Boström 421 Boström avancerade B. till förste marinläkare i reserven 1921. Han blev ögonläkare vid Statens järnvägar 1917, är Järnvägsstyr : s of talmiatriske expert sedan 1933 och har från 1911 haft ett stort antal sakkunniguppdrag, bl. a. i Arméförvaltningens sjukvärdsstyr., Medici-nalstvr. och vid marina myndigheter. Han blev led. av örlogsmannasällskapet 1919 och av Krigsvet. akad. 1929. -—■ Liksom sin far har B. specialiserat sig på ögonsjukdomarna. Han har utgivit talrika oftalmologis-ka skrifter och bl. a. behandlat bländ-ning, färgsinnet och dess prövning samt reaktionstiden hos kanonriktare. B. deltog som Sveriges repr. i en kommission för standardisering av prövningsföreskrifterna för järnvägsmän m. fi. vid 13:e internat, oftalmolog-kongressen i Amsterdam-Haag 1929. Jämte F. Ask och K. G. Ploman avgav lian 1928 ett förslag till föreskrifter för ögonundersökning av flygare m. fi. Han avgav till Medicinalstyr. 1930 "Utredning och förslag beträffande ändrade bestämmelser för färgsinnesundersökning". — Gift 1907 med Elsa Malmberg. S. L. Boström. Släktens äldste kände medl. var bonden i Lästa by i Ytterlännäs skn, Västernorrl. län, Nils Olofsson, vars son Johan Nilsson (f. 1615) efter födelseorten bildade släktnamnet Laestadius, senare ändrat till Læstander av Johan Nilssons son Anders, klockare i Piteå (f. 1658). Dennes sonsons son Christoffer (f. 1760, † 1829), borgare och skeppstimmerman i Piteå, antog namnet B. och blev far till filosofen Christopher Jacob B. (B. 1) och lagmannen Erie Samuel B. (f. 1804, † 1S54), från vilken alla nu levande släktmedl. härstamma. Erie Samuel B. blev far till a) statsministern Erik Gustaf B. (B. 2), far till godsägaren, f. d. attachén Gustaf B. (f. 1881), b) landshövdingen Filip B. (B. 3), far till kabinettskammarherren Erland B. (f. 1876) och envoyén Wollmar B. (B. 5), samt c) stiftarinnan av Samariterhemmet i Uppsala Ebba B. (B. 4). — Den ovannämnde lagmannen Erie Samuel B. var gift mod Elisabet Gustafva Fredenheim, dottersondotter till kommerserådet Simon Bernhard Hebbe, som 1800 stiftat fideikommissen Östanå i Boslags-Kulla skn, Stockholms län, och Tynnelsö i överselö skn, Södermani. län; bägge övergingo till släkten B. östanå innehas f. n. av B. 2:s son Gustaf B., Tynnelsö av B. 3:s son Erland B. 1. Boström, Christopher Jacob, filosof, f. 1 jan. 1797 i Piteå, † 22 mars 1866 i Uppsala. Föräldrar: skeppstimmermannen Christoffer B. och Elisabet Hortling. — Efter skol- Christopher Jacob Boström. gång i Piteå och Härnösand inskrevs B. 1815 vid Uppsala univ., där han blev fil. mag. 1824, docent i praktisk filosofi 1828 och adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi 1837. Han erhöll prof:s namn, heder och värdighet 183S och utnämndes till prof. i praktisk filosofi efter Samuel Grubbe 1842. Avsked med pension fick han 1863. Ären 1833—37 var han lärare för arvprinsarna. — B. är 1800-talets dominerande sv. filosof. Från sina föregångare Biberg och Grubbe har han upptagit och utvecklat tankegångar, som han sammanfogat till ett system, vilket utövat ett stort, ännu knappast klarlagt inflytande på sv. kulturliv. Det centrala i B:s filosofi är personlighetstanken och frågan om de ändliga personligheternas förhållande till det absoluta väsendet, Gud. Varje människa är en idé, och de ändliga varelserna ingå som idéer i Gud. Gud omfattar sålunda alla idéer, men genom att förklara dessa idéer för personligheter vill B. undgå panteistiska konsekvenser. Den enskilda människan utplånas inte i gemenskapen med Gud utan lever där ett självständigt och medvetet liv. En huvudpunkt i B:s filosofiska system blir till följd härav att klarlägga det absoluta väsendets natur. I dessa sina spekulationer har han även tagit intryck av den samtida tyska transcendentalfilo-sofiska spekulationen, framför allt av Sclielling. Vidare kan man uppvisa beroende av Platon och Leibniz. — B:s system kan karakteriseras som rationell idealism. All kunskap måste enligt B. bestå i en relation mellan subjekt och objekt. En sådan relation är emellertid omöjlig, om subjektet ocli objektet till sina väsen äro helt och hållet olika. Subjektet är nu omedelbart känt som självmedvetande. Men skall en relation mellan subjekt och objekt vara möjlig, måste även objektet vara självmedvetande. "Detta är idealismens grundsats", säger B., "att allt, som finnes, är sjelfmedvetandet och dess bestämningar, eller att det