Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Brenner, Sophia - 4. Brenner, Henrich - 5. Brenner, Petrus - Briem, Efraim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brenner
463
Briem
Sophia Brenner. Målning (detalj) av L. von
Breda på 1710-talet (Nordiska museet).
utgavs hennes första samling
"Poetiske Dikter", till större delen
tillfällighetsdikter, ss. bröllopsskrifter,
gravskrifter och lyckönskningar till
medl. av den kungliga familjen. Dessa
dikter rönte uppmärksamhet inte bara
i Sverige utan även i utlandet, och
B. lovordades än som "en andra
Sapfo", än som "den tionde
sånggudinnan". Mycket berodde hennes
stora popularitet nog på att hon var
den första sv. kvinna, som offentl.
ägnade sig åt diktning, men hennes
poesi anslog också strängar, som
tilltalade samtiden: där funnos
ärlighet och saklighet, fromhet och
förtröstan, samtidigt som medkänslan
med nöden och eländet framträdde
allt tydligare, ju längre Karl XII:s
krig fortskred. B. moraliserar gärna,
och hennes reflexioner äro nyktert
realistiska och torra, men ibland
tränger en ton av varm kvinnlighet
igenom hennes vardagliga prat. Med
förkärlek uppehåller hon sig vid
kvinnofrågan ocli söker visa, att
kvinnan icke är mannen underlägsen
i förstånd. Trots vårdad form förbli
hennes dikter oftast tung, redbar
prosa. Språkligt och metriskt anknyta
de till Samuel Colombus’ och Petrus
Lagerlöfs. År 1726 utgav hon sin
största dikt, "Wårs herres och
frälsares Jesu Christi allraheligaste
pijnos historia", som är påverkad av
pietistisk psalmdiktning, och efter
hennes död utgavs andra delen av
"Poetiske Dikter" (1732). Hennes
"Samlade poetiska dikter" utgavs av
P. Hanselli (1873). Personl. var
"hedersgumman" B. en kraftfull och
dugande kvinna. Enligt sin egen
uppgift hade hon femton barn, och genom
en av sina söner blev hon stammor
för de i sv. odlingshistoria berömda
släkterna Höijer, Stenhammar och
Fahlcrantz. N. B.
4. Brenner, Henr i ch,
orientalist, f. 13 sept. 1669 i Kronoby,
Finland, † 29 aug. 1732 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Jacobus
Hen-rici B. och Brita Mårtensdotter
Gammal. — B. blev student i Åbo 1683,
studerade i Lund och Uppsala och blev
fil. mag. i Uppsala 1691. År 1697
medföljde han sv. sändebudet Ludvig
Fabritius till Persien, där denne
skulle inleda handelsförbindelser
mellan detta land och Sverige. B.
stannade några år i Persien, gjorde sig
förtrogen med språket och skaffade
sig en stor samling sällsynta
handskrifter på persiska och armeniska.
Då han 1700 återvände till Sverige i
sällskap med den persiske legaten
Sarug Chan Beg, hade det stora
nordiska kriget utbrutit, och B.
fängslades i Moskva, där han kvarhölls i
22 år. Vid hemkomsten utnämndes B.
till prof., blev e. o. assessor i
Antikvitetsarkivet s. å. och chef för K.
bibi. 1723. B:s skrifter om armenierna
och andra österländska folk vittna
om hans stora förtrogenhet med deras
levnadsförhållanden. — Ogift.
5. Brenner, Petrus Johannis,
präst, politisk angivare, f. 1677 i
Närpes, Finland, avrättad 4 juli
1720 i Stockholm. Föräldrar:
kapel-lanen Jolian B. och Margareta Kalm.
— B. studerade i Åbo och Pernau från
1698 och prästvigdes 1701. Han
tjänstgjorde därefter som präst vid
krigsmakten, tills han 1704 råkade i
fångenskap, varifrån han rymde 1711. Följ.
år blev han konungens hovpredikant
i Bender och utnämndes till
kyrkoherde i Vasa och Mustasaari. Efter
hemkomsten till Sverige beskyllde B.
olika personer för politiska
stämplingar, varigenom han förlorade sitt
anseende ocli 1720 måste fly ur landet.
Han greps i Hamburg, sedan han
varit i förbindelse bl. a. med ryska
sändebudet Dolgoruki i Köpenhamn, och
fördes till Sverige, där han efter
angivelser mot G. Cronhielm och andra
högt uppsatta personer för hemliga
underhandlingar med Ryssland 1720
dömdes till döden och avrättades
"som landsförrädare och
äreskän-dare". I ett sedermera flera gånger
tryckt tal på avrättsplatsen erkände
ban vad som lagts honom till last men
urskuldade sig med att han plågats
av "lögn, liat och avund". — Gift med
Margareta Valerian. T. D.
Briem [brim], Olof Efraim,
religionshistoriker, f. 17 sept. 1890 i
Hälsingborg. Föräldrar: handlanden
Olof Ludvig Olsson och Emma Cecilia
Rosendahl. — B. avlade studentex.
1909, blev teol. kand. 1912, fil. kand.
1913, fil. lic. 1915, fil. dr 1918, docent
i religionshistoria s. å. och teol. dr
1923, allt i Lund. Han prästvigdes
Efraim Briem.
1917 och var 1921—28 kyrkoherde i
Stävie och Lackalänga pastorat,
Lunds stift. År 1928 blev B. prof. i
teologiska prenotioner och teologisk
encyklopedi, senare (från 1938) i
religionshistoria med religionspsykologi
i Lund. B. var 1938 och 1941 medl. av
kyrkomötet och är sedan 1934 förste
v. ordf. i Allm. sv. prästfören:s
centralstyr. — Sitt vetenskapliga
författarskap har B. ägnat åt den
babylo-nistk-assyriska och
gammalorientaliska religionshistorien samt
religions-psykologiskt intressanta fenomen.
Inom det första av dessa områden
märkas "Studier över moder- och
fruktbarhetsgudinnorna i den
sume-risk-babvloniska religionen"
(drsav-handl., 1918), "Kultur och religion
i Babylonien och Assyrien" (1926),
"Zur Frage nach dem Ursprung der
hellenistischen Mysterien" (1928)
samt "Babyloniska myter och sagor"
(1927). Det senare arbetet ingår i den
av B. redigerade, i sv. litteratur
märkliga serien "Myter ocli sagor".
Religionspsykologin har B. visat
stort intresse. Så har han behandlat
moderna kvasireligiösa rörelser
("Spi-ritismens historia", 1922; "Modernai
religionissurrogat", 1926) och gjort
undersökningar av mera allm.
re-ligionshistorisk räckvidd, ss.
"Stigmatisationer och visioner" (1929),
"Den religiösa upplevelsen i dess
kristna huvudformer" (1930) och
"Mysterier och mysterieförbund’r
(1932). Av B:s rika produktion i
övrigt kunna nämnas "Indiska
gestalter" (1935), "Buddha, Muhammed,
Jesus" (1938), "Antisemitismen
genom tiderna" (1940), "Bibeln som
litteratur" (s. å.) och "Kortfattad
allmän religionshistoria" (1942). De
flesta av B:s skrifter äro i bästa
mening populära och präglas av
klarhet och stilistisk elegans. Hans
populärvetenskapliga arbeten ha därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
