Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalström, Kata - Dalström, af, ätt - Dalström, Gustaf Jacob af - Damm, Bertil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Dalström
196
Damm
Gustaf Jacob af Dalström. Miniatyr av L. V.
Herlin.
—S7 samt grundare av och verkst.
dir. för ab. Visby cementfabrik 188S—
90. — Litt.: H. F. Spak, "K. D."
(1924); "Minnesskrift över K. D."
(1929); F. Ström, "K. D:s liv, öden
och äventyr i kampen mot
herremakten" (1931). R. A.
Dalström, af, ätt, härstammande
från timmermannen Anders
Dahlström (f. 1712, † 1787), far till
kyrkoherden i Adelsö pastorat av Uppsala
ärkestift, prosten Erie Dahlström (f.
1746, † 1828). Dennes son,
landshövdingen och militärbefälhavaren på
Gotland Gustaf Jacob Dahlström (se
nedan), adlades 1833 enligt 37 § R. F.
med namnet af D. Med dennes son,
Oscar Johan Erik af D., major vid
Bohusläns reg. och chef för hertigens
av Dalarna stab (f. 1822, † 1910),
utslocknade ätten på svärdssidan.
Dalström, Gustaf Jacob af,
före adlandet Dahlström, arméofficer,
ämbetsman, f. 25 juli 1785 i
Stockholm, † 22 jan. 1867 därstädes.
Föräldrar: kyrkoherden Erie Dahlström
och Christina Julin. — Sedan D. 1805
blivit student i Uppsala, studerade
han till präst. Vid finska krigets
utbrott anmälde ban sig som fältpräst.
Dä det fattades några månader i den
för prästvigning stadgade åldern,
sökte han dispens men tillråddes i
stället att ingå vid lantvärnet, där
brist rådde på befäl. D. utmärkte sig
snart i kriget och blev i juli 180S
löjtnant. Då lantvärnet samma år
hemsändes och upplöstes, kastade D.
sig energiskt över militära studier,
blev kapten vid Älvsbergs reg., deltog
i fälttågen i Tyskland, Holstein,
Belgien och Norge ocli sårades svårt vid
Rosslaudrabbningen 1813. År ISIS
kommenderades lian jämte
norrmannen Bloch att gå upp gränsen mellan
Sverige och Norge. D. utsågs 1821
till major vid Krigsakad. och ned-
lade under sin femtonåriga
lärargärning där ett stort arbete. Han adlades
1833 och var 1836—48 chef för
Älvsborgs reg. Han ställdes 1848 i spetsen
för en brigad av den sv.
observationskåren på Fyen och blev i sept. s. å.
högste befälhavare för de i Danmark
kvarvarande sv. trupperna. D. blev
1849 landshövding och
militärbefälhavare på Gotland och väckte snart
respekt och tillgivenhet genom sin
duglighet och utpräglade rättskänsla.
Under Krimkriget, då trupper
sam-mandrogos på Gotland till
neutralitetens bevarande, lyckades D. utan att
ge efter på Sveriges intressen genom
sin takt bevara ett gott förhållande
till den engelsk-franska flottans
befälhavare. Han erhöll avsked 1858.
D. var så gott som självskriven led.
i de kommittéer, som tid efter annan
från 1830-talet ocli framåt tillsattes
för försvarets utveckling. Han utgav
flera militära skrifter, bl. a. av
pedagogisk art. Han erhöll 1813
guldmedalj för tapperhet i fält och blev led.
av Krigsvet. akad. 1822 (andre
styresman där 1832—34). — Gift 1816 med
Anna Christina Hollander. B. T.
Damm, Erik Bertil, figur- och
landskapsmålare, f. 28 juni 1887 i
Tierp, Uppsala län, † 18 juli 1942 i
Ljusdal, Gävleb. län. Föräldrar:
inspektören Carl Johan D. och
Christina Carolina Nilsdotter. — D.
började sina studier vid Althins
målarskola 1906, genomgick
Konsthögskolan och fortsatte sedan sin utbildning
under resor i Frankrike och Italien
(1912—15) samt i Spanien (1916—
19). Han besökte Italien ånyo 1921—
22 och 1927 samt Estland upprepade
gånger under 1930-talet, men sitt
egentliga hemvist hade han sedan
många år i Karsjö i Hälsingland.
Omkr. en vecka före sin död utnämndes
lian till prof. i målning vid
Konsthögskolan men hann aldrig tillträda sin
befattning. — D. hade sin första sepa-
Bertil Damm.
ratutställning i Stockholm 1921,
deltog i "Optimisternas" utställningar
(1924—32), visade en retrospektiv
samling i IConstakad. 1934 och
utställde på Färg och form i Stockholm
1941. — Liksom flertalet av sin
generation kom D. tidigt under inflytande av
de modernistiska strömningarna, men
han lät aldrig programmen och
teorierna locka sig att släppa kontakten
med traditionen. Intrycken från
Cézanne och neoimpressionisterna äro
emellertid skönjbara i hela hans
senare produktion, framför allt i den
regnbågsskimrande färgskalan. Under
sina resor i Frankrike och Spanien
studerade och kopierade han mästare
som Cranach, Memling och Zurbaran.
Redan under akademitiden
framträdde D. med en rad små, lyriskt
besjälade porträtt, präglade av fin
förståelse för modellerna. I koloristiskt
förfinad form återfinner man hans
förmåga av psykologisk inlevelse i
bilder som "Spanjorska" (1924, Nat.
mus.) och "Rågögumma" (1937, Nat.
mus.) och i porträtten av
hälsingebönder och arbetare från senare år
("Bonden på Södervallen", "Norrländsk
arbetare"). Inriktningen på det
monumentala synes D. ha kommit fram till
under vistelsen i Spanien. Han fick
senare uppdrag av monumental art,
t. ex. fresken "S:t Erik" i
Stockholms stadshus, utsmyckningen av
Kungsholmens kommunala
mellanskola i Stockholm, fondmålningen
"Nordisk Apollon" för sv. paviljongen
på Chicagoutställningen 1933 och
gobelängen "Nova Suecia" för Sv.
Amerika liniens m/s Kungsholm.
Krönet på denna del av D:s verksamhet
utgör den stora temperamålningen i
landstatshuset i Gävle, "Bygd och
arbete", som han fullbordade 1941 och i
vilken lian sökt ge en syntes av
landskapets liv och karaktär. En
strävan att förena lyrisk
naturuppfattning och fördjupad
människoskildring i en monumental form utmärker
också lians stafflimåleri från senare
år med motiv huvudsakligen från den
hälsingebygd, där han slagit rot. En
plats för sig i D:s omfattande
alstring intas av hans arbeten för
scenen. De togo stor del av hans tid
i anspråk under ett tiotal år från
1922, då ban utförde scenbilderna
för "Kasperspel" på Intima teatern.
Sedan följde dekorativa
uppsättningar och kostymskisser till "Den
osynlige", "Mäster Olof", "Othello",
"Has-san", "Elisabeth av England" för
Dramatiska teatern, "Engelbrekt",
"Birgitta" för K. teatern m. fi. I D:s
scenbilder "fängslas man av den stämning
av saga och orient, av nuets
verklighet eller historisk epok, som han med
enkla medel fått fram, och av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
