Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Brask, Hans - 2. Brask, Nils - 3. Brask, Samuel - 4. Brask, Petrus - Bratbost, Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brask
448
Bratbost
van fjärmade emellertid B. alltmer
från lionom, särskilt efter
ärkebiskopen Gustaf Trolles fall (1517), men
B. tvingades att sanktionera den
kätterska förföljelsen mot
ärkebiskopen. Han lyckades dock rehabilitera
sig inför Kristian II, då denne tog
makten i Sverige (1520), enligt Olaus
Petri genom att han under sitt sigill
till ständerdomen över Trolle
insmugit en remsa med orden "Till denna
besegling är jag nödd och tvingad"
(däravuttrycket "brasklapp", hemligt
förbehåll). Han undgick alltså
Stockholms blodbad, medan däremot hans
gamle fiende Hemming Gadh, vid
denna tid Kristians handgångne man,
s. å. avrättades i Finland. Den
politiska omstörtningen gav som vanligt
B. tillfälle att skaffa sig fördelar.
Under Gustav Vasas upprorsrörelse
fann han sig snart föranlåten att
sluta sig till denna. Han betingade
sig därvid skydd åt kyrkan och
viktiga maktbefogenheter åt sig själv,
vilka bl. a. inneburo Gustav Vasas
löfte att endast med B:s medgivande
utdela förläningar i Östergötland. B.
stod vid denna tid på höjden av sin
bana. Framgångsrikt hade han i det
förvirrade maktspelet manövrerat med
ett bestämt mål för ögonen: att
bevara kyrkans, d. v. s. biskoparnas
maktställning. Han ägde nu
furstliga inkomster av sina jordegendomar
i Östergötland, Småland,
Västergötland och Södermanland, vilkas skötsel
lian ägnade ett energiskt intresse.
Hans iver för höjandet av Sveriges
materiella kultur torde ha haft
betydelse som mönster för Gustav Vasas
ekonomiska politik. Kulturpolitiskt
framträdde han som utgivare av
kyrklig och antiluthersk litteratur
från sitt eget tryckeri i Söderköping.
B. ställde sig under Gustav Vasa som
företrädare för en storsvensk aggressiv
statsledning, avseende bl. a. erövring
av Gotland och de skånska
landskapen, vari han såg en möjlighet att
återställa det skandinaviska
aristokratväldet oeh även att motarbeta det
sv. beroendet av Lybeck. Gustav Vasa
gick emellertid den motsatta vägen,
stödde sig på Lybeck och på Fredrik
I av Danmark och kunde därigenom
inrikta sig på att krossa den sv.
kyrkan. B:s verksamhet utgör
därefter en lika ståndaktig som hopplös
kamp mot konungens revolutionära
kyrkopolitik, förberedd genom
gynnandet av Olaus Petri och Laurentius
Andreæ. B:s mot dessa riktade
propaganda förbjöds, hans tryckeri måste
nedläggas, oeh hans ekonomiska
ställning hotades alltmer av konungen.
Slutuppgörelsen kom i Västerås 1527,
då B., praktiskt taget den ende
resolute motståndare Gustav Vasa hade,
Samuel Brask. Målning (detalj) av okänd
konstnär 1663 (Klara församlings
pastorsexpedition, Stockholm).
fick uppge sin ekonomiska
maktställning oeh därmed såg sina kyrkliga
och politiska ideal krossade. Han
flydde strax därefter till Danzig,
varifrån lian ivrigt agiterade mot
Gustav Vasa och reformationsrörelsen. -—
Ogift. T. D.
2. Brask, Nils Hansson,
ämbetsman, f. på 1520-talet, † 7 nov. 1590.
Föräldrar: borgaren i Linköping
Hans Pedersson och Ingeborg
Larsdotter. Systerdotterson till B. 1. —
B. studerade från 1548 vid univ. i
Rostock och från 1551 vid univ. i
Wittenberg utan att övergå till
protestantismen. Hemkommen trädde
han i tjänst hos hertig Johan och
fängslades 1563 samtidigt som
hertigen berövades sin frihet. Vid dennes
trontillträde 1569 frigavs han, blev
s. å. stadsskrivare i Stockholm och
1572 borgmästare där samt
återupptog på 1570-talet förbindelsen med
Johan III. Han biträdde bl. a. den
påvlige nuntien Possevino i samband
med Johan III: s närmanden till
katolicismen. B. blev k. sekr. 1582 och led.
av slottsloven på Stockholms slott
15S4 samt var Johan III:s rådgivare
vid flera av dennes byggnadsföretag.
— Gift 1) med Helena Boheman; 2)
med Margareta Haraldsdotter. T. D.
3. Brask, Samuel Petri, präst,
dramatisk författare, f. 22 maj 1613
i Veta skn, östergötl. län, † 12 juni
1668 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Petrus Johannis och Elisabet
(Elsa) Larsdotter Brask. — Efter
studier vid Uppsala univ. från 1633
företog B. som handledare för två adliga
elever vidsträckta utrikes resor 1641
—44 och blev därunder fil. mag. Vid
återkomsten kallades han till lektor
i vältalighet och poesi vid
Linköpings gymnasium, där lian var
verksam till 1648, då lian blev kyrkoherde
i Ekeby och Rinna. Han prästvigdes
1649, utnämndes till hovpredikant
hos Karl X Gustav 1654 och kallades
till kyrkoherde i Klara förs. i
Stockholm 1663. — Att B:s namn gått till
eftervärlden beror mindre på hans
prästerliga insats än på hans
världsliga författarskap. När han var
gymnasielärare i Linköping, lät han som
ett led i undervisningen de studerande
uppföra skådespel, som han själv
författat. Tre av dessa ha bevarats till
vår tid: "Filius prodigus, seu
Impe-ritus peregrinans" (uppfört 1645),
"Acta et martyria apostolorum"
(uppfört 1648) oeh "Mars Germanicus
victus" (uppfört 1649). Det första
dramat ansluter sig till
studentkomedin, en genre, som B. trol. lärt känna
i Leiden. Dess främsta namn var den
holländske humanisten G. Gnaphæus,
och delvis i anslutning till denne,
delvis självständigt med förmodl. egna
upplevelser som grund har B. skildrat
den oerfarne studentens öden bland
skälmar i utlandet. Tragikomedin
om apostlarnas gärningar är närmast
ett legendarium, satt på knagglig
vers. Det tredje dramat är ett ganska
intresselöst patriotiskt festspel med
anledning av westfaliska freden. —
Gift 1) 1644 med Helena (Elin)
Eriks-dotter Valleria, † 1647; 2) 1648 med
Anna Pedersdotter. N. B.
4. Brask, Petrus Samuelis,
psalmdiktare, f. omkring 1650, antagl.
i Ekeby skn i Östergötland, † 1690
eller 1691. Son till B. 3 i hans andra
gifte. —- Om B:s liv är föga känt
utom att han sysslade med
övers.-arbete delvis av historisk men främst
av religiös litteratur, däribland många
psalmer, för vilket lian begåvades med
en kunglig pension. Han var en god
versifikatör och hade intresse för det
sv. språkets vård och utveckling;
bl. a. önskade han en förbättrad
stavning. I sin diktning har han tagit
intryck av Lucidor. Hans psalmövers,
från tyskan och några av hans egna
dikter ingingo dels i den officiella
psalmboken 1695, dels i pietistiska
sångböcker. I 1937 års sv. psalmbok
ha ur hans produktion i mer eller
mindre bearbetat skick medtagits
originalpsalmerna 291 och 545 samt
övers. 109, 137, 156, 192, 313, 327, 328,
362, 441 och 461. Gift, men
hustruns namn är okänt. T. D.
Bratbost, Karl Mikael,
operasångare (tenor), f. 3 mars 1860 på
gården Bratbost i Kvikne skn i
Österdalen, Norge, † 1 aug. 1904 i Stockholm.
Föräldrar: lantbrukaren Just I
versen Brattebolstad och Änne
Halvors-datter.-—B. valde den militära banan,
blev skarpskytt i norska gardet 18S2
och kommenderades s. å. till
Stockholm ; som förste tenor i en vid norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
