Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. de la Vallée, Simon - 2. de la Vallée, Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de la Vallée
245
de la Vallée
hans första uppdragsgivare hörde Åke
Tott samt Axel och Gabriel
Oxenstierna. Flyglarna på Fiholm i
Södermanland och Tidö i Västmanland äro
hans verk. I mars 1630 blev ban
utnämnd till "Kongl. Majestäts
archi-tecteur", ett slags överintendents-
eller riksarkitektsbefattning, som
nyinrättats för att bringa reda i statens
byggnadsverksamhet. Det var många
både omfattande och olikartade
uppgifter, som ålågo D. i denna egenskap,
men hans verksamhet blev kortvarig.
Vid ett nattligt slagsmål på
Stortorget i Stockholm blev han kullriden
och slagen med pistolkolven av
överste Erik Oxenstierna och avled efter
åtta dagar. Dessförinnan hade han
emellertid hunnit utarbeta ritningar
till det nya riddarhuset, vartill
grunden lades 1642. De finnas bevarade i
Riddarhusets arkiv och visa en stor
anläggning med dubbla gårdar,
omgivna av flyglar. Under hans
efterträdare som arkitekter vid
riddarhusbygget krympte projektet ihop
avsevärt, men det blev de la V:s son, Jean
de la V., som fullbordade arbetet (se
nedan). — Gift 1) före 1620 med
Pauline de Courlas; 2) 1634 med
Marguerite de Villars, † 1635; 3) 1636
med Marie de Cokaine; 4) 1636 med
Marie de Tuilliers. — Litt.: två
uppsatser av S. Kalling i Ord och bild
1935. Th. NT.
2. de la Vallée, Jean, arkitekt, f.
1620, † 9 mars 1696 i Stockholm. Son
till de la V. 1. — de la V. kom till
Sverige 1637 tills, med fadern, hos
vilken han fick sin första utbildning.
Efter dennes död 1642 sysselsattes
han med olika uppgifter i samband
med de stora planerings- och
byggnadsföretag, som under Clas Flemings
ledning ägde rum i Stockholm, och
1646 erhöll han ett k. stipendium för
att utrikes förkovra sig i
"architecto-nica". Han tillbragte tre å fyra år i
Frankrike och Italien ocli utnämndes
året efter sin hemkomst till K. M:ts
arkitekt (1651), en befattning, som
gav honom praktiskt taget oinskränkt
makt över all offentlig
byggnadsverksamhet i riket. Den viktigaste
uppgift, som föll på hans lott i denna
egenskap, var att uppgöra förslag till
ombyggnad av slottet Tre kronor.
Redan 1654 framlade han en
generalplan, som i väsentliga avseenden kom
att ligga till grund för byggnadens
utformning, även sedan de la V. skilts
från uppdraget. Hans förslag till
ombyggnad av de olika våningarna 1656
och 1658 godkändes sistn. år av Karl
X Gustav, men arbetet avbröts efter
dennes död. För kronans räkning
uppgjorde de la V. projekt till flera
om-och nybyggnader, men flertalet
stannade på papperet eller kom senare till
utförande under andra händer, t. ex.
Borgholms slott, där Nicodemus
Tessin d. ä. övertog ledningen 1653.
Andra blevo endast påbörjade eller
halvfärdiga, t. ex. ett lustslott på
Djurgården (1658) och en arsenal,
likaledes på Djurgården (1666). Hans
förslag till ny slottsbyggnad på
Södermalm liksom ombyggnadsplanerna
för Riddarholmskyrkan skrinlades.
På den kyrkliga byggnadskonstens
område kom han likväl att ta ett
avgörande steg i ocli med byggandet
av-Katarina ocli Hedvig Eleonora kyrkor
i Stockholm, där lian frångick all
inhemsk tradition. Katarina kyrka
började uppföras 1656 och invigdes,
ehuru ej fullt färdig, 1671. Det var
en regelrätt centralkyrka med kupol
över mittrummet, helt i barockens
anda. Hedvig Eleonora kyrka, som
påbörjades i slutet av 1660-talet men
fick sin slutliga gestaltning först med
kupolens uppförande 1868, följde i
stort sett samma schema. Stilbildande
i vidsträcktare mening blev inte denna
nyhet i sv. arkitektur, även om man
medräknar de centralanläggningar,
som utfördes av de la V:s måg
Mattias Spihler och de bägge Tessinarna.
Senare försök i samma riktning ha
inte heller vunnit efterföljd. Det
viktigaste monumentet över de la V:s
verksamhet som arkitekt är
Riddarhuset i Stockholm. Hans far hade
framlagt de första ritningarna 1641—
42, J. Vingboons liade lett arbetet
under mellantiden och förenklat den
ursprungliga planen. År 1656 övertog
de la V. ledningen av bygget, som stod
färdigt 1674. Han följde i stort sett
sin företrädares förslag, men det
överproportionerade trapphuset, taket
med sina fantasifulla arrangemang
och den yttre ornamentiken torde i
huvudsak härröra från de la V. Vid
sidan av de offentliga uppgifterna
utövade de la V. en omfattande
verksamhet för enskilda uppdragsgivare.
Det var särskilt högadeln, som
anlitade honom för sina byggen i
Stockholm ocli på landet. Så uppgjorde lian
kort efter sin hemkomst 1650
ritningar till Skokloster åt C. G. Wrangel,
men dessa ändrades sedermera av
hans förnämste medtävlare, N. Tessin
d. ä., som också lade liand vid hans
ritningar till Wrangelska palatset på
Riddarholmen. Likaledes anlitades
både de la V. ocli Tessin för Bondeska
palatset, som uppfördes bredvid
Riddarhuset i Stockholm från 1662.
Rosenhaneska palatset på Riddarholmen
och Oxenstiernska palatset vid
Storkyrkobrinken uppfördes efter de la
V:s ritningar under förra hälften av
1650-talet. Andra anläggningar, som
ha honom till upphovsman, äro
Hornsberg på Kungsholmen i Stockholm
(1656), Hässelby ocli Näsby i Uppland,
Fullerö i Västmanland, östermalma i
Södermanland och Lindholmen i
Västergötland. För M. G. De la Gardie
utförde han ombyggnader på Karlberg,
Drottningholm, Ekholmen, Ekolsund
och Venngarn, alla i Uppland,
nybyggnader på Mariedal och
Höjentorp i Västergötland och på
Kägleholm i Närke samt gravkoret till
Veckholms kyrka i Uppland. Som
stadsplanerare har de la V.
efterlämnat spår i de regelrätta gatunät, som
utmärka Eskilstuna (1658) och
Nyköping (1665), och som
trädgårdsarkitekt i en om Le Nötres påminnande
stil var han verksam bl. a. vid
Skokloster, Karlberg och Jakobsdal (nuv.
Ulriksdal). — de la V:s
arkitektoniska stil utgår från den palladioanska
klassicismen men visar starka
inflytelser från den franska
senrenässansen och från holländsk klassicism.
Han använde med förkärlek
genomgående pilastrar på fasaderna,
rundfönster omgivna av girlander ocli rikt
utbildade vattentak. Utmärkande äro
också de oansenliga portalerna och de
tätt intill takkanten uppdragna
fönstren. I jämförelse med sin samtida ocli
medtävlare N. Tessin d. ä.
representerar de la V. snarast en äldre stiltyp,
och efter mitten av 1670-talet
upphörde han praktiskt taget att verka
som arkitekt. Han hade redan 1662
utnämnts till "ämbetskommissarie
här i riket över manufakturerna",
d. v. s. övervakare av landets hela
industri, en till Kommerskollegium
ansluten post, där lian bl. a. planlade
omorganisationen av
Kommerskollegium 1665. År 1669 blev lian
inspektör över ämbetena och
byggningsvä-sendet i Stockholm, och 1671 kallades
han till borgmästare där. Som
ämbetsman visade han nit och intresse
och framlade vittgående
reformförslag, bl. a. om enhetlig ledning av
såväl den enskilda
byggnadsverksamheten i Stockholm som de statliga
byggena i riket. Bland övriga arbeten,
som de la V. utförde, och som fått
varaktig betydelse för huvudstadens
fysionomi, förtjäna framhållas lians
förslag till ordnande av området vid
Slussen (1680) samt den första
byggnadsordningen för Norrmalm (16S6)
i samband med ett stadsplaneförslag,
som förutsåg den nya Norrbro ocli en
bred huvudgata fram till
Brunnsviken. —- de la V. lär också ha varit
uppfinnare, värdshusägare och
innehavare av en fabrik för kastorhattar.
Han var en bildad man och
efterlämnade ett förnämligt bibliotek men
dog för övrigt utfattig, främst på
grund av reduktionens verkningar. —
Han adlades 1692. — Gift 1654 med
Anna Maria Böös. ■— Litt.: G. Up-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
