Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlgren, Ossian - Dahlgren, släkt - Dahlgren, Per - Dahlheim, von, ätt - Dahlheim, Carl Baltasar von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahlgren
179
von Dahihelm
bryologin och ärftlighetsforskningen.
Bland hans över sextio skrifter i den
in- oeh utländska facklitteraturen
tillhöra några även floristiken,
ekologin och morfologin, ss. uppsatser om
heterostyli hos Ceratostigma, om
tvillingplantor från kluvna frön och om
bladens sockerexkretion hos
Impati-ens. Hos växtsläktet Plumbagella liar
D. upptäckt förekomsten av en ny
märklig embryosäcktvp (1915); han
har undersökt utvecklingen ocli den
systematiska ställningen lios
ordningarna Primulales ocli Plumbaginales
(1916; drsavhandl.) samt bl. a.
studerat endospermbildningen hos
familjerna Compositæ (1924),
Saxi-fragaceæ (1930) och Balsaminaceæ
(1934). Han har även publicerat flera
monografiska översikter av
embryologiska ämnen, ss. "Die Morphologie
des Nuzellus" (1927) ocli "Die
Be-fruchtungserscheinungen der
Angio-spermen" (s. å.). Han har författat
"Botanisk genetik" (1936, 1938; i
"Växternas liv", 3,4), där han i en
utförlig och innehållsrik framställning
redogör för den botaniska
ärftlighetsforskningens landvinningar. I
Uppsala var D. den förste, som gjorde
mendelska ärftlighetsförsök. Han liar
även publicerat ett par zoologiska
uppsatser om förpuppningen av
Cos-sus cossus (1911) ocli om fenomenet
ovum in ovo hos fåglar (1941).
Dessutom har han utgivit
populärvetenskapliga arbeten. — Gift 1921 med
fil. kand. Greta Estelle. S. L.
Dahlgren, släkt, härstammande
från Villinge i Nämdö skn,
Stockholms län. Till denna släkt hörde
hovjägaren vid K. djurgården i
Stockholm Johan Erie D. (f. 1771, † 1836).
Han blev far till bankokommissarien
Carl Peter D. (f. 1804, † 1893), som
vid sidan av sitt arbete i Riksbankens
tjänst livligt deltog i allmänna
angelägenheter. Han var bl. a. ordf. i
styr. för Stockholms stads sparbank
1S44—88, led. av överstyr, för
Stockholms folkskolor 1S62—81 och
stadsfullmäktig i Stockholm 1863—75.
Hans bror, hovjägaren Johan Adolt
D. (f. 1808, † 1865), blev far till
kommendören Per D. (se nedan).
Dahlgren, Per Johan, sjöofficer,
hydrograf, f. 20 febr. 1858 i Stockholm.
Föräldrar: hovjägaren Johan Adolf D.
ocli Agneta Winbladh. — D. blev
underlöjtnant vid flottan 1877,
utnämndes till kommendörkapten 1898, till
kommendör 1904 och erhöll avsked
1921. Han var en skicklig, initiativrik
och energisk sjöofficer. Under kriget
mellan Förenta staterna och Spanien
189S var han marinattaché i
Washington med uppgift att följa
krigshändelserna. Han medföljde även en
invasionsarmé från Florida till Kuba. Då
1900 en särskild torpedavd.
inrättades inom Marinförvaltningen, blev
han dess förste chef. Han sökte få till
stånd en inhemsk torpedtillverkning
och studerade anordningarna vid
fasta torpedbatterier i Kristiania. I
1901 års sjökrigsmaterielkommission
gjorde han vägande insatser för både
torpedbåts- och pansarbåtsbyggena.
Den pansarbåtstyp, som han
reservationsvis framförde (Oscar II),
godkändes av riksdagen. Sedan 1905 chef
för Sjökrigshögskolan utverkade han
en grundlig omorganisation av
densamma. Åren 1909—21 var han chef
för Sjökarteverket ocli framlade
förslag till ny organisation för verket,
som godkändes av riksdagen 1912.
Under lians ledning ingöts en ny anda
i organisationen, dess
produktionsförmåga steg, och dess arbete kom
allmänheten till godo mer än förr. Åren
1912 och 1919 var lian sv. delegat vid
Internat, hydrografiska konferenser i
S:t Petersburg och London. —• D:s i
hög grad självständiga natur kom
honom att i en del sjömilitära frågor stå
i opposition mot majoriteten inom
flottans officerskår. Särskilt gällde
detta i striden om "F-båten" före
första världskriget, D. tillhörde i
denna fråga ej de officiella instanserna
men framträdde i pressen oeh var
dälden ledande fackmannen på det
liberala partiets sida. Han ansåg en
förstärkning av torped- och minvapnen
viktigare för Sveriges försvar än
artillerifartyg av förstorad typ. — D. har
bl. a. utgivit "Sveriges sjökarteväsen"
(1925), "Primitiva skepp" (1932)
ocli "Hällristningarnas skeppsbilder"
(1934). Åren 1SS9—93 var han red.
för Tidskr. i sjöväsendet. Han blev
led. av Krigsvet. akad. 1899. — Gift
1S84 med Anna Blix. F. M.
Dahlheim, von, ätt, härstammande
från den tyska ätten von Thalheim
från Schwaben. Baltsar von
Thalheim tog jämte sina söner under tret-
Fer Dahlgren.
tioåriga kriget sv. tjänst ocli
stupade tillika med sin äldste son 1632
vid Lützen. En sonson till Baltsar von
Thalheim, Carl Baltasar von
Thalheim (se nedan), adlades 1711 under
namnet von D. Ätten utdog med hans
son, överstelöjtnanten Carl Fredrik
von D. (f. 1721, † 1803).
Dahlheim, C a r l B alt as ar v ön,
fore adlandet von Thalheim, militär,
f. 22 mars 1669 i Gross-Dittmansdorf i
Sachsen, † 16 maj 1756 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen Gregor von
Thalheim ocli Emerentia Rimpler. — D.
kom 14-årig i romersk-kejserlig
krigstjänst, medföljde Vilhelm av Oranien
mot engelsmännen 1688 och gick året
därpå i tjänst som fänrik vid Evald
Hastfers sv. reg. Han varmed i de följ.
årens fälttåg i Nederländerna och
studerade sedan trots sin torftiga
skolunderbyggnad matematik och
ingenjörsvetenskap, bl. a. under ledning av
den berömde fortifikationsgeneralen
M. van Coehoorn. Omkring
sekelskiftet inträdde D. vid N.
Gyllenstiernas av sv. reg. sammansatta
arméfördelning i Holstein ocli följde 1702
hären till Polen som löjtnant vid
fortifikationsstaben. D. kämpade sedan
vid olika kårer under Karl XII:s
fälttåg 1702—09, ordnade kvarter oeh
läger, företog rekognosceringar,
upprättade kartor, byggde broar, biträdde
vid stormanfall och brännande av
slott, sårades flerfaldiga gånger i
skärmytslingar ocli befordrades till
fortifikations- ocli guidekapten. Vid
Poltava kunde D. trots ett sår i benet
hjälpa den flyende konungen och
följde med till Turkiet. Som belöning för
visade tjänster hugnades han med
adelskap och utnämning till
generalkvartermästarelöjtnant 1711. Under
dessa år tillhörde han Karl XII:s
närmaste omgivning och företog på
kungens uppdrag olika resor: han var
kanen av Tartariet behjälplig att
Ossian Dahlgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
