Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bouchardon, Jacques-Philippe - Bousquet, Jean Louis - Boustedt, Bo - Bouveng, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bousquet
427
Bouveng
rika kraftspel visar sig B. som en
värdig lärjunge av den berniniserande
franska barocken med Girardon som
närmaste förebild. Tiil slottskapellet
återvände B. 1744 eller 1745, där han
påbörjade arbetet pä altaruppsatsen,
som likväl kom att fullbordas av
andra händer. Ungefär samtidigt var
han sysselsatt med de reliefer av
flygande "renomméer" och
vapengrupper, som prydde arkaderna i ö. och v.
slottslängorna. Där liksom i den omkr.
1749 tillkomna predikstolen i
slottskapellet spåras den begynnande
rokokon i den utpräglat asymmetriska
kompositionen. B:s sista större
arbete för slottsbygget var de bägge
grupper av lyktbärande barnfigurer,
som han modellerade 1752. Några
småskulpturer i terrakotta i Nat.
mus., "Kronprins Gustaf föres till
Minerva", "Hertig Carl som svensk
storamiral" och statvetterna av
kronprins Gustav och hans bägge bröder,
härröra likaledes från B:s sista år
och visa honom från hans
älskvärdaste sida. Till de nu uppräknade
kunna läggas ytterligare några
porträttbyster, få till antalet men
konstnärligt betydande. Främst är att
nämna bysten av Karl XII (1747,
brons, känd i fyra ex., därav ett i
K. slottet) samt bysterna av Fredrik I
(omkr. 1749, brons, Vet. akad.) och
Adolf Fredrik (1749, gips, K. slottet).
På stilistiska grunder kan man
också tillskriva B. ett huvud av Karl
XII i Åbo mus. samt porträtten av
C. Hårleman, G.-Th.-R. Taraval
(bägge i gips på Fullerö, Västmanl. län)
och den sistn:s hustru (gips,
Konst-akad.). — B. står både till tiden och
stilen på gränsen mellan barock och
rokoko, och han förenar — oftast
lyckligt •—• bägge dessa stilelement,
som utgå från Bernini till Boucher,
med intrycken från den mera kyligt
klassicerande brodern Edme B. Han
var inte originell och nyskapande, men
han behärskade sitt yrkes teknik och
traditioner bättre än någon annan av
de invandrade franska konstnärer,
som satte sin prägel på sv. konst
under 1700-talet. B. intresserade sig
livligt för undervisningen vid K.
ritar-akad., vars ledning han övertog efter
Taravals tillbakaträdande 1748. —
Ogift. — Litt.: A. Lindblom, "J.-Ph.
B. och de franska bildhuggarna vid
Stockholms slott under rokokotiden"
(1924). Th. N.
Bousquet [boskt’], Jean Louis,
militär, f. 16 aug. 1664 i S:t
Hippolyte i Frankrike, † 24 febr. 1747
i Kalmar. — B., som på grund av
sin reformerta trosbekännelse lämnat
sitt fädernesland 1691, stred i engelsk
och holländsk tjänst, tills han, senast
1706, anställdes i sv. armén som kap-
ten. Han deltog i slaget vidKalisz 1706,
kämpade under E. D. von K rassow i
Polen 1708—09 och senare i Turkiet,
Polen och under Magnus Stenbock vid
Gadebusch samt i Stralsund vid dess
belägring och därefter i Norge.
Under tiden hade han adlats (1714),
blev överstelöjtnant vid bremiska
dragonreg. senast 1714, sekundöverste
där 1717 och chef för Bohusläns
dragoner 1719. Han avskedades efter
fredsslutet med 5 000 dlr smt i
belöning, återinträdde i tjänst 1735
och deltog i kriget mot Ryssland på
den viktiga posten som kommendant
i Fredrikshamn, avsedd som
etapp-huvudstation under fälttåget. Under
den ryska offensiven 1742 sökte han
ivrigt men förgäves förmå den sv.
arméledningen att förlägga
huvudförsvaret till Fredrikshamn. Sedan
armén inneslutits vid Helsingfors,
övertog B., som året förut utnämnts till
generalmajor av infanteriet,
överbefälet men kunde i den rådande
situationen endast kapitulera. Han
befordrades till generallöjtnant 1743. — Gift
med Dorotea von Ëohendorff. T. D.
Boustedt [bö-], B o Ivar,
arméofficer, f. 28 aug. 1868 i Lilla Edet,Älvsb.
län, † 24 okt. 1939 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen Axel Rudolf B. och
Amanda Carolina Bergius. — Efter
mogenhetsex. i Göteborg 18S9 blev B.
underlöjtnant i Bohusläns reg. 1891.
Vid sidan av sin militära verksamhet
var lian från 1892 i sex år lärare vid
Billströmska folkhögskolan på Tjörn.
Den mognad, pedagogiska erfarenhet
och människokännedom, som han
därvid förvärvade, voro honom enligt
hans egen utsago till gagn under hela
livet. Efter genomgången
Krigshögskola utnämndes B. 1903 till löjtnant
vid Generalstaben och följ. år till
kapten. Han transporterades 1909 för
vederbörlig trupptjänstgöring till
Älvsborgs reg. År 1912 blev lian
överadjutant och major vid Generalstaben och
chef för dess kommunikationsavd.,
utnämndes 1915 till överstelöjtnant vid
Generalstaben och följ. år vid
Väster-norrl. reg., blev 1917 överste i armén
och året därpå överste och chef för
Västernorrlands reg. och 1923 för
Upplands infanterireg., tillika chef
för Nionde infanteribrigaden, samt tre
år senare chef för Lantförsvarets
kommandoexpedition. Han utnämndes
1928 till generalmajor och brigadchef
vid V. arméfördelningen och blev följ.
år chef för Ö. arméfördelningen och
överkommendant i Stockholm. År 1930
kallades han till arméns främsta post
som chef för Generalstaben och
kvarstod där till sin avgång ur aktiv
tjänst 1933, då han utnämndes till
generallöjtnant. Han blev led. av
Krigsvet. akad. 1912. — B. var en
Bo Boustedt.
framstående pedagogisk begåvning.
Hans undervisning var icke endast
lärorik utan ock uppfostrande. Vid
Krigshögskolan hade årskurserna 1905
—10 och 1911—12 honom som lärare
i krigshistoria. En frukt av
förberedelserna för föreläsningarna var
hans vnperliga, sakrika, 1912 utg.
arbete "Kriget i Tyskland 1809". Som
avd.-chef vid Generalstabens
kommunikationsavd. utförde B. ett
utomordentligt betydelsefullt arbete för
omläggning av det militära
tidtabells verket, Som generalstabschef
inledde B. den strävan att skapa en
god kontakt mellan försvaret och
folket, som nu anses som en självfallen
förutsättning för ett
tillfredsställande försvar, men som då var något nytt
och på sina håll betraktades med
misstro. Han igångsatte också
viktiga utredningar och försök för att
skapa en armé lämpad för specifikt
sv. förhållanden. B. var i sin krafts
dagar en imponerande personlighet.
Bakom hans fåmäldhet och ibland
sträva yta dolde sig humor och
mycken välvilja. B. ägde djupa
humanistiska intressen och stor beläsenhet.
—- Gift 1917 med Hedvig Kristina
(Stina) Håkansson. F. M.
Bouveng [bove’ng], Gustaf,
arméofficer, f. 31 jan. 1869 i S:t
Pers skn, Stockholms län, † 28 dec.
1922 i Gallspach i n.-v. Österrike.
Föräldrar: jordbrukaren Johannes B.
och Emma Cooper. — B. blev
underlöjtnant vid Upplands reg. 1889. Efter
genomgången Krigshögskola blev han
löjtnant vid Generalstaben 1898 och
major därstädes 1908. Han var
stabschef vid militärbefälet pä Gotland 1902
—06 och vid Femte arméfördelningen
1909—10. Åren 1910—12 var han
bataljonschef på Svea livgarde och 1912
—16 chef för Krigsskolan. År 1912
hade lian utnämnts till överstelöjtnant
i Svea livgarde, blev 1915 överste i ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
