Bousquet 427 Bouveng rika kraftspel visar sig B. som en värdig lärjunge av den berniniserande franska barocken med Girardon som närmaste förebild. Tiil slottskapellet återvände B. 1744 eller 1745, där han påbörjade arbetet pä altaruppsatsen, som likväl kom att fullbordas av andra händer. Ungefär samtidigt var han sysselsatt med de reliefer av flygande "renomméer" och vapengrupper, som prydde arkaderna i ö. och v. slottslängorna. Där liksom i den omkr. 1749 tillkomna predikstolen i slottskapellet spåras den begynnande rokokon i den utpräglat asymmetriska kompositionen. B:s sista större arbete för slottsbygget var de bägge grupper av lyktbärande barnfigurer, som han modellerade 1752. Några småskulpturer i terrakotta i Nat. mus., "Kronprins Gustaf föres till Minerva", "Hertig Carl som svensk storamiral" och statvetterna av kronprins Gustav och hans bägge bröder, härröra likaledes från B:s sista år och visa honom från hans älskvärdaste sida. Till de nu uppräknade kunna läggas ytterligare några porträttbyster, få till antalet men konstnärligt betydande. Främst är att nämna bysten av Karl XII (1747, brons, känd i fyra ex., därav ett i K. slottet) samt bysterna av Fredrik I (omkr. 1749, brons, Vet. akad.) och Adolf Fredrik (1749, gips, K. slottet). På stilistiska grunder kan man också tillskriva B. ett huvud av Karl XII i Åbo mus. samt porträtten av C. Hårleman, G.-Th.-R. Taraval (bägge i gips på Fullerö, Västmanl. län) och den sistn:s hustru (gips, Konst-akad.). — B. står både till tiden och stilen på gränsen mellan barock och rokoko, och han förenar — oftast lyckligt •—• bägge dessa stilelement, som utgå från Bernini till Boucher, med intrycken från den mera kyligt klassicerande brodern Edme B. Han var inte originell och nyskapande, men han behärskade sitt yrkes teknik och traditioner bättre än någon annan av de invandrade franska konstnärer, som satte sin prägel på sv. konst under 1700-talet. B. intresserade sig livligt för undervisningen vid K. ritar-akad., vars ledning han övertog efter Taravals tillbakaträdande 1748. — Ogift. — Litt.: A. Lindblom, "J.-Ph. B. och de franska bildhuggarna vid Stockholms slott under rokokotiden" (1924). Th. N. Bousquet [boskt'], Jean Louis, militär, f. 16 aug. 1664 i S:t Hippolyte i Frankrike, † 24 febr. 1747 i Kalmar. — B., som på grund av sin reformerta trosbekännelse lämnat sitt fädernesland 1691, stred i engelsk och holländsk tjänst, tills han, senast 1706, anställdes i sv. armén som kap- ten. Han deltog i slaget vidKalisz 1706, kämpade under E. D. von K rassow i Polen 1708—09 och senare i Turkiet, Polen och under Magnus Stenbock vid Gadebusch samt i Stralsund vid dess belägring och därefter i Norge. Under tiden hade han adlats (1714), blev överstelöjtnant vid bremiska dragonreg. senast 1714, sekundöverste där 1717 och chef för Bohusläns dragoner 1719. Han avskedades efter fredsslutet med 5 000 dlr smt i belöning, återinträdde i tjänst 1735 och deltog i kriget mot Ryssland på den viktiga posten som kommendant i Fredrikshamn, avsedd som etapp-huvudstation under fälttåget. Under den ryska offensiven 1742 sökte han ivrigt men förgäves förmå den sv. arméledningen att förlägga huvudförsvaret till Fredrikshamn. Sedan armén inneslutits vid Helsingfors, övertog B., som året förut utnämnts till generalmajor av infanteriet, överbefälet men kunde i den rådande situationen endast kapitulera. Han befordrades till generallöjtnant 1743. — Gift med Dorotea von Ëohendorff. T. D. Boustedt [bö-], B o Ivar, arméofficer, f. 28 aug. 1868 i Lilla Edet,Älvsb. län, † 24 okt. 1939 i Stockholm. Föräldrar: kaptenen Axel Rudolf B. och Amanda Carolina Bergius. — Efter mogenhetsex. i Göteborg 18S9 blev B. underlöjtnant i Bohusläns reg. 1891. Vid sidan av sin militära verksamhet var lian från 1892 i sex år lärare vid Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Den mognad, pedagogiska erfarenhet och människokännedom, som han därvid förvärvade, voro honom enligt hans egen utsago till gagn under hela livet. Efter genomgången Krigshögskola utnämndes B. 1903 till löjtnant vid Generalstaben och följ. år till kapten. Han transporterades 1909 för vederbörlig trupptjänstgöring till Älvsborgs reg. År 1912 blev lian överadjutant och major vid Generalstaben och chef för dess kommunikationsavd., utnämndes 1915 till överstelöjtnant vid Generalstaben och följ. år vid Väster-norrl. reg., blev 1917 överste i armén och året därpå överste och chef för Västernorrlands reg. och 1923 för Upplands infanterireg., tillika chef för Nionde infanteribrigaden, samt tre år senare chef för Lantförsvarets kommandoexpedition. Han utnämndes 1928 till generalmajor och brigadchef vid V. arméfördelningen och blev följ. år chef för Ö. arméfördelningen och överkommendant i Stockholm. År 1930 kallades han till arméns främsta post som chef för Generalstaben och kvarstod där till sin avgång ur aktiv tjänst 1933, då han utnämndes till generallöjtnant. Han blev led. av Krigsvet. akad. 1912. — B. var en Bo Boustedt. framstående pedagogisk begåvning. Hans undervisning var icke endast lärorik utan ock uppfostrande. Vid Krigshögskolan hade årskurserna 1905 —10 och 1911—12 honom som lärare i krigshistoria. En frukt av förberedelserna för föreläsningarna var hans vnperliga, sakrika, 1912 utg. arbete "Kriget i Tyskland 1809". Som avd.-chef vid Generalstabens kommunikationsavd. utförde B. ett utomordentligt betydelsefullt arbete för omläggning av det militära tidtabells verket, Som generalstabschef inledde B. den strävan att skapa en god kontakt mellan försvaret och folket, som nu anses som en självfallen förutsättning för ett tillfredsställande försvar, men som då var något nytt och på sina håll betraktades med misstro. Han igångsatte också viktiga utredningar och försök för att skapa en armé lämpad för specifikt sv. förhållanden. B. var i sin krafts dagar en imponerande personlighet. Bakom hans fåmäldhet och ibland sträva yta dolde sig humor och mycken välvilja. B. ägde djupa humanistiska intressen och stor beläsenhet. —- Gift 1917 med Hedvig Kristina (Stina) Håkansson. F. M. Bouveng [bove'ng], Gustaf, arméofficer, f. 31 jan. 1869 i S:t Pers skn, Stockholms län, † 28 dec. 1922 i Gallspach i n.-v. Österrike. Föräldrar: jordbrukaren Johannes B. och Emma Cooper. — B. blev underlöjtnant vid Upplands reg. 1889. Efter genomgången Krigshögskola blev han löjtnant vid Generalstaben 1898 och major därstädes 1908. Han var stabschef vid militärbefälet pä Gotland 1902 —06 och vid Femte arméfördelningen 1909—10. Åren 1910—12 var han bataljonschef på Svea livgarde och 1912 —16 chef för Krigsskolan. År 1912 hade lian utnämnts till överstelöjtnant i Svea livgarde, blev 1915 överste i ar-