Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. De la Gardie, Johanna Eleonora - 13. De la Gardie, Magnus Julius - 14. De la Gardie, Cathérine Charlotte - 15. De la Gardie, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De la Gardie
72
De la Gardie
Magnus Julius De la Gardie. Målning (detalj)
av D. von Krafft 1719 (Drottningholm).
liov ocli sin övertygelse om jordelivets
intighet biktade hon i flera tyska
psalmer, av vilka den mest kända är
"Weg, falsche Welt". Under sina
senare år blev D. av stor betydelse för
Samuel Triewalds litterära
utveckling. — Gift 1691 med sin kusin,
generallöjtnanten greve Erik Gustaf
Stenbock. E. A.
13. De la Gardie, M ag nu s J
u-lius, greve, riksråd, f. 12 mara 1674,
† 28 april 1741 i Stockholm. Son till
D. 9. — D. gick i sin ungdom i fransk
och venetiansk krigstjänst och
avancerade därvid till överste samt deltog
bl. a. i kriget mot turkarna i
Grekland och i det spanska
tronföljdskriget. Vid återkomsten till Sverige blev
han 1709 överste och chef för
Dal-reg., varefter han medverkade till
danskarnas besegrande vid Gadebusch
1712 samt utnämndes till
generalmajor 1713 ocli generallöjtnant 1717.
År 1719 blev lian riksråd och
krigsråd och senare s. å. president i
Kommerskollegium. I politiskt avseende
tillhörde D. 1720 den grupp, som ville
uppsätta Fredrik av Hessen på
tronen, men redan några år därefter
samverkade han med det holsteinska
partiet, ocli vid 1726—27 års riksdag
bidrog han till att Sverige kom att
ansluta sig till den liannoverska
alliansen mellan England och Frankrike.
Med sin franska skolning och sina
franska sympatier ivrade han
sedermera för ett ännu fastare förbund
med Frankrike ocli för krig mot
Ryssland, och genom att göra sitt hus till
samlingsplats för de mot Horn
oppositionella blev lian en av grundarna
av hattpartiet. Han blev
överstemarskalk 1727 och var led. av ett stort
antal kommissioner, bl. a. sekreta
kommissionen ang. försvarsverket
1739—40. — Gift 1709 med grevinnan
Hedvig Catharina Lillie. R. A.
14. De la Gardie, Catliérine
Charlotte, grevinna, filantrop, f.
5 april 1723 i Stockholm, † 24 mars
1763 därstädes. Föräldrar: riksrådet
och överamiralen greve Evert
Didrik Taube och Christina Maria
Falkenberg af Trystorp. Sonhustru till
D. 13. — D. blev 1744 hovfröken hos
kronprinsessan Lovisa Ulrika och
stannade vid hovet till sitt giftermål
1748. Vad som bevarat D:s namn åt
eftervärlden, är hennes modiga insats
mot samtidens vidskepelse och
fördomar. Särskilt bekant blev D: s
ingripande i Sveriges sista häxprocess 1761 i
Åls skn, där tolv enfaldiga dalkvinnor
genom tortyr tvungits att bekänna, att
de hade utövat trolldom. D.
genomdrev trots ärkebiskopens och
prästerskapets motstånd resning i målet vid
riksdagen 1761. Till minne därav lät
adeln slå en guldmedalj över henne.
Icke mindre betydelsefull blev D:s
oförskräckta insats för
koppympningen, som då lidelsefullt
förkastades särskilt av bondefolket. Ilon hade
]jrövat ympningen på sina egna barn
och lyckades sedan sprida denna
skyddsmetod i vida kretsar. D. dog
av en smittosam sjukdom, som hon
ådrog sig, då hon vårdade insjuknade
tjänare. — Gift 1748 med greve
Pontin Fredrik De la Gardie, sedermera
generallöjtnant och en av rikets
herrar, i dennes första gifte.
15. De la Gardie, Jacob Gustaf,
greve, arméofficer, politiker,
arkivsamlare, f. 16 juni 1768 i Stockholm,
† 26 april 1842 därstädes.
Föräldrar: generallöjtnanten greve Pontus
Fredrik D. och friherrinnan Hedvig
Eva Rålamb. Sonson till D. 13.
—-I). var från början snarast
oppositionellt inställd mot Gustav III men
hörde till dem, som försonade sig med
honom efter den ödesdigra 16 mars
1792, ocli blev före konungens död
Cathérine Charlotte De la Gardie. Miniatyr
av O. Arenius (Nationalmuseum).
kaptenlöjtnant vid drabanterna ocli
överste i armén. Han kom så att
tillhöra den trängre kretsen kring den
omyndige Gustav IV Adolf; i sitt
intresse för frimureri stod han hertig
Karl nära. Han sändes 1795 i
diplomatiskt uppdrag till Dresden för att
undersöka möjligheten av konungens ev.
förmälning med en sachsisk prinsessa
och utnämndes 1799 till envoyé i
Wien; han återvände 1801 till
hemlandet och slog sig ned på herresätet
Löberöd, som han 1799 köpt av sin
svärmor, f. Ramel. I skötseln av sina
egendomar visade D. tydlig håg att
tillämpa tidens nya idéer, främst de
fysioki-atiska. Bl. a. verkade han för
enskiftet och för införandet av
arrendekontrakt. När han 1806 deltog i det
pommerska fälttåget, medverkade han
ivrigt till livegenskapens upphävande
och enskiftets genomförande. Vid den
under J. C. Toll 180S sammandragna
s. armén blev D. brigadchef och s. å.
ställd i spetsen för skånska
lantvärnet. I denna egenskap stimulerade
han Esaias Tegnér till "Krigssång för
Skånska landtvärnet". Vid riksdagen
1809, där D. blev ordf. i hemliga
utskottet, framträdde lian som en av
ledarna för gustavianerna. Kronprins
Karl Johan befordrade D. till
generalmajor 1812 men fattade kort
därefter misstroende till honom, varför
D. avlägsnades som envoyé i Madrid
1813—15. Vid riksdagen 1823 fick D.
emellertid flera tillfällen att
ostenta-tivt betyga sin lojalitet. Till ej ringa
förvåning utnämndes D., vars militära
meriter ju voro mycket obetydliga,
1S26 till general. Han bevistade
riksdagarna fram till 1840—41; 1835 var
lian lantmarskalk. D. var led. av
Rikets allmänna ärenders beredning och
1819—40 dess ordf. Han upphöjdes
1S23 till en av rikets herrar oeh blev
1829 överste marskalk hos
drottningen. — D. deltog 1822 i stiftandet av
Sällskapet för växelundervisningens
befrämjande, vilket bl. a. 1830 i
Stockholm åstadkom det första
folkskol-lärarsemlinariet ocli verksamt
förberedde införandet av den obligatoriska
folkundervisningen. Genom en
donation till minne av sin ende son († 1833)
inrättade han Gustaf De la Gardies
skola i Västerstad. Han var en av
initiativtagarna till Stockholms stads
sparbank (1821) och gjorde som v.
ordf. i Serafimerordensgillet
betydande insatser i sjukvårdens och
barnhusens utveckling. — D:s namn är
knutet till ett viktigt historiskt
arbete. Med levande intresse hopbragte
han en manuskriptsamling, vilken
torde ha varit den på sin tid största
i enskild ägo i landet. Den
testamenterades till Lunds univ.-bibl. Kärnan
i arkivet äro de släktpapper (De la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
