Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenmalm, ätt - 1. Ehrenmalm, Lars Johan - 2. Ehrenmalm, Samuel Magnus - Ehrenpreis, Marcus - Ehrenpreus, ätt - 1. Ehrenpreus, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrenmalm
325
Ehrenpreus
Samuel Magnus E. (E. 2). Med E. 2:s
sonson, överfyrvaktaren vid Porkkala
fyr i Finland Samuel Fredrik E. (f.
1802, † 1826), utslocknade ätten på
svärdssidan.
1. Ehrenmalm, Lars Jolian, före
adlandet Malm, ämbetsman, f. 14 juni
1688 i Viborg, † 21 sept. 1774 i Åbo.
Föräldrar: överkrigskommissarien
Lars Malm och Helena Lilliegren. —
E. inskrevs 1703 vid Åbo akad., där
han 1707 tilldrog sig allmän
uppmärksamhet genom ett latinskt tal
över den året förut slutna freden i
Altranstädt. År 1708 blev ban auditör
vid artilleriet, deltog i Lybeckers
olyckliga tåg till Ingermanland ocli
tillfångatogs mot givet löfte av
ryssarna vid Viborgs fall 1710. E. fördes
först till S:t Petersburg ocli sedan till
Moskva. Han tycks lia blivit tämligen
väl behandlad och knöt förbindelser
med framstående ryska militärer ocli
ämbetsmän. År 1714 var han
återkommen till Sverige ur fångenskapen. De
kunskaper lian därunder insamlat om
Ryssland sammanfattade han i en
bl. a. till Kanslikollegium inlämnad,
mycket upplysande skrift
"Anmärkningar om det ryska rikets tillstånd",
varav två avskrifter förvaras i
Uppsala univ.-bibl. Efter hemkomsten blev
E. först handsekr. hos Arvid Horn, 1717
sekr. och 1718 assessor i Åbo hovrätt.
Han adlades 1719 och insattes 1725
i den för återuppbyggnadsarbetet
betydelsefulla ekonomikommissionen i
v. Finland. År 1728 blev lian
hovrättsråd, 1736 lagman i N. Finne lagsaga,
1742 revisionssekr., 1744 v.
landshövding och 1747 landshövding i Åbo och
Björneborgs län, från vilken
befattning han dock s. å. tog avsked. I
riksdagarna deltog E. som moderat mössa
och framlade i flera betänkanden
olika förslag till att höja Finlands
ekonomiska välstånd. En biografi
över E. av M. G. Schybergson ingår i
"Skrifter utgivna av Sv.
litt.-sällska-pet i Finland" (9, 1S87—88). — Gift
1717 med Elisabet Åkerhielm. B. B—é.
2. Ehrenmalm, Samuel
Magnus, ämbetsman, politiker, f. 14 febr.
1731, † 11 april 1814 på Bastö i Geta
kapellförs. på Åland. Son till E. 1.
— E., som inskrevs vid Åbo akad.
1744, blev 1752 kanslist i
Justitierevisionen samt utnämndes 1759 till
häradshövding på Åland. Alltsedan
riksdagen 1755—56 hörde han till
mösspartiets ivrigaste medl. och knöts än
närmare till partiet genom gifte med
en dotter till sin morbror riksrådet
Samuel Åkerhielm. Vid riksdagen
1765—66 var E. medl. av sekreta
utskottet och deltog i den kommission,
som skulle rannsaka och döma i det
s. k. Hofmanska upproret. Som
partibelöning hade han 1762 utnämnts
till assessor i Åbo hovrätt med tur
och befordran framför äldre
assessorer samt 1763 också befordrats till
hovrättsråd. På klagomål av de
förbigångna förklarade emellertid
ständerna 1766 och 1770 E:s tur och
be-fordringsrätt för oriktig, i anledning
varav denne 1770 begärde avsked. E.
levde därefter som jordbrukare på
Åland; för dess ekonomiska
framåtskridande ådagalade han ett
betydande intresse. Han uppträdde även
på riksdagarna 1778—79 och 1789 och
hörde vid den sistnämnda till
förespråkarna för förenings- och
säkerhetsakten. Åren 1800—06
tjänstgjorde E. ånyo som hovrättsråd. — Gift
1762 med friherrinnan Renata Juliana
Åkerhielm. B. B—é.
Ehrenpreis [-prajs], Marcus,
överrabbin, skriftställare, f. 27 juni
1869 i Lemberg, österrikiska Galizien.
Föräldrar: bokförläggaren Jakob E.
och Klara Siiss. ■—- Efter rabbinex. i
Berlin blev E. dr phil. i Erlangen
1895, var rabbin i Djakovar och Esseg
i Slavonien 1896—1900, överrabbin i
Bulgarien 1900—14 samt i Stockholm
1914—41. Han spelade en
framträdande roll vid inkallandet av första
zionistkongressen i Basel 1897 och som
referent för hebreisk kultur vid de
första zionistkongresserna. Genom
kritiker och essäer på hebreiska
verkade han för den nyhebreiska
litteraturen som idégivare och stimulerande
granskare. Som överrabbin i
Bulgarien kämpade E. för de förtryckta
religiösa minoriteterna på Balkan. År
1913 uppsökte han de ledande
statsmännen i Berlin, Wien, Rom, Paris och
London och framförde ett uppdrag från
tsar Ferdinand och den dåv. bulgariska
regeringen betr. Bulgariens intressen
i samband med fredsslutet. Under och
efter världskriget organiserade E.
internat. hjälpverksamhet bl. a. för
flyktingar, och från 1933 liar han
deltagit i hjälparbetet för tysk-ju-
diska emigranter. Som överrabbin i
Stockholm har lian tagit initiativet till
flera judiska kulturella institutioner,
framgångsrikt verkat som predikant
och lärare och representerat sin förs.
på ett även utanför densamma
uppskattat sätt. E. har redigerat
"Nationernas bibliotek" (1—4, 1918—21,
tills, med Alfred Jensen)1, "Judiska
litteratursamfundets skriftserie" sedan
1920 (10 bd) och Judisk tidskr. sedan
1928. E:s litterära insatser på flera
språk, bl. a. svenska, hebreiska,
bulgariska, tyska, jiddisch, polska och
spaniolska, kännetecknas av
språkkraft, färgrik och verkningsfull stil
samt sinnrikt innehåll. Bland E:s
arbeten på svenska märkas "Nyhebreisk
lyrik" (1920, tills, med R. Josephson),
reseböckerna "Österlandets själ" (från
Levanten och Palestina, 1926) och
"Landet mellan öster och väster"
(från Spanien, 1927) samt de
religionshistoriska skrifterna "De som
byggt Israel" (1—2, 1927—31),
monografier över profetiska och
efterbib-liska gestalter och idéer i det gamla
Israel, "Talmud" (1933) och "Israels
möten med folken" (1934), de två
senare inlägg i den aktuella debatten
om det judiska folket. E. erhöll
prof:s titel 1935. — Gift 1896 med
Ester Haskler. B. T.
Ehrenpreus [-pröjs], ätt,
härstammande från rådmannen och
föreståndaren för faktoriet i Örebro Hans
Preuss (f. 1636, † 1711), som 1695
adlades med namnet E. Hans äldste son
var bruksägaren Hans E. (E. 1).
Dennes halvbror Carl Didrik E. (E. 2),
riksråd och univ.-kansler, upphöjdes
1747 i friherrligt och 1751 i grevligt
stånd samt slöt själv sin ätt. En äldre
halvbror till honom var överdir. vid
alla gevärsfaktorierna i riket Joakim
E. (f. 1667, † 1741). Dennes söner Nils
E. (f. 1697, † 1738) och Fredrik E.
(f. 1714, † 1794) voro båda överdir.
vid Jönköpings gevärsfaktori. Med
den senares sonson, notarien i Göta
hovrätt Fredrik E. (f. 1776, † 1846),
utslocknade den adliga ätten E.
1. Ehrenpreus, Hans, bruksägare,
f. 11 nov. 1664 i Stockholm, † 22 april
1740 därstädes. Föräldrar:
bruksägaren Hans Preuss, adlad E., och Sara
Simons. — E. blev student i Uppsala
1676 och faktor vid det av fadern
arrenderade Örebro gevärsfaktori 1690.
Han utnämndes 1712 till inspektor
över sjötullarna ocli s. å. till
överdir. vid Stora sjötullen i Stockholm.
Vid faderns död 1711 ärvde E. de
båda bruken Vedevåg och
Kvarnbacka i Örebro län. Från 1723 ägdes
dock bruken av Kvarnbacka och
Wede-vågs societet, vårt lands första
bruksbolag med ab:s karaktär. E.
upparbetade företaget till landets förnämsta
Marcus Ehrenpreis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
