Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borelius, släkt - 1. Borelius, Johan Jacob - 2. Borelius, Jacques
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borelius
411
Borelius
(f. 1724, † 1792), antog namnet B.
Dennes söner, kyrkoherden i
Skinnskatteberg, Västmanl. län, Jacob B.
(f. 1772, † 1851) och handlanden i
Nora Carl Daniel B. (f. 1779, † 183S),
blevo stamfäder för släktens tvenne
nu levande grenar. Jacob B:s ende
son var filosofen Johan Jacob B. (B.
l),far till litteraturhistorikern Hilma
B. (B. 3). Den äldre av Carl Daniel
B:s söner blev far till kirurgen
Jacques B. (B. 2), den yngre sonen farfar
till bröderna rektorn vid Västerb. läns
folkhögskola Fredrik B. (f. 1887), som
utgivit den kulturhistoriska
skildringen frän Tornedalen "Där
forntiden lever" (1936), fysikern
Gudmund B. (B. 4) och docenten i
konsthistoria i Lund, kommunalmannen
Aron B. (f. 1898).
1. Borelius, J oh an J a c o b,
filosof, universitetslärare, f. 21 juli 1823
i Skinnskattebergs skn, Västmanl.
län, † 7 jan. 1909 i Lund. Föräldrar:
prosten Jacob B. och Catharina
XJl-rica Böttiger. — Efter
gymnasiestudier i Västerås från 1838 inskrevs B.
1841 vid Uppsala univ., där lian blev
fil. kand. 1847, fil. mag. 1848 och
docent i teoretisk filosofi 1849. Han
blev lektor i filosofi vid Kalmar
högre elementarläroverk 1852 och
prof. i teoretisk filosofi i Lund 1866.
Han företog studieresor till
Tyskland 1859 samt till Tyskland,
Frankrike och Italien 1876—77. — B. är
he-gelianismens betydelsefullaste repr. i
Sverige. Hans hegelianska
inställning förde honom in i bitter
polemik mot Boström och dennes
lärjunge Sigurd Ribbing. Denna strid
resulterade i en rad mindre skrifter
ss. "I hvad afseende är Hegel
pan-theist ?" (1851), "Den dogmatiska
rationalismens strid mot den
spekulativa filosofien" (1857), "Kritik öfver
den Boströmska filosofien" (1859). På
denna kritik svarade Boström själv,
vilket föranledde B. att avfatta ännu
en "Kritik öfver den Boströmska
filosofien" (1860). Slutl. utgav lian
1885 "Die Philosophie Boströms und
ihre Selbstauflösung". Det
betydelsefulla i B:s kritik ligger framför allt
däri, att han förhindrade, att ett enda
filosofiskt system trängde fram och
blev det allenarådande i landet.
Genom hans kritiska inställning hölls
dörren öppen för de nya tankar, som
rörde sig ute i Europa. I
överensstämmelse med Hegel hävdade B., att det
absoluta är inbegripet i
världsprocessens utvecklingsförlopp. Detta är,
menar han i motsats till Boström, det
enda sätt, på vilket man kan förklara
det relativa och fenomenella. Denna
utveckling är dialektisk, d. v. s. den
består av motsatsförhållanden, som
skola övervinnas. Utvecklingen får
emellertid inte tänkas som rent
mekanisk -—- på den punkten vänder sig B.
mot Herbert Spencer — utan som
ändamålsbestämd. För att verkl.
förstå utvecklingens väsen måste man
enligt B. anta, att de fysiska
krafterna äro underordnade högre, andliga
principer och av dem bestämmas att
förverkliga ett ändamål. För B. var
varje utvecklingsprocess ett led i den
absoluta idéns strävan fram till
medvetande om sig själv som ande. På
grand av denna åskådning måste B.
även ställa sig avvisande till Darwins
rent mekaniska förklaring av
arternas uppkomst. B. vände sig mot den
s. k. liegelska vänsterns strävan att
tolka Hegels läror i panteistisk
riktning. För egen del ansåg han, att
konsekvensen av Hegels läror innebar
tro på en personlig Gud och
individuell odödlighet. B. arbetade
oförtrutet på att från sin hegelianska
utgångspunkt taga ställning till
vetenskapens senaste resultat, även
naturvetenskapens. Hans stora, postumt
utg. verk "Metafysik" (1910) visar,
hur djupt han trängt in i sin tids
vetande. Berömda äro hans kollokvier,
vid vilka man i hans hem diskuterade
moderna vetenskapliga teorier. En
mängd olika riktningar var repr.
vid dem. B. trädde även i kontakt
med utländska vetenskapsmän;
sålunda förde han en längre tid en
livlig korrespondens med den tyske
filosofen Eduard von Hartmann. Som
akademisk lärare var han klar,
stimulerande och tolerant. Bland hans
skrifter kunna ytterligare framhållas
"Om motsägelsen och dess lösning
enligt den dialektiska methoden"
(1848), "Lärobok i den formella
logiken" (1863), "En blick på den
nuvarande filosofien i Tyskland" (Nord.
tidskr. 1879), "En blick på den
nuvarande filosofien i Frankrike" (Nord.
tidskr. 1880), "über den Satz des
Wi-derspruchs und die Bedeutung der
Jacques Borelius.
Negation" (1881). — Gift 1869 med
Hedvig Augusta Wilhelmina
Lönbohm. T. T. S.
2. Borelius, Jacques Ludvig,
kirurg, f. 11 mars 1859 i Ramnäs,
Västmanl. län, † 16 mars 1921 i Lund.
Föräldrar: prosten Carl Jacob B. och
Mathilda Elisabeth Lönegren. — B.
blev student 1877, avlade medicinsk
filosofisk ex. 1878 samt blev med.
kand. 1882 och med. lic. 1887, allt
i Uppsala. Han företog talrika
studieresor till utlandet och innehade
flera kortare läkarförordnanden. År
1890 blev han med. dr i Lund och s. å.
docent i kirurgi vid Lunds univ. Han
var lasarettsläkare i Karlskrona 1891
-—98 och blev prof. i kirurgi och
ob-stetrik i Lund 1899 (tf. prof. 1898).
B. utnämndes 1900 till sjukhusdir. för
Lunds lasarett och blev 1901
överläkare där. Han var landstingsman
i Blekinge län 1892—99 och i Malmöh.
län från 1906, stadsfullmäktig i Lund
1905—20 samt Lunds univ:s
prorektor 1907—16. Från 1907 var B.
gene-ralsekr. i Nordisk kirurgisk fören.
och var dessutom led. av flera
utländska kirurg- och läkarsällskap. —
Redan som lasarettsläkare i Karlskrona
förvärvade B. anseende som en av
våra främsta kirurger. Men sin
egentliga livsgärning utförde han i Lund
som prof. i kirurgi ocli som
sjukhusdir. B. liar för Lund spelat samma
roll som John Berg för Stockholm och
K. G. Lennander för Uppsala. Han
skapade i Lund ett stort
välorganiserat centralsjukhus och en tidsenlig
kirurgisk klinik, som snart ansågs
vara en av de främsta i hela
Skandinavien. Han planlade och lät utföra
en avsevärd utvidgning och
modernisering av lasarettet såväl 1901-—05
som 1915—18. Som praktisk kirurg
var B. mycket framstående:
samvetsgrann och kunnig som diagnostiker,
skicklig, skonsam och lugn som opera-
Johan Jacob Borelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
