Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Dyrssen, Lizinka - 5. Dyrssen, Gustaf - 6. Dyrssen, Magnus - Düster, Benjamin - Döbeln, von, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyrssen
293
von Döbeln
ten vid Generalstaben sistn. år, var
byråchef för Järnvägsstyr: s
militärbyrå 1932—37 samt blev major vid
Generalstaben 1934 och
överstelöjtnant där 1937. Han var chef för
Försvarsstabens kommunikationsavd.
1937—39 och blev sistn. år
överstelöjtnant och chef för Gotlands
artillerikår, utnämndes till överste 1940
och till chef för Svea artillerireg.
1941 samt blev kommendant i Bodens
fästning 1942. Han var ordf. i
järnvägarnas beredskapsutredning 1935—
37 och i interskandinaviska
transite-ringskommittén 1939. År 1936 blev
han led. av Krigsvet. akad. D. är en
av Sveriges främsta moderna
fem-kampare och värjfäktare. I modern
femkamp vann han sv. mästerskapet
1922 samt olympisk guldmedalj i
Antwerpen 1920 och silvermedalj i Paris
1924. I värj fäktning vann han sv.
mästerskapet 1927 och 1932, vid
europamästerskapen tre tredje pris i lag
(1931, 1933 och 1934), ett andra pris
i lag 1935 och ett andra pris
individuellt 1934, vid världsmästerskapen
ett tredje och ett andra pris i lag
(1937 resp. 1938) samt slutligen
olympisk silvermedalj i lag i Berlin 1936.
Ären 1936—40 var D. ordf. i Sv.
fäkt-förb. — Gift 1915 med Maia
Wenner-liolm. F. M.
6. Dyrssen, Magnus Peder
Wilhelm, arméofficer, f. 18 maj 1894 i
Karlskrona, † 1 mars 1940 vid
Märkä-järvi i Finland. Bror till D. 5. — D.
utnämndes till underlöjtnant vid Svea
artillerireg. 1915. Efter genomgången
Krigshögskola och
aspiranttjänstgö-ring blev han kapten vid
Generalstaben 1926 och tjänstgjorde sex år som
adjutant hos chefen för Generalstaben.
År 1932 återgick han till sitt reg.
som batterichef, blev 1935 lärare i
Sveriges strategiska förhållanden vid
Krigshögskolan, utnämndes 1936 till
major på högskolans stat, 1938 till
överstelöjtnant och var 1939 en korta-
re tid tf. chef för Krigshögskolan. —
D. studerade ingående Finlands
försvarsmöjligheter och gjorde resor och
långa skidfärder i de finska
gränstrakterna mot Ryssland. I sin
undervisning som lärare vid
Krigshögskolan betonade han Sveriges och
Finlands samhörighet i militärpolitiskt
hänseende. Den logiska följden av sin
uppfattning om dessa båda länders
samhörighet drog han utan tvekan, då
det rysk-finska krigets förebud
började skönjas på hösten 1939. I tal och
skrift verkade han för sv. stöd åt
Finland. Han var en av initiativtagarna
till Sv. frivilligkåren och reste redan
före jul med de första sv. officerarna
till Torneå för att där som
befälhavare leda organisationsarbetet av
kåren med de först anlända
kontingenterna. Under ofta ogynnsamma och
prövande förhållanden
färdigorgani-serade han sedan som chef för kårens
Gustaf Dyrssen,
första grupp sitt förband och förde
det under en lång och påfrestande
förflyttning till slagfältet vid
Märkä-järvi. Endast några dagar efter
gruppens insättande i strid stupade han,
träffad av en granatskärva under
inspektion av en försvarsställning. D.
var 1937—39 ordf. i Sveriges militära
idrottsförb:s verkst. utskott. År 1939
blev han led. av Krigsvet. akad. —
Ogift. F. M.
Düster, Benjamin, äventyrare,
f. omkr. 1682 i Lappstrand
(Villman-strand), Finland, † troligen 29 aug.
1730 på Danviks hospital vid
Stockholm. Son till länsmannen Karl D. —
D. gick en tid i lära hos en guldsmed
i Viborg och deltog i Karl XII:s krig
men tycks f. ö. tidigt ha börjat föra
ett äventyrligt liv, bl. a. i Riga, där
lian uppgav sig heta Diisterstern.
Under en vistelse på Gotland vintern
1723—24 förbättrade han namnet till
von Diisterstern och tilldelade sig
Magnus Dyrssen.
samtidigt titeln adjutant, och med
samma namn och titel uppenbarade
lian sig i juli 1724 i Stockholm, där
lian inför hotet av "total ruin och
undergång" till K. M:t inlämnade olika
framställningar med begäran om
understöd. Som motivering härför
anförde lian bl. a., att han gjort Karl
XII stora tjänster under kriget och
av honom erhållit fullmakt på en
adjutantbeställning vid
Livdrabantkåren. Då han icke hade någon
framgång med sina ansökningar, begav
han sig i slutet av nov. s. å. till
Uppsala, där han utgav sig vara den från
Bender återvände Karl XII, medan
den i Norge stupade endast vore en av
hans drabanter. Landshövdingen i
Uppland, friherre Cronberg, lät
emellertid fängsla honom och föra honom
till Stockholm, där han i dec. insattes
på Kastenhof ss. skyldig till
högförräderi. År 1725 sände han från häktet
skrivelser till sina "kiäre Redelige
Dahlkarlar", vari dessa uppmanades
att göra honom fri och bistå honom,
ss. deras förfäder bistått Gustav Vasa.
Någon resning lyckades han icke
åstadkomma; i stället blev han dömd
att schavottera vid skampåle på olika
torg i huvudstaden, varefter lian
fördes till Danviks hospital. Hans
sjukdom, som urspr, betecknades som
"hy-pokondri", förvärrades med åren och
övergick till fullt utbildad
sinnessjukdom. — Litt.: S. E. Bring i
Karolinska förbis årsbok 1917. R. A.
Döbeln, von, ätt, härstammande
från Tyskland. Den äldste kände
stamfadern, borgaren och
handelsmannen i Greifswald Johan Döbel,
hade sonen Johannes, som blev
kyrkoherde i Schaperode på Rügen och
kallade sig Döbelius († 1631). Han
blev farfars far till läkaren Johan
Jacob Döbelius (D. 1), som 1697
övergick i sv. tjänst och 1717 adlades
under namnet von D. Bland hans barn
Xiizinka Dyrssen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
