Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. de Wahl, Anders - de Verdier, släkt - 1. de Verdier, Anders - 2. de Verdier, Sigrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de Verdier
256
de Verdier
voro två ting framför andra heliga:
skönheten och passionen. Och den
konst var störst där de båda uppgingo
i en högre enhet. Ingen av vår
generations skådespelare har kommit detta
diktarideal till mötes med samma
kongenialitet som de Wahl. Han har
kunnat göra det i kraft av den
ovanliga expansivitet hans känsla äger,
icke mindre än hans fantasi, men
också i kraft av en teknisk utbildning
som sammanfattar det kunnande den
föregående generationen genom
mödosamt studium förvärvat och som icke
minst tog sikte på den sköna diktionen
och den sköna gesten" (Agne Beijer).
—■ När den nya Dramatiska teatern
öppnades 1908, befann sig de W. bland
de artister, vilka samlats för att i
en föredömlig ensemble representera
det bästa inom sv. skådespelarkonst.
Han kvarstod där till 1919, spelade
några säsonger på Sv. teatern men
återvände 1922 till Dramatiska
teatern, dit lian sedan huvudsakligen haft
sin verksamhet förlagd med avbrott
för gästspel på skilda teatrar samt
talrika turnéer i sv. landsorten ocli i
Norge, Danmark och Finland, för
vilka lian ofta själv varit regissör.
Trots sin ungdom intog lian från
början en bemärkt plats inom ensemblen,
och i samma mån, som hans äldre
kolleger blevo äldre eller föllo ifrår
samt lian själv vann större mognad,
blev hans roll där dominerande. Han
firade utomordentliga triumfer i
komiska roller som Bardolf i Hallströms
"Erotikon", Valentin i de
Caillavet-de Flers’ "Äventyret" och
Latour-La-tour i samma författares "Gröna
fracken". Parallellt erövrade han det
klassiska dramats största roller. År 1914
spelade lian Hamlet, om vilken C. G.
Laurin skrev, att "ej minst
blandningen av den furstliga och den
intellektuella auktoriteten fick utmärkt
relief". Bland andra roller i det
klassiska dramat kunna framhållas Kreon
i Sofokles’ "Antigone", Perdican i
Mussets "Lek ej med kärleken",
titelrollerna i Shakespeares
"Othello", Ibsens "Peer Gynt" och
"Bygg-mästar Solness", Goethes "Faust",
Oehlenschlägers "Aladdin", Holbergs
"Erasmus Montanus", Chlestakov i
Gogols "Revisorn", Petruchio i
Shakespeares "Så tuktas en argbigga" och
Sigismund i Calderons "Livet en
dröm". Med sin lyriska bredd, sitt
omfångsrika register, sin
spelintensitet och sitt tekniska kunnande
utvecklade sig de W. till mästare i
klassikertolkningen, vilken position han
ännu på senare år framgångsrikt
hävdat i kamp med yngre konkurrenter.
Samtidigt har lian lyckats erövra det
moderna dramat. En enastående
framgång var sålunda hans gestaltning av
titelrollen i Ilofmannsthals "Det
gamla spelet om Envar", där han kunde
ge uttryck åt sin ideella syn på
skådespelarens kall som förkunnare;
liknande uppgifter ha sedan bjudits
honom i Bidermanns barockdrama
"Ce-nodoxus" och Eliots versdrama
"Mordet i katedralen". Med Fadern i
Pi-randellos "Sex roller utan författare"
och titelrollen i samme författares
"Henrik IV" visade han sig bemästra
även det moderna psykologiska
dramat av expressionistiskt snitt, liksom
Markurell i Bergmans "Markurells i
Wadköpmg" var en nyvinning för
honom genom sin fräna humor och sitt
djärva avstående från allt
insmickrande. Jämförelsevis mindre
framgång liar de W. måhända liaft i det
moderna realistiska speldramat,
vilket med sin knappa formgivning inte
alltid ger fritt spelrum åt hans
flödande temperament; dock liar lian
liaft vackra framgångar med t. ex.
titelrollen i "Johan Ulfstjerna" ocli
Clausen i Hauptmanns "Före
solnedgången". — Även som uppläsare och
lyrisk tolkare liar de W. gjort sig
högt skattad över hela landet. Han
har bl. a. som den förste sv.
skådespelaren från predikstolen föredragit
delar av Jobs bok. Som förf. har lian
bl. a. framträtt med det lilla
pro-verbet "För tidigt" (1902) och
diktsamlingen "Festkvittrare och litet
vittrare" (1941). — de W. erhöll
Litteris et artibus 1907. Till hans
50-årsdag 1919 insamlade vänner av
hans konst 35 000 kr.; ur denna fond,
som 1943 uppgår till 48 000 kr.,
utdelas årligen de Wahl-stipendiet för
lovande ungdomar inom den sv.
teatern. — Ogift. — Litt.: H. Wahlgren,
"A. de W." (1918). S. T.
de Verdier [da’ värdjë], släkt,
härstammande från en fransk
liugenott-familj. Efter upphävandet av ediktet
i Nantes 1685 utvandrade släkten till
Pommern ocli därifrån till Danmark
och Norge. Troligen i början av
1700-talet överflyttade en släktgren från
Norge till Sverige. Den sv. grenens
äldste kände stamfar, stallmästaren
vid Mörnerska husarerna Gustaf
Werdjer (f. 1745, † 1804), blev far
till häradsskrivaren, bruksägaren Olof
de V. (f. 1799, † 1863). Bland dennes
söner märkas a) apotekaren Alfred de
V. (f. 1841, † 190g), far till
apotekaren Nils de V. (de V. 3), gift med
tandläkaren Sigrid de V., f.
Holmström (de V. 2), och b) bruksägaren
Anders de V. (de V. 1). En kusin till
apotekaren Nils de V. är
skådespelaren Anton de Werdier (f. 1878), som
är bosatt i Köpenhamn och förvärvat
sig namn i Danmark som uppläsare
av sv. förf:s, särskilt Strindbergs,
arbeten; lian hette egentligen
Sandberg men liar efter sin mor antagit
namnet de Werdier.
1. de Verdier, Bror Andreas
(Anders), bruksägare, f. 4 juli 1853 i
Annerstads skn, Kronob. län, † 22 juli
1937 i Torrskogs skn, Älvsb. län.
Föräldrar: bruksägaren och
häradsskrivaren Olof de V. ocli Anna Maria
Sandberg. — de V. blev underlöjtnant
vid Värmlands fältjägarkår 1875,
avlade lantmäteriex. 1879 samt
utnämndes till kapten 1891. Han var
disponent för ab. Mölnbacka-Trysil i Norge
1898—1908, föreståndare "för
Silkes-bergs gruvbolag 1899—1914 samt
disponent och huvuddelägare i
Gustavsfors fabrikers ab. 1914—32. D.
nedlade ett framgångsrikt arbete för
rationell, ekonomisk skogsvård.
Under sin tid vid Mölnbacka-Trysil
utvidgade han företagets domäner ocli
byggde bl. a. den stora pappers- ocli
sulfatfabriken vid Deje. Han tillhörde
under en följd av år ledningen för
bruksbolagen i Dejefors, Frykfors ocli
Forshaga och blev led. av Värml. läns
skogsvårdsstyr. 1904 (ordf. 1923).
de V. erhöll även ett flertal
kommunala uppdrag. — Gift 1881 med Maria
Ekelund. R. A.
2. de Verdier, Sigrid Ulrika,
tandläkare, f. 4 aug. 1875 i
Gammelstad, Norrb. län, † 2 febr. 1941 i
Stockholm. — Föräldrar: kaptenen
och lantmätaren Claes Wilhelm
Holmström och Laura Wilhelmina
Boström. ■— de V. avlade
mogenliets-ex. i Stockholm 1897 och
tandläkar-ex. 1901. Efter praktik i Luleå 1901
—05 kom hon 1906 till Stockholm, där
hon från 1913 var skoltandläkare vid
folkskolorna och från 1922 anställd
vid Vanföreanstalten, vars tandklinik
hon förestod 1923—28. Åren 1929—31
var lion vik. chef för Stockholms
tand-läkarefören:s poliklinik för mindre
bemedlade samt var styr.-led. i
Stockholms tandläkarefören. 1913—38 (v.
ordf. 1937—38) och i Sveriges tand-
Sigrid de Verdier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
