Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cedercreutz, Herman - Cedercrona, ätt - Cedercrona, Daniel Gustaf - Cedergren, Elsa, ungdomsledare, se s. 62 - Cedergren, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cedercrona 61 Cedergren
righeter. Som anhängare till Arvid
Horn hade lian fördel av dennes
politiska seger i Sverige. Han utnämndes
1727 till statssekr. vid
Utrikesexpeditionen oeh hemkallades från ryska
hovet 1729. Som statssekr. deltog
han på framskjuten plats i Arvid
Horns utrikespolitik, men på grund
av att han 1736 blivit president i
Kammarrevisionen, undgick han
efterräkningar, då hattpartiet vid
1730-talets slut fick makten. C. blev
riksråd 1742 och gjorde tills, med
kanslirådet E. M. von Nolcken en betydande
och för Sverige fördelaktig insats i
fredsförhandlingarna med Kyssland i
Åbo 1743 efter hattpartiets
misslyckade krigsspekulation. C., som under
sin vistelse vid det ryska hovet gjort
sig högt skattad av Elisabet, senare
kejsarinna av Kyssland, vände sig
nämligen direkt till lienne i ett brev
och lyckades enligt vad som uppges
förmå henne att avstå från Nyland.
De sv. underhandlarna avstyrde även
Kysslands plan att i fredstraktaten
inta paragrafer, som skulle kunna
användas som stöd för rysk
inblandning i Sveriges politiska liv. År 1745
slöt C. som ambassadör i S:t
Petersburg ett ryskt-sv.
vänskapsfördrag. Han spelade efter denna
tidpunkt ingen betydande roll men
tillhörde dock 1747 undertecknarna av
fördraget mellan Sverige och
Preussen, i vilket Sverige fann en viss
motvikt mot det ryska inflytandet. C.
utgav 1781 "Berättelse om
freds-con-gressen i Åbo, år 1743. Sammanskref
-wen år 1754". Han blev
serafimer-riddare 1748 och greve 1751 men
tog ej introduktion. — Gift 1) 1721
med grevinnan Märta Beata Posse,
† 1738; 2) 1751 med Maria
Campbell. T. D.
Cedercrona, ätt, härstammande
från häradsfogden i Vadsbo och
Kåkinds härader i Västergötland Peter
Johansson Morin (f. 1617, † 1669),
vars son, häradshövdingen i Askim
Johan Morin (f. 1656, † 1725), 1689
adlades under namnet C. En son till
denne, majoren Johan Ulrik C. (f.
1695, † 1780), blev i sitt tredje gifte
far till ryttmästaren Åke Julius C.
(f. 1758, † 1803). Från denne
härstammar den ännu levande grenen av
ätten. ■—- Häradshövdingen Johan C:s
yngste son var genealogen Daniel
Gustaf G. (se nedan).
Cedercrona, Daniel Gustaf,
genealog, f. 28 april 1706, † 20 april
1752 i Stockholm. Föräldrar:
häradshövdingen Johan C. och Ingeborg von
Wandahl.-—C. blev student i Uppsala
1726, och efter en tid som auskultant
i Göta hovrätt blev han
riddarhus-fiskal 1741 och assessor i Göta
hovrätt 1748. — I egenskap av riddar-
Henrik Cedergren.
husfiskal fick C. 1743 i uppdrag att
fortsätta utgivandet av den vapenbok,
som J. L. Schantz påbörjat med
greve-och friherrevapnen 1734. C:s första
uppl. av de adliga vapnen utkom
1745, och året därpå följde en
avsevärt förbättrad edition med ett
företal om adelns historia, vilket troligen
skrivits av J. H. Mörk. Under sina
senare år lät C. sticka vapenbildema
i koppar. Som medhjälpare och
ekonomiskt stöd hade lian Pehr
Seliyll-berg-Carlskiöld. — Gift 1750 med
Eva Christina Olivecrona. R. A.
Cedergren, Elsa,
ungdomsledare, se s. 62.
Cedergren, Henrik Thore
Thorsten, telefontekniker, industriman, f.
31 dec. 1853 i Stockholm, † 13 april
1909 därstädes. Föräldrar:
juveleraren Gustaf Adolf C. och Lovisa
Sophia Robsahm. — C. genomgick
Teknologiska inst. 1S72—75, där han
utexaminerades från avd. för
maskinbyggnad och mekanisk teknologi. Som
ung ingenjör arbetade lian först inom
tegelslageri-, bro- och
husbyggnadsfacken, tills lian 1877 övertog faderns
juveleraraffär. Han kom tidigt att
intressera sig för telefonväsendet, som
under slutet av 1870-talet slog
igenom i Amerika ocli Europa. C.
experimenterade på egen hand och lät
telegrafbyggmästaren C. E. Nilsson 1 dec.
1877, ett år efter Bells demonstration
av sin uppfinning på
världsutställningen i Philadelphia, sätta upp den
första telefonledningen i Sverige
mellan sin guldsmedsbutik
Drottninggatan 31 och sin bostad Drottninggatan
84. I sitt arbete med att förbättra
telefontekniken associerade han sig
med fabrikören L. M. Ericsson, och
de uppfunno tills. 1882 en
automatisk växelapparat för
telefonledningarna. Året därpå grundade C.
Stockholms allm. telefonab. (tidigare fanns
Stockholms Bell telefon ab.) med C.
själv som överingenjör och verkst.
dir. till sin död. Detta bolag började
sin verksamhet från en liten station
31 okt. 1883 vid Oxtorget, och 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
