Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Celsing, Lars von - Celsius, släkt - 1. Celsius, Magnus - 2. Celsius, Nils - 3. Celsius, Johan - 4. Celsius, Olof, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celsius
83
Celsius
järarbete pä bruksrörelsens och
lanthushållningens områden och sin
originella kraftnatur åtnjöt i länet,
vittnar ett ordspråk, som ännu länge
efter hans död var gängse i
Södermanland: "För Gud och Lasse Celsing är
ingenting omöjligt". Han erhöll
Vasaordens storkors 1869 och blev
hedersled. i Lantbruksakad. s. å. -— Gift
1833 med friherrinnan Gustava
Otti-liana Christina Fleming af Liebelitz.
Celsius, släkt, vars äldste kände
stamfar, bonden i Höglycke by i Asby
skn i östergötl. län Magnus, blev far
till Nicolaus Magni, kyrkoherde i
Ovanåker i Hälsingland (f. 1577, †
1658), som först antog namnet
Travil-lagæus och senare kallade sig
Alpta-neus. Dennes son, matematikern och
kyrkoherden Magnus Nicolai (C. 1),
kallade sig först Helsingus, sedan
Metagrius och bildade senare
släktnamnet C. efter namnet på
prästgården i Ovanåker, Högen. Hans äldste
son, astronomen Nils C. (C. 2), blev
far till den världsberömde
astronomen Anders C. (C. 5). Yngre söner
till C. 1 voro häradshövdingen i
Södertörn, dramatikern Johan C. (C. 3)
och filologen, domprosten i Uppsala
Olof C. d. ä. (C. 4). Dennes barn
adlades 1756 under namnet von Celse (se
denna ätt). Släktnamnet C. bibehölls
endast av C. 4:s yngste son, biskopen
i Lund Olof C. d. y. (C. 6).
1. Celsius, Magnus Nicolai,
tidigare Helsingus och Metagrius,
naturvetenskapsman, f. 16 jan. 1621 i Alfta
skn, Gävleb. län, † 5 maj 1679 i
Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden Nicolaus
Magni Travillagæus, senare
Alptane-us, och Sigrid Unonia. — C. inskrevs
som student vid Uppsala univ. 1641
och blev där fil. mag. 1649 samt efter
en tid som gymnasielärare i Uppsala
e. o. prof. i matematik vid univ. 1665,
med vilken befattning han förenade
assessorskapet i Antikvitetskollegium
från 1666. År 1668 utnämndes han till
prof. i matematik. C. lät prästviga
sig 1677 och blev s. å. kyrkoherde i
Gamla Uppsala. — C:s självständiga
författarskap rör sig huvudsakl. på
det matematiskt-astronomiska
området, ehuru bland hans disp., som äro
samlade i verket "Computus
eccle-siasticus" (1673), även filosofi och
botanik äro företrädda. 0:s
astronomiska insatser äro till större delen
av kritisk art och behandla de rådande
åsikterna om världssystemet samt
tiden för världens skapelse. Sitt
intresse för tideräkningen har han
dokumenterat i ett arbete om den kyrkliga
tideräkningen, påbörjat 1664. Under
tiden 1658—61 utgav han almanackor,
anmärkningsvärda därför, att de
jämte den gamla stilen lia parallellt
även den nya stilen. — Den värdeful-
Magnus Celsius. Mälning (detalj) av okänd
konstnär 1661 (Uppsala universitets
astronomiska observatorium).
läste, positiva insatsen gjorde C.
genom att tyda hälsingerunorna. Hans
resultat började publiceras 1677 i "De
runis Helsingicis", men den fortsatta
utgivningen avbröts genom hans död.
Sonen Olof C. d. ä. (C. 4) och
sonsonen Anders C. (C. 5) fullföljde hans
arbeten. — Gift 1657 med Sara
Ed-mundi Figrelia. B. S.
2. Celsius, Nils, astronom, f. 15
april 165S i Uppsala, † 21 mars 1724
därstädes. Son till C. 1. — C. inskrevs
vid Uppsala univ. 1672 och blev fil.
mag. där 1685. Vid Uppsala
katedralskola blev lian konrektor 1687 och
rektor 1697. Han tjänstgjorde även som
fil. adjunkt vid univ. från 1689 och
blev prof. i astronomi där 1719. —
C:s märkligaste avhandl. är "De
prin-cipiis astronomicis propriis" (1679),
i vilken han hävdar astronomins
empiriska karaktär och omöjligheten att
binda naturvetenskapen vid bibliska
utsagor. Avhandl., som även
omnämnde jordens rotation, uppväckte
protester från teologerna, och C.
tvingades för en tid att lämna univ. Vid sin
återkomst publicerade han en
beräkning av det astronomiska årets längd
samt en del arbeten inom den sfäriska
geometrin, spec. dess praktiska
till-lämpning inom geodesin. — C. utgav
årligen almanackor från 1694 till sin
död. År 1705 råkade han placera
påskdagen fel, vilket försvårade hans
akademiska karriär. — Gift 1691 med
Gunilla Maria Spole. B. S.
3. Celsius, Johan, dramatisk
författare, ämbetsman, f. 1660, † 27 dec.
1710 på Lindhov i Salems skn,
Stockholms län. Bror till C. 2. —Under sina
studieår i Uppsala skrev C.
prosadramat "Disa", en dramatisering i
barockens och skoldramats stil av
folksagan om Disa. Dramat uppfördes i
Uppsala vid Distingsmarknaden 1687,
och s. å. spelades på Lejonkulans
teater i Stockholm hans tragedi
"Orpheus och Eurydice", ett mellanting
mellan balett och musikaliskt
pastoraldrama av det slag, som tilltalade
samtiden. Någon betydande diktare var C.
icke, och han övergav snart
litteraturen för att bli ämbetsman. Han
användes först i änkedrottning Hedvig
Eleonoras tjänst och sändes 1702 till
Livland för att förvalta ett henne
tillhörigt gods där. År 1707 blev han
häradshövding i Södertörn. — Gift 1705
med Elisabeth von Brehmer. E. A.
4. Celsius, Olof, d. ä., filolog,
präst, f. 19 juli 1670 i Uppsala, † 24
juni 1756 därstädes. Bror till C. 2 ocli
C. 3. — C. inskrevs vid Uppsala univ.
167S men blev fördröjd i sina
studier av ekonomiska svårigheter. Han
tog mag.-graden 1694 och reste på
konung Karl XI :s bekostnad 1696—
98 genom Danmark, Tyskland,
Frankrike och Italien, varom han berättar
i "ett diarium", delvis utg. av Enni
Lundström 1909 i "Svenskars bref
och anteckningar från Italien", 1.
Efter hemkomsten anställdes C. som
fil. adjunkt vid Uppsala univ. 1699,
blev akad.-sekr. 1703, prof. i
grekiska s. å., prof. i orientaliska språk
1715, teol. dr 1719 och prof. i
teologi 1727. — C. var i vetenskaplig
mångsidighet ocli lärdom en
arvtagare till stormaktstidens tongivande
forskare men var en modernare typ än
dessa genom sin empiriska, kritiska
och antispekulativa läggning. Hans
centrala studiefält var orientaliska
språk, och huvuddelen av hans långa
akademiska lärargärning upptogs av
bibelexegetiska föreläsningar och
avhandl. med vida utblickar över den
bibliska världens historia,
kulturhistoria, geografi, arkeologi och
naturhistoria. Ända från början av sin
vetenskapliga bana var C. djupt
intresserad av botanik, vartill han
inspirerats av fadern och av Olof
Rudbeck d. ä., vilken låtit honom
medarbeta med teckningar i det stora
botaniska planschverket "Campi
Ely-sii". C:s botaniska huvudverk utgöres
av "Flora Uplandica", en mycket
värdefull förteckning över
växtvärlden i Uppland och särskilt kring
Uppsala; den trycktes delvis på
1730-talet oeh förvaras i Lunds univ.-bibl.
I sin växtförteckning upptog C. bl. a.
ett stort antal mossor, och han kan
otvivelaktigt kallas vårt lands förste
bryolog. Känt är, hur C:s botaniska
intressen kommo den unge Linné och
även andra yngre naturforskare till
godo. — Av fadern övertog C. även
intresset för runologin. Han utgav
faderns "De runis Helsingicis oratio"
(1707) och "Oreades Helsingicæ"
(1710) samt utarbetade själv bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
