Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eichhorn, Christopher - Eidem, Erling - Eijck, Abraham van, affärsman, se von Eich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eidem
336
van Eijck
sala 1855, avlade kansliex. där 1864
oeh inskrevs s. å. som e. o. amanuens
vid K. bibi., där han blev förste
amanuens 1877. Hans gärning som
bibl.-tjänsteman står emellertid helt
i skuggan av lians mångsidiga
verksamhet som samlare, kännare oeh
främjare av sv. konst oeh litteratur
samt som skriftställare, utgivare och
översättare. Som samlare hade E.
specialiserat sig på den sv. grafiken men
ägde dessutom en mängd målningar i
olja, akvarell och pastell, miniatyrer,
skulpturer, konstslöjdsalster,
handteckningar, graverade plåtar,
handskrifter, pergamentsbrev oeh ex libris
för att inte tala om böcker. Dessa
samlingar bortauktionerades efter
ägarens död men finnas beskrivna i
en av L. Looström upprättad katalog.
Mycket värdefulla voro E:s
anteckningar och samlingar till den sv.
konsthistorien, som han utnyttjade i
konstnärsbiografierna i första uppl.
av Nordisk familjebok ocli Meyers
Allgemeines Künstlerlexikon. E.
poängterade konstslöjdens behov av
vetenskapligt ordnade samlingar. Han
utgav en rad beskrivningar på olika
språk över de bekanta Hammerska
samlingarna samt en del smärre
skrifter rörande konstslöjd jämte "De
bildande konsternas historia i kort
öfversikt" (1881), en för sin tid värdefull
publikation. På det
litteraturhistoriska området hade E. redan 1859
publicerat "Upptäckta svenska
pseudonymer och homonymer", och 1865
utgav lian "Prosadikten i Sverige under
frihetstiden". Det var också E., som
återupptäckte Asteropherus’ "Tisbe",
vilken lian utgav 1863. Sedermera
deltog han i redigeringen av Hansellis
edition av de sv. klassikerna, där lian
stod för de nya uppl. av C. A.
Eliren-svärds skrifter (1866) och Stagnelius’
samlade skrifter (1867—68). Han
utgav också en samling till största delen
otryckta skrifter av Bellman (1876—
77). Gentemot A. Fryxell, som
angripit Bellman, uppträdde E. med skriften
"Bellman och hans senaste biograf"
(1879), och s. å. utgav han
"Bellman på Djurgården". — Som
skönlitterär förf. framträdde E. med en
samling "Dikter och berättelser"
(1876), och bland hans
översättningar märkes Boccaccios "Decameron"
(1861—62). Han redigerade också
kalendern "Isblomman" (1861) ocli
"Sånger och berättelser af nio
signaturer" (1863). Hans egen sign. —rn
förekom ofta i tidn.-spalterna, bl. a.
under teaterrecensionerna i
Aftonbladet 1864—69, Stockholms dagblad
1870—85, Nya dagligt allehanda fr.
o. m. 1872, Ny illustrerad tidn. och
Framtiden. En del av sina artiklar
samlade ban under titeln "Svenska
Christopher Eichhorn. Målning (detalj) ar
J. P. Södermark (Gripsholm).
studier" (1—2, 1S69—72) samt "Nya
svenska studier" (1881). — E.
tillhörde Sv. fornminnesfören. sedan dess
stiftande 1870 och var en tid dess v.
ordf. Han var också med bland
initiativtagarna till Fören. för grafisk
konst 1887. — Delar av E:s
anteckningar finnas i K. bibi., Nord. mus.
och Nat. mus., huvuddelen av hans
avskrifter och excerpter är i privat
ägo. —- Gift 1873 med Emma
Charlotta Grundberg. — Litt.: M. Sondén
i Meddel. från Fören. för grafisk
konst 1892. Th. N.
Eidem, Erling, ärkebiskop, f. 23
april 1880 i Göteborg. Föräldrar:
grosshandlaren Anders Magnus
Andersson och Pauline Rosine Eidem. ■—
Efter mogenhetsex. 1898 i Göteborg
blev E. fil. kand. där 1903. I Lund
blev han teol. kand. 1907 och teol. lic.
1912 samt disputerade för teol.
drs-grad 1913 och promoverades 1918. Han
var docent i Nya testamentets
exege-tik i Lund 1913—24, tjänstgjorde
som tf. prof. i exegetik i Uppsala
1926 och blev prof. i Nya
testamentets exegetik i Lund 1928. År 1931
utnämndes E. till ärkebiskop och 1940
till överhovpredikant. Dessförinnan
hade han innehaft prästerlig tjänst
som kyrkoherde i Gårdstånga och
Holrnby pastorat 1924—28 och var e. o.
hovpredikant 1923—36. E. är bl. a.
ordf. i Sv. kyrkans missionsstyr., i Sv.
kyrkans diakonistyr., i Sv. kyrkans
sjömansvårdsstyr., i Sv. ekumeniska
nämnden samt i bestyr, för de allmänna
kyrkliga mötena. Han är hedersdr vid
ett flertal utländska univ. (Tübingen
1932, Edinburgh 1933, Prag 1937,
Oxford 1937, Delaware 1938) samt sedan
1932 hederssenator vid
Halle-Witten-bergs univ. -— E:s vetenskapliga
gärning faller inom den nytestamentliga
exegetikens område. Han har särskilt
inriktat sitt intresse på de paulinska
breven, på Paulus’ tankevärld ocli
personlighet. Tungt vägande äro här
E:s drsavhandl. "Pauli bildvärld"
(1913) och "Det kristna livet enligt
Paulus" (1927), som ger en djup
inblick i Paulus’ etiska åskådning.
Bland E: s övriga vetenskapliga
skrifter märkas "Vår svenska bibel"
(1923), en populär vägledning för
bibelstudiet, och "De nytestamentliga
skrifternas innehåll" (1930), en vid
våra univ. allmänt brukad lärobok i
bibelkunskap. Bakgrunden till E:s
vetenskapliga insats är hans gedigna
språkkunskaper och väl avvägda
kritiska omdöme. Dessa egenskaper
gjorde honom också väl skickad att inta
en plats i Bibelkommissionen, och han
var under åren 1915—17 en av de
mest verksamma vid det slutliga
utarbetandet av 1917 års sv. bibelövers.
Han var senare även medl. av
kommissionen för ny övers, av de
apokryfiska böckerna. Även som
uppbyggel-seförf. och predikant utgår E. från sin
stora kunskap om bibelns ord och
historiska omvärld. Han förfogar
över en originell framställningskonst,
som närmast kan karakteriseras som
en meditation över bibelordet. Den
är stilistiskt fint utmejslad och
koncentrerad. Bland hans
uppbyggelseskrifter kunna nämnas "Den lidande
guden" (1921), "Själens Jakobskamp"
(1927), "Herrens moder.
Magnificat-variationer" (1929) och "Allt —
intet" (1931). Betonandet av bibeln
och ordets centrala ställning i kyrka
och andeliv är ett genomgående drag
i E:s verksamhet som ärkebiskop.
"Han står som högprotestantismens
präster och prelater på de gamla
porträtten med den Heliga skrift
uppslagen bredvid sig. Han vill vara Ordets
tjänare, dess ivrige hörare och
avlyssnare och dess obeveklige görare"
(Oscar Krook). — Som ärkebiskop efter
Nathan Söderblom har E. vetat att
hävda sin egen personliga linje. Hans
strävan är enkelt och klart uttryckt i
lians "Herdabrev" (1932):
koncentration kring det centralt religiösa. Han
liar även med energi upptagit det
stora ekumeniska arvet efter
Söderblom och ofta gjort sin stämma hörd
i internat, sammanhang, då det gällt
att liävda den kristna enheten och en
kristet humanistisk anda. Vid
kritiska tidpunkter under senare år har
lian också i radio talat lugnande ocli
innerligt till det sv. folket. Hans
formella talang ocli hans kunskaper lia
tagits i anspråk för revision av
kyrkohandboken (1933—38) och i 1935 års
psalmbokskommitté. Han erhöll
Serafimerorden 1938. — Gift 1909 med
Elisabeth Eklund. E. B—n.
Eijck, Abraham van,
affärsman, se von Eich.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
