöt han sig först till Lockes
filosofi; helt behärskat av den engelska
empirismen, så som denna formulerats
av Fr. Hutcheson och Adam Smith,
Daniel Boëthius. Teckning (detalj) av P.
Krafft d. y. 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
