Bäckström 483 Bäckström och Göta kanal. Redan tidigt insåg B. ångfartygets betydelse och omändrade 1870 en nyinköpt seglare till ångare, som han kallade "Activ"; under 1870-talet inköpte eller byggde lian ännu flera ångare, som urspr, voro avsedda endast för kanalfart men från 1879 även började segla till ryska och tyska östersjöhamnar. Men arbetet att befrakta och disponera de större ångarna blev allt mera omfattande, och det visade sig snart olämpligt för B. att förena kaptens-och redareverksamheten; han lämnade därför 1881 sjön för att uteslutande ägna sig åt rederiet och bildade i Kristinehamn Ångbåtsab. Ferm, som redan följ. år flyttade till Göteborg och utvidgades i raskt tempo. Ännu större betydelse vann det 1890 av B. bildade Ångfartygsab. Tirfing, som på 1890-talet inköpte en hel rad stora engelska ångare, bland dem 1894 en ångare om 2 200 ton, "Atland", den första som fick ett av de sedermera i bolaget traditionella namnen på -land. Samtidigt upptog rederiet fraktfart på Nordsjön och Östersjön samt började konkurrera med utländska företag om malmfarten från Oxelösund till Stettin. När efter sekelskiftet den norrbottniska malmexporten över Narvik öppnades, lät bolaget bygga specialångare för detta ändamål; tre ångfartyg, vart och ett om mer än 6 000 ton, färdigställdes 1904—05. Eedan 1898 hade B. upptagit sin son Dan B. (B. 2) som meddelägare i sin firma, vars namn då ändrades till Axel Broström & son. Till honom överlämnade han 1905 ledningen av firman och dotterbolagen Ferm och Tirfing. — Gift 1864 med Mathilda Olsson, som efter makens död gjorde sig känd genom stora donationer till olika hjälporganisationer för sjömän och deras familjer i Göteborg. 2. Broström, Daniel (Dan), skeppsredare, politiker, f. 1 febr. 1870 i Kristinehamn, † 24 juli 1925 genom bilolycka i Trönninge stationssamhälle i Halland. Son till B. 1. — Eedan som skolpojke intresserade sig B. livligt för faderns rederiverksamhet och tillbragte varje ledig stund på företagets kontor eller vid fartygens tilläggsplatser. Han avlade mogenhetsex. i Göteborg 1889, och efter en kort utbildning på skeppsmäklare-kontor i Königsberg och Hull inträdde han 1890 i faderns rederifirma som bokhållare, blev redan följ. år led. av styr. för Ångfartygsab. Tirfing, upptogs 1898 ss. meddelägare i faderns firma, vars namn då ändrades till Axel Broström & son, och blev ensam innehavare av denna efter faderns död 1905 samt verkst. dir. i bolagen Ferm och Tirfing s. å. Han behöll dessa poster till sin död 1925. — Bedan under sin femtonåriga verksamhet som faderns medhjälpare och som delägare i firman hade B:s inflytande bidragit till företagets utvidgning och modernisering. Tack vare B:s initiativ hade firman 1901 i st. f. att köpa gamla fartyg övergått till att låta bygga nya, i början i England men med tiden även på sv. varv, för vilka B. visade ständigt växande intresse. B. insåg snart nyttan av ett organisatoriskt sammanhang mellan ett storrederi och ett skeppsvarv, då därigenom redarens intressen vid nybyggnad och reparationer i högre grad kunde tillgodoses, varjämte omkostnaderna kunde sänkas och konkurrensmöjligheterna underlättas. Den broströmska koncernen inköpte därför 1915 Eriksbergs mekaniska verkstad och 1916 aktiemajoriteten i ab. Götaverken, som moderniserades och utvidgades i raskt tempo. Det var sålunda B:s förtjänst, att den svenska rederirörelsen på 1920-talet kunde förfoga bl. a. över en hel rad flytdockor med en lyftkraft av mellan 10 000 och 20000 ton. — B:s största insats gällde den sv. sjöfartens utveckling, som han förde in på helt nya banor. Kring sekelskiftet 1900 ägde Sverige knappast regelbundna ångfartslinjer till utomeuropeiska länder; den transoceana importen till Sverige tog omvägar via Hamburg, London eller Köpenhamn, och den transatlantiska trafikens då viktigaste inkomstkälla, emigranttransporten till Förenta staterna, monopoliserades av engelska företag. Axel B:s (B. 1) framgångsrika pionjärarbete hade stärkt det sv. skeppsrederiets självförtroende, och han hade påbörjat en utveckling, som sonen kom att fortsätta. B. blev initiativtagare till och förste verkst. dir. i det 1907 bildade Sv. ostasiatiska kompaniet, som skulle begagna de stora exportmöjligheterna från Sverige till Kina och Japan. Detta första steg från trampfart till linjefart lyckades så väl, att 1911 två nya linjer startades, Sv. Amerika—Mexiko-linjen, som skulle befrämja varuutbytet med Västindien och Centralamerika, samt Sv. Levantlinjen, senare kallad Sv. Orient linjen; ledningen av bägge företagen anförtroddes B. Men det avgörande ledet i den sv. sjöfartsnäringens utveckling fattades ännu: en direkt sv. post-, passagerare- och godslinje på Nordamerikas förenta stater. Tills med C. A. Kjellberg och andra göteborgare förverkligade B. den 1914 avlidne V. B. Lundgrens "stora kungstanke" att upprätta en sv. direktförbindelse med Amerika. År 1914 bildades Rederiab. Sverige— Nordamerika (från 1925 Sv. Amerika linien) med B. som verkst. dir. (1914 —25). Trafiken upptogs 1915 med en tidigare holländsk ångare, som omdöptes till Stockholm (12 606 ton), Sveriges då största fartyg. År 1919 inköptes turbinångaren Drottningholm, 1923 förhyrdes Kungsholm ocli 1924 sjösattes i Newcastle Nordens största atlantångare, Gripsholm. -—• Alla nämnda rederier tills, med en del andra av mera lokal betydelse samt en hel rad dotterbolag (ab. Broströms linjeagentur, Amerikahuset, Hotel Atlantic m. fi.) bildade den broströmska koncernen, som vid B:s död förfogade över 47 fartyg med en sammanlagd dödvikt av 289 840 ton och representerade Sveriges största rederirörelse. — Redan 1901 hade B. inträtt i Göteborgs stadsfullmäktige, och han anlitades sedermera i otaliga offentliga uppdrag. Bl. a. blev han led. av handelsrådet 1912, av Vattenfallsstyr. 1913, av järnvägsrådet 1917, av hamnstyr. i Göteborg 1906, av handelskammaren i Göteborg 1914, var dir. i Sveriges redarefören. 1920—25 m. m. Åren 1906—11 var han led. av Andra K., där han som repr. för Liberala samlingspartiet framträdde hu-vudsakl. i frågor rörande sjöfarten och sjöförsvaret; bl. a. motionerade han om byggandet av en första u-båt och förordade 1911 mot partiets majoritet ivrigt F-båtstypen. Åren 1914— 17 tillhörde B. ministären Hammarskjöld som chef för Sjöförsvarsdep. och framlade dess förslag till flottans förstärkande; det åsyftade bl. a. byggandet av 8 första klassens pansarbåtar (Sverige- eller F-båtstyp) under en tjugoårsperiod. Förslaget avböjdes emellertid av riksdagen, som endast godkände byggandet av två F-båtar under de närmaste fem ären. I början av sin verksamhet som sjöminister hade B. bibehållit ledningen av sina rederiföretag, men under trycket av en växande opinion avstod han därifrån 1916 och återvände till skötseln av koncernen först 1917 vid sin avgång från statsrådsämbetet. — B. framträdde även som mecenat ocli filantrop. Många och stora donationer för allmännyttiga ändamål bära det broströmska namnet. Efter moderns död 1919 donerade B. jämte sina två systrar till Göteborgs stad 2 mill. kr. för bostadsbyggen, tills, med moder och syskon 1916 till Kristinehamns stad 200 000 kr., tills, med sin maka 1920 till Göteborgs Welan-derhem 300 000 kr. och 1923 till Göteborgs stad en lika stor summa. Fa-miljeab. Tirfing skänkte 1918 till Göteborgs sjöfartsmus. en mill. kr. B. var en av mus:s grundare, liksom lian