Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Dickson, Charles - Didring, Ernst - Didron, ätt - Didron, Johan Fredrik - Dieden, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Didring
261
Dieden
Charles Dickson.
Tills, med G. A. Köersner utgav lian
"Moratorium" (1—5, 1915—22). I
egenskap av hög frimurare besökte
han tills, med Arvid Lindman den
skotska landslogens 200-årsjubileum
i Edinburgh. På återresan därifrån
omkom han vid den stora
flygkatastrofen vid Croydon. —- Gift 1911 med
Ida Théel. R. A.
Didring, Ernst, författare, f. 18
okt. 1868 i Stockholm, † 13 okt. 1931
därstädes. Föräldrar: litograf en
Anders Gustaf Andersson och Juliana
Maria Hellberg. — D. blev 1884 e. o.
kontorsskrivare i Järnvägsstyr., där
han 1908—14 var förste bokhållare.
Han medarbetade som teateranmälare
i Dagen 1913—14 och i Aftonbladet
1914—18 och var Sveriges
förfat-tarefören:s ordf. 1915—20 och 1923
—29. En betydande insats gjorde
han som led. av Sv. röda korsets
hjälpkommitté för krigsfångar 1915
—-20. — D:s mycket rika
produktion rymmer både dramer, romaner
och noveller, ofta präglade av ett
socialt patos, en stillsam humor och
en klar problemställning. Som
dramatiker var lian en av de flitigaste i vår
litteratur. Med åren uppdrev lian en
säker teknik och en naturlig
replik-föring och vann med flera av sina
skådespel stora framgångar på scenen
både i Sverige och i utlandet. Han
debuterade med "Midnattssol" (uppfört
1S97), ett skådespel om kampen
mellan lappar och nybyggare, och sedan
följde bl. a. "Två konungar" (om
Bellman ocli Gustav III, uppfört 1908),
familjedramat "Högt spel" (1909),
det bibliska skådespelet "Jefta"
(1912), "Eros" (1912),
blankversdramat "Gustaf II Adolf" (1917), det
betydande äktenskapsdramat "Elna
Hail" (1917), de av världskriget och
efterkrigstiden inspirerade "På väg
till friheten" (en trilogi, 1919) och
"Pension Bellevue" (uppförd 1922)
samt ett morddrama från de sv.-finska
gränstrakterna, "Vilddjuret" (1929).
Att D:s skådespel så väl lämpade sig
för scenen, berodde inte minst på att
de vanligen äga både yttre och inre
spänning, som naturligt växer fram
ur kompositionen. I fråga om
moralism och social tendens anknyter D.
mer eller mindre medvetet till Ibsen.
Vad han ville som dramatiker var
sålunda främst att understryka
offrets nödvändighet och storhet, ss. i
"Högt spel", "Jefta", "En moder" och
"Elna Hall" (enligt R. G:son Berg).
Som roman- och novellförf. äger D.
samma förtjänster och brister, som
karakterisera dramatikern: sinne för
det äventyrliga och spännande men
psykologisk osäkerhet och beroende av
litterära föregångare. Hans förnämsta
arbete är romantrilogin "Malm" (1
—3, 1914—19) om den lappländska
ödemarkens förvandling till
industri-och kulturbygd, om
Luleå—Narviksbanans tillkomst ocli
arbetsförhållandena i Kiruna. Natur och människor
lia där tecknats med säkra drag, och
skildringen är buren av ett ärligt
socialt patos. Verklighetstrogna och
fängslande äro också släktromanen
"Sigrid Persdotter Bjurcrona" (1922)
och de färgrika skärgårdsromanerna
"Stormens öar" (1925),
"Mästerlotsen" (1926) och "Dyningar" (1927).
— Gift 1899 med målarinnan Marie
Henriette Johanne (Jeanne) Rye.
B. A., N. B.
Didron [dlMråg], ätt,
härstammande från den franska adliga ätten de
Idron, som skall ha antagit
släktnamnet efter fästningen Ydron. Johan de
Idron († efter 1632) övergick i sv.
tjänst, deltog i ryska och
trettioåriga krigen och blev kapten vid
Södermanlands reg. Hans son,
överstelöjtnanten Anton Ydron, stupade
1631 i slaget vid Nürnberg. Bland
dennes barn, som skrevo namnet
Didron, naturaliserades tre på sv.
Riddarhuset 1649. Av dessa blev
kaptenen Johan D. farfar till nedannämnde
generallöjtnanten Johan Fredrik D.,
som 1735 upphöjdes i friherrligt stånd
men som sådan aldrig introducerades
på Riddarhuset och själv slöt sin
fri-lierrliga ätt. Dennes bror,
överstelöjtnanten Herman Frans Carl D. (f.
1688, † 1762), blev farfars farfar till
ättens nuv. huvudman, agronomen i
Napier på Nya Zeeland Carl Edward
D. (f. 1872). En brorsons sonson till
Johan Fredrik D. var kommendören
Fredrik Herman D. (f. 1817, † 1886),
som var en känd artilleritekniker ocli
kommunalman i Stockholm; efter
honom är Kommendörsgatan i
huvudstaden uppkallad.
Didron, Johan Fredrik,
friherre, militär, politiker, f. 6 mars
Ernst Didring.
1686 i Bremen, † 31 aug. 1747.
Föräldrar: kaptenen Anton D. ocli
Magdalena von Haekéborn. —- D. ingick
som volontär vid Bremiska
infanteri-reg. 1702. Han blev kapten vid
Pommerska dragonreg. 1712 och deltog
under det stora nordiska kriget i
fälttågen i Pommern och Norge.
Under striderna vid Stralsund 1715 blev
D. tillfångatagen men frigavs efter
någon tid. År 1719 utnämndes han
till överste och var sedan chef för olika
reg. i Sverige, näml. Bohusläns
dragonreg., Västgöta-Dals reg., Dalreg. och
Västgöta kavallerireg. Han
utnämndes 1741 till generalmajor och 1746
till generallöjtnant. År 1735
upphöjdes han i friherrligt stånd men tog ej
introduktion. — D. deltog livligt i det
politiska livet under frihetstidens
början, och vid riksdagarna 1731 och
1734 tillhörde han sekreta utskottet.
Han var en nitisk anhängare till
Fredrik I och bekämpade först det
holsteinska partiet, därefter Arvid
Horn och slutligen hattarna. D. var
en av dem, som vid riksdagen 1734 i
sekreta utskottet framförde
konungens klagomål mot regimen, och vid
riksdagen 1738—39 sökte han, ehuru
förgäves, lägga hinder i vägen för
hattarnas räfst med rådet. D. var
även en avgjord motståndare till
hattarnas krigspolitik. Under kriget mot
Ryssland deltog han i flertalet av
Lewenhaupts krigskonseljer och
understödde dennes återtågstaktik. Efter
krigets slut arresterades D. och
ställdes liksom de övriga led. i
krigskonseljerna till ansvar för sina rådslag.
Han dömdes till att böta ett års lön,
huvudsakligen för att han tillstyrkt
uppgivandet av Fredrikshamn utan
strid.—-Gift 1728 med Anna Fredrika
von Schantz. W. L.
Dieden, släkt, härstammande från
Hildesheim i Tyskland. Släkten
inkom till Sverige vid mitten av 1700-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
