Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Celsius, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celsius
85
Celsius
utföra mätningar och observationer.
Han nådde en alltmer stigande
ryktbarhet och väckte överallt den största
uppmärksamhet; "han lärde känna de
lärdaste män: han sökte dem först,
och de sökte honom sedan" (A. J. von
Höpken). Resan, varunder lian fick
behålla sin lön, ställdes över Berlin
till Nürnberg, där han 1733
publicerade undersökningar över 316
norrsken i Sverige, iakttagna 1716—32 av
honom själv och andra. Denna
uppsats, som visade, att norrskenet är
ett fenomen i de översta luftlagren,
riktade den europeiska vetenskapens
blickar mot den unge svensken, som
efter att ha tagit initiativet till en
internat, tidskr. för astronomiska
nyheter fortsatte till Italien. Efter ett
uppehåll i Bologna anlände C. 1734
till Rom. Av påven erhöll han
arbetsplats i stora galleriet i Quirinalen,
och där fortsatte han en del i Bologna
påbörjade fotometriska
undersökningar. Bland hans resultat märkas, att
han fann månen i nedan ha blott åtta
gånger svagare ljus än fullmånen
samt fullmånen 300 000 gånger
svagare ljus än solen. C. fortsatte resan
till Frankrike och kom till Paris, där
lian kastade sig in i den vetenskapliga
debatten om jordens form. Huygens
och Newton hade förutsagt, att
polerna borde vara avplattade, men den
franske astronomen J. Cassini ansåg
sig av gradmätningar kunna påstå,
att jordradien är mindre genom
ekvatorn än genom polerna. C. delade helt
Newtons uppfattning och hävdade den
med bestämdhet gentemot Cassini, och
han var så övertygad, att
experimentella bevis syntes honom överflödiga.
För att få frågan avgjord skulle en
gradmätningsexpedition just
utsändas till trakten av ekvatorn (Peru),
och C. föreslog då, att en expedition
även skulle sändas så långt mot norr
som möjligt. Franska akad. fick ett
statligt anslag för en expedition till
Norrbotten, som ställdes under
ledning av geodeten ocli astronomen P.
L. M. de Maupertuis. C. blev ombedd
att delta ocli fick i uppdrag att
inköpa de nödvändigaste instrumenten i
England, där han 1735 utförde
ytterligare astronomiska observationer och
även publicerade en avhandl. om
hälsingerunornas ålder m. m. Våren 1736
inskeppades de Maupertuis’
expedition i Dunkerque, och under resan till
Stockholm utförde C.
tyngdkraftsbestämningar. Gradmätningarna (1736
-—37) voro från början avsedda att
utföras i Norrbottens skärgård men
blevo förlagda till Torne älvs is
mellan Torneå och Pello. Resultaten av
undersökningarna kunna anses ha
givit ett definitivt kvalitativt besked
beträffande riktigheten av Huygens’
och Newtons åsikt om jordens
av-plattning mot polerna. Den till Peru
utsända expeditionen kom till samma
resultat. Det funna värdet på
avplatt-ningen blev 1/178, medan det i
verkligheten utgör 1/299. För sitt initiativ
till och deltagande i den historiskt
viktiga s. k. lappländska
gradmätningen erhöll C. en årlig fransk
statspension på 1 000 livrés. — Redan 1737
hade C. i sin egen trädgård i Uppsala
låtit bygga ett litet provisoriskt
observatorium, som visserligen var fullt
användbart men vid jämförelse med
motsvarande institution i Paris tedde
sig för honom som "allenst en liten
träkoija". Under sin vistelse i
England 1735 hade C. lyckats förmå
Uppsala univ. att låta honom inköpa
astronomiska instrument till ett
akademiskt observatorium, på vars
inrättande han "med oförtrutenhet"
yrkade "sent och bittida". Genom en
populär uppsats, "Nyttan af et
Astronomiskt Observatorium uti Sverige"
(1739), sökte han väcka ett mera
allmänt intresse för sin planerade
institution. Återkommen till Uppsala fick
lian den nya byggnaden, Sveriges
första observatorium, uppförd 1741;
den invigdes året därpå. Byggnaden
finns med undantag för
överbyggnaden ännu kvar (Svartbäeksgatan 9).
—• Som astronom utförde C. en
mångsidig och förtjänstfull
verksamhet. Han gjorde talrika observationer
ocli bidrog därigenom till ökad
kunskap om sol- och månförmörkelser,
planeternas gång, kometerna,
stjärnornas aberration, ljusets brytning i
atmosfären m. m. För tideräkningen
intresserade han sig och propagerade
för införandet av den gregorianska
kalendern bl. a. genom "Memorial, om
calendarii förbättrande" (1738). Inom
fysiken upptäckte han, under arbeten
tills, med sin svåger, observatorn Olof
Hiorter, jordmagnetismens dagliga
variation och norrskenets inverkan på
kompassnålen. Han gjorde omkr. 6 000
iakttagelser över magnetnålens
missvisning, dennas dagliga variation och
inklinationen. Från 1729 publicerade
han meteorologiska iakttagelser, och
med hjälp av Grahams pendelur
påvisade lian tyngdens eller
tyngdkraftens tilltagande från London till
Uppsala. —• De sedan lång tid
iakttagna nivåförändringarna i Sverige,
särskilt vid norrländska kusten, hörde
även till de spörsmål, som sysselsatte
C. I striderna om, huruvida landet
höjer sig eller havet sjunker, anslöt
han sig till den senare uppfattningen,
och han kan jämte Linné anses som
grundläggare av den s. k.
vattuminsk-ningsläran. Denna hävdade, att
vattennivåns sjunkande beror på
minskning av jordens vattenmängd genom
avdunstning och växternas
vattenförbrukning m. m. För att följa
strandlinjens förskjutning lät C. i sten
inhugga vattenmärken; det första
kända vattenmärket inristades 1731 på
hans initiativ vid Lövgrundet nära
Gävle. — C:s namn torde för
eftervärlden vara mest känt i samband
med den 100-gradiga termometern. I
sin skrift "Observationer om twänne
beständiga Grader på en
Thermome-ter" (Vet. akad:s handl. 1742) visade
han, att den temperatur, vid vilken
is och rent vatten äro i jämvikt, är
konstant och lätt bestämbar, likaså
rent vattens kokpunkt, dock under
förutsättning, att bestämningarna
utföras vid samma barometerstånd.
Avståndet mellan dessa fixa punkter på
termometern föreslog C. böra
graderas i 100 lika delar. Han satte därvid
0-punkten vid vattnets kokpunkt och
100 grader vid isens smältpunkt. Den
nuv. (omvända) graderingen torde
med all sannolikhet ha införts av
Linné. C:s experimenttermometer
användes av honom för första gången
juldagen 1741; den bevaras nu på
meteorologiska institutionen i Uppsala.
Han var ej den förste, som
konstruerade en termometer, och det originella
i hans avhandl., som under lång tid
givit honom prioriteten till
uppfinnandet av den s. k. Celsiustermometern,
liar starkt betvivlats. Avhandl. torde
till stor del vara referat av
termometerkonstruktioner, om vilka C. hört
berättas under sin utländska resa. —
Sina resultat publicerade C. i ett stort
antal arbeten, huvudsakligen
ingående i Vet. soc:s Acta literaria och i
Vet. akad: s handl. Det var på hans
förslag namnet Vet. akad. antogs. —
O. ådrog sig lungtuberkulos under
sitt observationsarbete utomhus,
särskilt under lappländska
gradmätningen, och lian dog vid 421/2 års ålder.
Han är begravd i Gamla Uppsala
kyrka. — C:s bana blev kort men
lysande. Hans gärning var splittrad
men rik, och som vetenskapsman hade
han ofantligt stort anseende. Vid 36
års ålder liade han nått världsrykte.
Den i vår lärdomshistoria redan förut
berömda släkten fick i honom sitt
främsta namn och sin tredje och sista
astronom med förtjänster, som
överglänste faderns och farfaderns. Han
liar kallats "den svenska
astronomiens upprättare" (Wargentin), och
lian "blev en introduktör av europeisk
naturvetenskaplig forskning och
skapade för första gången
kommunikation mellan svensk och utländsk
astronomi" (Nordenmark). — Ogift. —
Litt.: N. V. E. Nordenmark, "A. C."
(Lychnos-bibL, 1, 1936); H. H.
Hildebrandsson, "A. C." (Nord. tidskr.
1901). S. L., B. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
