Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Carl - 2. Carl, prins, son till C. 1, se Bernadotte - Carlander, släkt - 1. Carlander, Christopher - 2. Carlander, Carl Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carlander
11
Carlander
sammanslutningar över hela landet;
han var dess ordf. 18S6—1914 (utom
1890). Sv. ridsportens centralförb.
grundades 1912 på hans initiativ,
och 1912—28 var han dess ordf. Han
stiftade slutligen 1901 Stockholms
travsällskap, vars ordf. han var 1901
—10. — Genom sin varma
människokärlek och sitt levande intresse
för sociala frågor blev C. tidigt
populär. Sedan han 1906 åtagit sig ordr
förandeskapet i Sv. röda korsets
överstyr. och denna under hans
organisatoriskt skickliga ledning starkt ökat
sin nationella och internat,
hjälpverksamhet, har han nått även
utomeuropeisk berömmelse. Särskilt
ryktbara äro hans initiativ för hjälp åt
krigsfångarna, hans arbete för
inva-lidutväxlingen och
krigsbarnsverksamheten under och efter
världakriget 1914—18. Samvetsgrant och
energiskt ledde han 1920 Medicinalstyr:s
och Sv. röda korsets
samarbetskom-mitté för folkhälsans höjande i
Sverige och för förbättrad sjukvård i
rikets glesast befolkade delar, och
1921 var han ordf. i en kommitté för
hjälp åt det hungrande Samara. Ett
resultat av hans arbete är Röda
korsets sjukhem på N. Djurgården i
Stockholm. Den svårlösta
sammanslagningen 1928 av de båda förr i
Genève och Paris existerande
röda-korsinstitutionerna till ett gemensamt
världsförb. skedde på C:s initiativ
och genom hans auktoritativa
ingripande. Grunden till statligt arbete i
Sverige för civilbefolkningens
luftskydd lades redan omkr. 1936 av C.
Framför allt värdefull är hans
ledning av Sv. röda korsets omfattande
åliggande gentemot försvarsväsendJet,
ss. utbildning av sjukvårdspersonal
av olika slag samt anskaffning av
anstalter och materiel m. m. — Överallt
i världen, där kris- eller krigstillstånd
rått eller råder, har
"rödakors-prinsen" på Sv. röda korsets vägnar
verkat för nödens avhjälpande. Under
det andra världskriget har hjälpen i
första hand gällt våra grannländer,
men C. har därvid icke glömt nöden
inom det egna landet, diär han särskilt
ömmat för barnen. Mottot för detta
hans målmedvetna och mångsidiga
arbete i fredsviljans och humanitetens
anda präglas bäst genom den devis
han satte för rödakorsutställningen
Mor och barn 1936: "Nationernas
förtroende vår värdefullaste tillgång".
— C. blev 1917 med. hedersdir och 1921
hedersled, av Sv. läkaresällskapet, en
för en icke fackman unik utmärkelse,
och mottog 1928 Illis quorum i lS:e
storleken med kedja. -—- Förutom
arbeten om kavalleriet och talrika
artiklar och broschyrer i sanitära frågor
har C. utgivit memoarboken "Jag
minns..." (1931). — C. förmäldes
1897 med prinsessan Ingeborg av
Danmark. E. Bm.
2. Carl, prins, son till C. 1, se
Bernadotte.
Carlander, från Karleby. Släkten
härstammar från hemmansägaren Jan
Andersson på Lilla skattegården i
Karleby skn, Västergötland, vars son
Olof, kyrkoherde i Tunhem,
Västergötland (f. 1669, † 1740), antog namnet
C. efter födelsesocknen. Denne blev
farfar till bröderna Christopher C.
(C. 1), läkare och assessor i
Sundhetskollegiet, och Olof C. (f. 1760, † 1829),
kyrkoherde i Hova, Skarab. län,
stamfar för släktens ännu fortlevande
huvudgren. Till denna höra Olof C:s
sonson, grosshandlaren Christopher C.
(C. 3), far till grosshandlaren Axel C.
(C. 4) och godsägaren Olof Andrew C.
(f. 1874), som gjort en omfattande
insats i Skarab. läns ekonomiska liv. En
bror till C. 3, läkaren Olof Immanuel
C. (f. 1844, † 1899), grundlade 18S5
Sveriges första vanföreanstalt i
Göteborg (se därom Bonthron, Alice).
—- Kammarskrivaren och godsägaren
Lars Magnus C. (f. 1812, † 1858), som
enligt släkttraditionen anses ss.
syssling till C. 1, blev far till Carl
Magnus C. (C. 2), känd som bibliografisk
förf.
1. Carlander, Christopher,
läkare, f. 30 juli 1759 i Yllestads
skn, Skarab. län, † 8 maj 1848 i
Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden
Asmund C. och Christina Rydell.
•—-C. inskrevs 1778 vid Uppsala univ.
men kunde på grund av fattigdom
först 1784 uppta studierna, "känd för
utmärkt snille och sällsynt flit".
Efter snabba examina trots stora
umbäranden blev han 1787 fattigläkare
i Stockholm och s. å. skeppsläkare
för en resa till S:t Barthélemy. På
hemresan uppbringades skeppet av en
l-ysk kapare, och C. miste all sin
egen-diom, inklusive rika naturhistoriska
samlingar. Frånvarande promoverad
till med. dr i Uppsala 1788 blev han
vid hemkomsten adjunkt i obstetrik i
Stockholm, tjänstgjorde under ryska
kriget som fältläkare samt blev 1793
andre och 1800 förste stadsfysikus i
Göteborg, där han under tjugo år
utövade en mycket stor praktik. Av hans
efterlämnade journaler, som förvaras
i Sv. läkaresällskapets arkiv och
omfatta omkr. 18 000 noggranna
sjukdomshistorier, framgår, att han i
enskild praktik i Göteborg skött omkr.
25 000 patienter; han gjorde ofta 60—
70 sjukbesök om dagen. Medan han i
Stockholm 1792 deltagit i stiftandet
av "Societeten", en sammanslutning
av yngre läkare, som senare blev
förebild för nuv. Sv.
läkaresällskapet, kände han sig i Göteborg leva
Christopher Carlander. Målning (detalj) av
J. II. Sjöholm.
i "litterärt barbari": "lekture hörer
alldeles icke till denna orten", då
"man ej begriper att en karl kan ha
något annat att göra än äta, prata
och spela". Trots rådande krig och
blockad samlade han ett ansenligt
medicinskt bibi., varur sedermera
1 200 utvalda volymer skänktes till
Läkaresällskapet och Karol. inst. C.
följde vaket med sin tids framsteg,
verkade för vaccinationens
utbredning, införde det nyligen uppfunna
stetoskopet i Sverige och höll på
betydelsen av obduktion för kontroll av
diagnosen. I Sverige "liksom
radie-rade från honom åt alla riktningar en
vetenskaplig korrespondence". — C.
nedlade 1814 sin verksamhet i
Göteborg och flyttade till Stockholm, där
han blev led. av olika
sjukhusdirektioner men icke bedrev någon egen
praktik. Han konsulterades gärna av
kolleger i svåra, ofta förtvivlade fall,
varför han av allmänheten en tid
kallades "döddoktorn". Efter att ha
konsulterats under kronprins Oscars
svåra sjukdom 1821 fick han som
nådevedermäle en gulddosa med
konungens namnchiffer i stora briljanter. —
År 1816 hedersled, och 1817 assessor i
Sundhetskollegium, fick han där
överinseendet över vaccinationen i riket.
Sedan 1S12 tillhörde han Vet. akad.,
som 1877 lät prägla en medalj över
honom. — C. var icke blott en religiös
natur och en stor människovän,
flärdlös och vederhäftig, utan även en god
människokännare. Under sina sista
levnadsår blev han blind. Han har
skildrats i Blanches "Hyrkuskens
berättelser" och i Lundin-Strindbergs
"Gamla Stockholm". — Ogift. —
Litt.: minnesteckning i Vet. akad. av
C. Santesson 1S77. P. H. T.
2. Carlander, Carl Magnus,
samlare, f. 24 sept. 1837 i Göteborg,
† 27 juni 1911 i Stockholm. Föräld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
