Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Douglas, Robert - 2. Douglas, Gustaf Otto - 3. Douglas, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Douglas
272
Douglas
Hobert Douglas. Gravyr av J. Falk efter
målning av D. Beck.
Leslies reg. 1631. Under trettioåriga
kriget vann han snabba befordringar,
blev 1632 kapten vid A. Hamiltons reg.,
1634 överstelöjtnant, 1635 överste för
ett kavallerireg., 1643 generalmajor av
kavalleriet och 1647 generallöjtnant.
Efter kriget upphöjdes D. 1651 i
fri-lierrligt stånd med Skälby
kungsladugård i Kalmar landsförs. som
friherreskap. S. å- blev lian general och
krigsråd, 1652 riksstallmästare och
1654 kort före Kristinas tronavsägelse
greve med Skänninge stad som
grevskap. Under Karl X Gustavs fälttåg
utnämndes D. till
fältmarskalklöjtnant 1656 och deltog med utmärkelse
i tredagarsslaget vid Warschau s. å.
Ar 1657 kämpade han i Sverige mot
danskarna och upphöjdes s. å. till
fältmarskalk. Ären 1658—60 förde D.
framgångsrikt befälet i Livland och
Kurland, där han erövrade bl. a.
Wolmar ocli Mitau. —- D. ägde bl. a.
Stjärnorp vid sjön Roxen i
östergöt-land och lät där uppföra det efter en
eldsvåda 1789 endast som ruin
bevarade slottet. Han förekommer starkt
romantiserad i Carl Snoilskys dikt
"Vapenbröderna" (i "Svenska
bilder"). — Gift 1646 med Hedvig
Mörner. B. B—é.
2. Douglas, Gustaf Otto,
greve, krigare, f. 23 febr. 1687 i
Stockholm, † 2 febr. 1771 (begravd i
domkyrkan i Reval). Föräldrar:
översten och landshövdingen i
Västerbotten greve Gustaf D. och grevinnan
Beata Margaretha Stenbock. Sonson
till D. 1. — D. hade tidigare varit
underofficer vid Livgardet och
kapten i fransk tjänst, då lian 1703 blev
kaptenlöjtnant vid Upplands
fem-männings infanterireg. År 1704
transporterades lian som sekundlöjtnant
till Dalreg., blev 1705
premiärlöjtnant och 1706 kaptenlöjtnant
därstädes samt 170S livdrabant. Ss. sådan
tillfångatogs D. i slaget vid Poltava
1709 av ryssarna och fördes till
Vo-logda. Är 1714 övergick lian i rysk
tjänst och utnämndes 1717 till
generalguvernör med säte i Åbo i det
av ryssarna ockuperade Finland. Till
D:s person, av såväl svenskar och
finnar som även ryssar tecknad i
ovanligt mörka färger, knyter sig en
rad våldsåtgärder, grymheter och
utpressningar. Bl. a. lät lian för Peter
den stores räkning i Finland utskriva
omkr. 2 000 man att användas i
kriget mot Persien. Efter freden i
Nystad blev D. 1721 preses i stora
kommissionen i Estland, 1725
generalmajor, 1729 generallöjtnant och 1737
överbefälhavare i Estland. Åren 1737
—40 var han guvernör i Reval. Ur
militärtjänsten fick D. avsked 1751.
— Gift 1715 med Helena von
Schlip-penbach. B. B—é.
3. Douglas, Ludv i g Wilhelm
August, greve, ämbetsman, politiker, f.
24 nov. 1849 i Zurich, Schweiz, † 20
juli 1916 i Lysekil. Föräldrar:
överste-kammarjunkaren greve Carl Israel
Wilhelm D. och grevinnan Louise
Catherine Caroline von Langenstein und
Gondelsheim. — D., som på mödernet
var syssling till drottning Victoria av
Sverige, avlade abiturientex. i
Karlsruhe 1869, preliminärex. i Uppsala
1871 ocli kansliex. i Lund 1874. Han
var tjänstgörande kammarherre hos
kronprinsen 1881—88 samt godsägare
på Stjärnorp i Östergötland och
visade tidigt politiska intressen. År
18S8 blev lian landstingsman, och följ.
år väckte han stort uppseende med
en broschyr i försvarsfrågan, "Hur vi
förlorade Norrland" (flera uppl.), i
vilken lian framhöll nödvändigheten
av dels en genomgripande
försvarsreform, dels utvidgade politiska och
kulturella förbindelser med Tyskland.
År 1890 blev lian led. av Första K.,
där lian under en följd av år till-
Gustaf Otto Douglas. Målning (detalj) av
okänd konstnär.
Ludvig Douglas.
hörde den konservativa politikens
säkraste stöd. Politiken var hans
huvudintresse även sedan han 1893
utnämnts till landshövding i Uppsala
län, och han uppmärksammades
framför allt genom att tills, med Oscar
Alin kraftigt motsätta sig de
norska kraven rörande unionen på
1890-talet. Inför behovet av en fastare
sv. politik utnämndes D. till
utrikesminister 1 juli 1895. Då han
sedan under den s. k. flaggfrågans
behandling 1898—99 motsatte sig
flagglagens notificering, nödgades han
emellertid avgå 13 okt. 1899. Sin
viktigaste politiska insats gjorde han
därefter vid 1901 års riksdag, då han
ss. led. av särskilda försvarsutskottet
hörde till dem, som mest energiskt
verkade för ett stärkt försvar. S. å.
lämnade han Första K. och
utnämndes till landshövding i östergötl. län,
i vilken befattning lian stannade till
1912. Ett speciellt intresse visade han
för norrlandsfrågornas lösning dels
genom sina betydande insatser som
ordf. i Norrlandskommittén
(1901—-04), dels genom sina initiativ under
en ny period i Första K. (1907—11).
Under sina senare år i riksdagen drev
han en partipolitiskt obunden
konservativ politik och var bl. a. i
rösträttsfrågan kritisk mot
utvecklingens gång. Inför första världskrigets
utbrott gav han sitt stöd åt den
växande opinion, som orsakade den
liberala ministären Staaffs fall. Hans
under hela livet utpräglade
tyskvänlighet utmynnade under världskriget i
hans anslutning till de kretsar, som
propagerade för Sveriges ingripande
på Tysklands sida. D. utsågs 1907 till
överskiljedomare i fråga om
tillämpning av tysk-belgiska
handelstraktaten. Han invaldes 1896 i
Lantbruks-akad., där han utsågs till preses 1912
och hedersled. 1913. Han blev
serafi-merriddare 1898 samt kommendör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
