Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dassau, Herman - d’Aubert, Eduard - Daug, Herman - David - David - Davide, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d’Aubert
211
Davide
ket till Kromhuijsens förtroendeman
i Sverige, Sophonias Kruger, medan
han själv fiek behålla Spånga och
Gunnarskär. Men även Kriiger hade
samma bekymmer med hantverkarna
som föregångarna, och inom kort hade
han förlorat lusten för den föga
lönande driften. Efter en del
förbittrade processer träffades 1707 en ny
uppgörelse. D. återfick
manufakturverket, medan Krüger behöll stål- och
spiktillverkningen. Även under sina
sista år hade D. att kämpa med stora
ekonomiska svårigheter. Efter hans
död överlämnade regeringen
manufakturverket till hans son Johan D.,
varvid verket ånyo befriades från alla
gravationer. Men även denne var inom
kort hänvisad till att uppta ett
betydande lån, och redan 1720 måste
lian avträda Karl Gustavs stads
manufakturverk till sin förläggare,
farbrodern Hans D., varefter verket
snart övergick till räntmästaren
Daniel Lagersparre. — Gift med Dorotea
Rademacher.
d’Aubert, Theodor Eduard Adolf,
egentligen Daubert, violinist, f. 24
okt. 1813 i Braunschweig, † 17 april
1873 i Stockholm. — d’A. kom 1832
till Göteborg som medlem av en
"alp-sångartrio" och stannade där i ett
decennium, varunder han intog en
bemärkt ställning i musiklivet. Ären
1841—61 var han violinist samt 1861
—64 andre och 1864—-68 förste
konsertmästare i hovkapellet. Han var
även lärare vid Musikkonservatoriet,
tf. 1864—68 och därefter ord. med
prof:s titel. År 1849 blev han led. av
Mus. akad. — "Ej mindre som
orkesterled. än i egenskap av instruktör
och kvartettspelare hade d’A. ... ett
aktat namn, alltid utvecklande värme
i sitt intressanta, stilfulla, av en skön,
romantisk ton utmärkta föredrag.
Även som solospelare, i vilken
egenskap han stundom också lät
altviolinens sombra ton ljuda i konsertsalen,
Herman Daugr.
hördes han med stort nöje och kunde
under en följd av år anses vara den
av våra inhemska artister, som bäst
tolkade en Panofkas, Ernsts, Prumes,
Haumanns och Charles de Bériots
m. fi. nyromantikers tonskapelser"
(W. Berg). D. erhöll Litteris et
artibus 1860. — Gift 1847 med pianisten
Ebba Bergström. — Litt.: W. Berg,
"Bidrag till musikens historia i
Göteborg" (1—2, 1914); T. Norlind—E.
Trobäck, "Kungl, hovkapellets
historia 1526—1926" (1926). G. T.
Daug, Herman Theodor,
matematiker, f. 24 april 1828 i Göteborg,
† 23 mars 1888 i Uppsala. Föräldrar:
instrumentmakaren Johan Heinrich
D. och Sophia Elisabeth Dahlbäck. —
D. blev student vid Uppsala univ.
1846, fil. kand. 1855, fil. mag. 1857
och docent i matematik 1856. År 1865
förordnades han till adjunkt i
matematik vid univ. och blev där prof. i
detta ämne 1867. — D. var en
framstående föreläsare. Hans pedagogiska
förmåga lyser även igenom i hans
vetenskapliga produktion, som
utmärker sig för stor klarhet och
överskådlighet men i vetenskapligt avseende
saknar större originalitet. Hans
specialområde var differentialgeometrin
och mekaniken. I vårt land torde D.
varit den förste, som föreläst i
deskriptiv geometri. Han valdes till led.
av Vet. akad. 1875 och tillhörde
kommittén ang. undervisningen i
matematik och naturvetenskap inom
elementarläroverken 1869—71. — Från 1861
till sin död var D. medl. av Uppsala
studentkårs direktions
förvaltningsutskott, där han nedlade ett energiskt
arbete. — Gift 1) 1860 med Christina
Bagge, † 1884; 2) 1885 med Ebba
Mathilda Ellen Hernmarck. B. S.
David, Västmanlands apostel,
verksam sannolikt i slutet av 1000-talet.
D. var enligt traditionen en engelsk
munk tillhörande
eluniacenserkongre-gationen. Han utförde ett stort
omvändelseverk i Västmanlands bygder.
Centrum för hans verksamhet synes
lia varit Munktorp i s. delen av
landskapet. Han kallas också "abbot af
Munkatorp", vilket kan tyda pä att
han där varit den främste i en
munkkoloni. Han anses också lia fått sin
grav i Munktorps kyrka. Dennas
äldsta del, den s. k. Davidskyrkan, kan
på konsthistoriska grunder dateras
tillbaka till tiden omkr. år 1100.
Under reformationstiden uppbröts det
skrin, där D:s ben förvarades. Silvret
uttogs, och kvarlevorna skingrades.
Till de legendariska dragen hos D.
liör berättelsen om hur han vid ett
tillfälle hängde sina handskar på en
solstråle. Hans dag, 25 juni,
markerades också på runstavarna med en
hand eller handske. D. dyrkades som
Hans Davide.
helgon nästan uteslutande i Västerås
stift. Denna begränsning anses tyda
på att stiftsindelningen vid hans död
var genomförd. Han tillmätes en
särskild betydelse för den kyrkliga
organisationens genomförande. Så kan
man förmoda, att just upprättandet
av Västerås stift var ett resultat av
hans verksamhet. E. B—n.
David från Satakunda, ledare för
upprorsrörelsen i Finland på
1430-talet. Dessa oroligheter torde ha haft
rätt nära samband med den
engel-brektska frihetsrörelsen i Sverige;
åtminstone en av ledarna, Filippus, har
stått i kontakt med Karl Knutsson,
men beträffande D. kan någon dylik
korrespondens icke påvisas. Rörelsen
har av allt att döma riktat sig mot
kända unionsvänner bland de finska
herrarna. D. hölls någon tid i
fängs-ligt förvar hos slottsfogden på Åbo,
varifrån han dock sommaren 1439
lyckades rymma. H. N.
Davi’de, Hans Leonard, läkare,
bakteriolog, f. 4 jan. 1889 i
Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren
Emil David och Hedvig Grunsfeld. —
D. blev student 1907, med. kand. 1910,
med. lic. 1917 och med. dr 1925, allt i
Stockholm. Efter amanuens- och
un-derläkarförordnanden i medicin,
patologi, epidemiologi och
dermato-vene-reologi ägnade sig D. åt
bakteriologin. Vid Statens bakteriologiska
laboratorium blev han assistent 1918,
tf. laborator 1919 och ord.
laborator 1924; 1934 blev han överläkare
vid Stockholms hälsovårdsnämnds
bakteriologiska laboratorium. År 1925
blev han docent i bakteriologi och
epidemiologi vid Karol. inst. I
Marin-läkarkåren inträdde han som
stipendiat 1913 och är sedan 1938
marinläkare av första graden i reserven.
Sedan 1913 har lian företagit talrika
studieresor, delvis på offentligt
uppdrag, till flertalet europeiska länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
