Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Brache, Helga - De la Croix, Fredrik Wilhelm Ferdinand - De la Gardie, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De la Gardie
230
De la Gardie
Helga De la Brache. Träsnitt ur Ny
illustrerad tidning.
lion 1826—27 gick i fattigskola, 1833
konfirmerades och. under de närmast
följ. åren var verksam som
sidenspo-lerska, barnflicka, piga ocli
syjung-fru. Från 1838 var den person, som
sedan nämnde sig I)., verksam lios en
grosahandlarfamilj Aspegren och
innehade tills, med en av döttrarna i
huset, Henrika, skola i Stockholm
1846—4S och pension för flickor i
Örebro 1848—50, vistades sedan på
skilda platser i Närke och hos
Henrika Aspegren i Sala 1856—59. Sistn.
år flyttade hon till Stockholm.
Namnet D. torde första gången lia
förekommit på ett flyttningsbetyg,
utfärdat 1845 för "De la Brache, Anna
Florentina, jfru, som förut kallat sig
Magnusson". —• Redan 1838 skulle D.
för Henrika Aspegren lia låtit
påskina, att hon var av "hög börd", men
först 1860 framträdde hon med
anspråk på att vara av kunglig
härkomst. Detta skedde i samband med
att hon begärde att återfå
legitimationspapper, som lion påstod sig 1842
personligen ha överlämnat till
kronprins Oscar (I). Då justitieminister
von Koch verkställde en utredning av
hennes förhållanden, skall hon ha
uppgivit, att lion var född nära Lausanne
1817 (år 1868 "omkring 1819 eller
1820") och att hon i samband med
religiösa motsättningar mellan fadern
(Gustav IV Adolf) och
mödernesläkten (huset Baden) hade skickats till
Sverige omkr. 1825 för att uppfostras
i den lutherska tron under prinsessan
Sophia Albertinas beskydd. Sedermera
skulle hon bl. a. under lång tid ha
hållits inspärrad i Vadstena. Ehuru
von Koch ställde sig tveksam inför de
uppgifter D. avgav, tillstyrkte lian
en årlig pension åt henne; den
utgick med 1 200 rdr rmt ur
Utrikes-dep:s hemliga medel. År 1868
fördubblades summan till lindrande av
D:s "djupa nöd". Därmed gavs dock
icke formellt erkännade åt hennes
bördsanspråk. I en
uppseendeväckande artikel av lektor C. Norrby i Nya
dagligt allehanda 1870 beskylldes D.
på svaga eller inga grunder för att vara
bedragerska. S. å. förklarades hon
pensionen förlustig. Understödd av många
framstående personer men
förmodligen också i händerna på diverse
utpressare, fortsatte hon dock att
envist strida för sin sak, ehuru
förgäves. Hon lär t. o. m. på dödsbädden
ha bedyrat sanningen i sitt påstående
ocli uppdrog åt sin förkämpe,
landstingsman P. A. Johansson, att efter
hennes död fortsätta att göra hennes
anspråk gällande, vilket också skedde
både i pressen och i rättegångar så sent
som 1910. —- Om D. ej var av kunglig
härkomst, är det dock mycket möjligt,
att hon kunde ha varit fosterbarn till
tullvaktmästaren. I vissa kretsar i
Stockholm var det ryktet i svang, att
hon skulle lia varit oäkta dotter i en
rik, högadlig familj. Att hon skulle
ha varit dotter till tullvaktmästaren,
förefaller otänkbart bl. a. på grund
av hennes bildning ocli
språkkunskaper, särskilt i franska, vari hon
enligt uppgift av elever ägde stor
skicklighet. Emil Hildebrand, som
ingående sysslat med frågan om D:s
identitet, nöjde sig med att bevisa ("Den
senaste s. k. Vasasagan. Kritiska
studier", 1910), att hon ej var dotter
till Gustav IV Adolf. Han avböjde
däremot att göra något uttalande
om vem hon var. Frågan om D:s
identitet och börd är alltjämt olöst.
— Ogift. N. B., (O. W.).
De la Croix [dalakroa’], Fredrik
Wilhelm, (Frédériq Guilliome)
Ferdinand, restaurangman, f. 21 febr.
1804 i Berlin, † 31 okt. 1881 på Kersö
i Ekerö skn, Stockholms län.
Föräldrar : trädgårdsmästaren i Berlin
Pierre Philippe Delcroix och Caroline
Stachotc. —- D. tillhörde en fransk
hugenottsläkt, som bosatt sig i Berlin.
Han arbetade i konditoriyrket i
Berlin, Magdeburg och Hannover 1819—
28, anlände till Stockholm 1831 och
var gesäll hos konditorn A. K.
Behrens, tills han 1832 erhöll rätt att
utöva sockerbagerihantering. På
1830-talet öppnade lian Café Allemande vid
Malmtorgsgatan, 1839 Pavillon du
Bazar i Norrbrobasaren samt 1843
De la Croix’ Salong vid
Brunkebergstorg. — D. var en driftig och
uppslagsrik yrkesman. Hans schweizeri i
Norrbrobasaren, som för sin tid var
luxuöst, besöktes livligt, bl. a. av
kända publicister. Större betydelse
liade den stora och eleganta De la
Croix’ Salong, som under flera
årtionden var en medelpunkt för Stockholms
nöjesliv. D. införde där ett tidigare
okänt, numera vanligt system med
fast pris för liel måltid (table d’höte).
D. uthyrde även lokaler till konserter,
soaréer, baler och olika slags
förevisningar. Många kända politiker,
särskilt rabulister, träffades i D:s
Salong, bl. a. August Blanche, M. J.
Crusenstolpe, J. Johansson, L. J. Hierta
och H. B. Palmær, och den var en
omtyckt lokal för offentliga möten av
olika slag, bl. a. politiska. På
1870-talet lämnade D. affärerna och
bosatte sig på sin egendom Kersö. —
Gift 1833 med Helena Jacobi. J. C.
De la Gardie [da la ga’rrdi],
gammal adelsätt, härstammande från
Frankrike. Som äldste stamfar
betraktas Robert d’Escouperie, som i slutet
av 1300-talet bl. a. ägde gården La
Gardie i dep. Aude, Languedoc. Efter
denna gård uppkallades hans sonsons
sonson, Ponce d’Escouperie, som är
känd under namnet Pontus D. (D. 1).
Han gick i sv. tjänst 1565, fick
rid-darslaget 1569 och upphöjdes i
fri-herrligt stånd 1571. Med hans äldre
son, riksrådet och ståthållaren
friherre Johan Pontusson D. (D. 2),
utdog den frilierrliga ätten på
svärdssidan 1640. D. l:s yngre son, friherre
Jacob D., blev riksmarsk och
upphöjdes 1615 i grevligt stånd (D. 3); han
var gift med grevinnan Ebba Brahe (se
denna) och blev stamfar för den ännu
fortlevande grevliga ätten D. Bland
hans barn märkas a) rikskanslern
greve Magnus Gabriel D. (D. 4), gift
med grevinnan Maria Euphrosine D.,
född pfalzgrevinna av Zweibrucken
(D. 5); b) grevinnan Marie Sophie D.
(D. 6), gift med riksrådet friherre
Gustaf Oxenstierna (se denne); c)
riksrådet greve Jacob Casimir D. (D. 7),
gift med friherrinnan Ebba Sparre (se
denna); d) riksrådet greve Pontus
Fredrik D. (D. 8); e) riksrådet greve
Axel Julius D. (D. 9). En son till
rikskanslern greve Magnus Gabriel D. var
riksrådet greve Gustaf Adolf D. (D. 10).
Greve Pontus Fredrik D. blev far till
författarinnorna grevinnan Ebba
Maria D. (D. 11) och grevinnan Johanna
Eleonora D. (D. 12), gift med
generallöjtnanten greve Erik Gustaf Stenbock.
Riksrådet greve Axel Julius D:s son,
riksrådet greve Magnus Julius D. (D.
13), blev stamfar för alla senare medl.
av ätten och far till
generallöjtnanten greve Pontus Fredrik D., en av
rikets herrar (f. 1726, † 1791), vars
maka i första giftet var grevinnan
Cathérine Charlotte D., f. Taube (D.
14). I sitt andra gifte blev greve
Pontus Fredrik D. far till generalen i
armén greve Jacob D. (D. 15) och
landshövdingen i Kristianst. län greve Axel
D. (D. 16). En yngre son till denne var
landshövdingen i östergötl. län greve
Robert D. (D. 17), far till landsliöv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
