Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Bonde, Tord - 5. Bonde, Carl - 6. Bonde, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonde 398 Bondeson
Gustaf Bonde.
Målning (detalj) av D. K. Ehrenstrahl.
land, ryckte på vintern in i n.
Holms-län och uppförde där fästet
Karlsborg, trol. ungefär mittemellan Göta
älvs mynning och Svinesund. Där
försvarade han sig djärvt och
framgångsrikt mot hövitsmannen på
Bohus fästning Kolbjörn Gerst, som
själv blev tillfångatagen. Strax
därefter, vid pingsttiden 1456, blev B.
under sömnen mördad av sin
betrodde underbefälhavare, den
danskfödde Jöns Bosson, som sedan
plundrade borgen och avseglade till
Danmark. Dådet omhändertogs
beredvilligt — särskilt efter Karl Knutssons
fall året därpå, som sattes i samband
med B:s död — av folktraditionen.
Folkvisan om Törd Bondes mord
("som Judas förrådde vår herre Krist,
så förrådde Jöns Bosson marsken
förvisst; ack, finge han något av Judæ
lön, och fore han värre, det vore vår
bön") utgör ett exempel på hur B:s
död utmålades av folkfantasin som
en nationalolycka. Mordet på honom
blev i folkvisans dräkt ett viktigt
propagandamedel för det mot
medeltidens slut i Sverige så starkt
framträdande danskhatet.—-Gift 1455 med
Iliana Åkesdotter (Thott). T. D.
5. Bonde, Carl, friherre, riksråd,
f. 25 (19?) okt. 1581 på Säckestad i
Trästena skn, Skarab. län, † 29 febr.
1652 på Ekeberg i Lillkyrka skn,
öre-bro län. Föräldrar: hertig Karls råd
och marskalk Filip B. ocli Karin
Ulfsdotter (Snakenborg). — B. fick sin
första tjänst vid hertig Karls hov,
reste i Tyskland 1598—99 och i
Frankrike 1603—05. Han blev
kammarjunkare hos den unge Gustav Adolf 1601.
Redan vid denna tid hade B. skaffat
sig kunskaper i bergsbruk ocli
därigenom meriterat sig för
ståthållarskapet över Dalarna med Koppar- och
Järnbergslagen, som han innehade
1607—21, samt över Västmanland och
Salbergslagen (1613—22). Han mindes
länge "vad besvär och omak mig
hängde på halsen" i denna landsända
"långt från goda vänner" men ägnade
sig dock med stor energi åt sina
uppgifter. Under B:s ståthållartid
genomgick Kopparberget en betydande
utveckling, kraftigt stimulerad av B.
dels genom lians allm. administrativa
ingripanden, som bl. a. fram till 1613
innefattade uppbörden och
förvaltningen av kronans skatte- och
köpkoppar, dels genom hans förmedling
av tekniska nyheter till
bruksindustrin. Under 1620-talet vidtog B:s
arbete på det centrala
organiserandet av järnhanteringen. Han utförde
1624—25 en inventering av landets
järnindustri — redogörelsen däröver
är tryckt i Jernkontorets annaler
1S45 •—- och utarbetade därefter de
förslag, som i synnerhet
beträffande kronans rätt att förfoga över
landets naturtillgångar och
stångjärns-smidets omläggning till stordrift
utanför bergslagerna — på grund av
befarad bränslebrist i dessa områden
— kommo att bli grundläggande för
vår bergverkslagstiftning ett
decennium senare, särskilt i den märkliga
k. förordningen av 1636 om förbud
mot stångjärnshamrars byggande
inom bergslagerna. Denna
lagstiftnings främste tillskyndare var B.,
som därigenom för ett par hundra år
framåt angav riktlinjerna för vår
bergshantering. B., som 1624—25 var
ståthållare i Jönköp. län, tillhörde
ledningen av det sv. järnmonopolet
1625—27. Han efterträddes av Louis
De Geer och fick själv överta
ståthållarskapet över Närke, Värmland och
v. Västmanlands bergslager 162S
(—34). Bergshanteringens snabba
utveckling under denna tid i B:s län
motsvarades å hans sida av en
energisk och för det ekonomiska livet
betydelsefull verksamhet, bl. a. ett
outtröttligt arbete för Hjälmare kanal.
Efter B:s inträde i rådet 1633
fortfor bruksdriften att vara hans
huvudintresse. Han fick 1634 kammarråds
titel och blev 1637 den förste
styresmannen eller guvernören över det
nybildade centrala ämbetsverket för
bergshanteringen, Generalbergsamtet,
från 1649 Bergskollegium. För B. stod
det klart, att den revolutionerande
utvecklingen inom bruksnäringen under
denna tid hade en viktig förutsättning
i uppmuntrandet av den privata
företagsamheten inom området. År 1642
utsågs lian med bibehållande av sin
befattning i bergsamtet till
landshövding i v. Västmanlands bergslag
(Nora län). Han upphöjdes till
friherre 1651. — Gift 1) 1613 med
friherrinnan Beata Oxenstierna, ‡ 1621;
2) 1624 med Beata Sparre. T. D.
6. Bonde, Gustaf, friherre,
riksråd, riksskattmästare, f. 4 febr. 1620
på Esplunda, Rinkaby skn, Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
