Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Eklund, Ernst - 2. Eklund, Alice - Eklundh, Gustaf - Eklöf, Ejnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eklund
356
Eklund
råde och förtrogna samspelet mellan
de båda makarna blevKomediteaterns
konstnärliga signum. E:s måhända
största tillgång som skådespelare är
hans stillsamma och försynta väsen,
lians varma blick och goda leende,
allt samlat i en måhända passiv och
smått indolent men icke desto mindre
viril och avväpnande charm. Ur E:s
rika rollgalleri kunna nämnas Helmer
i Ibsens "Ett dockhem", Fredrik I i
Brita von Horns "Kungens amour",
Prior i S. Vanes "Till främmande
hamn", Mac Heath i B. Brechts
"Tolvskillingsoperan", Johannes i K. Munks
"I begynnelsen var Ordet", Sergej i
J. Devals "Tovaritch", Stephen Gaye
i S. Baphaelssons "Tonvikt på
ungdomen", Hektor i J. Giraudoux’
"Trojanska kriget blir inte av!" och
Napoleon i Sardou-Moreaus "Madame
Sans-Gëne". — På Konserthuset i
Stockholm försökte E. 1926—27 skapa
en efter stora linjer upplagd litterär
folkscen med Per Lindberg som
regissör. Han framförde där stycken som
Shakespeares "Antonius och
Kleopatra" och "Hamlet", Sofokles’ "Konung
Oidipus", Strindbergs "Till
Damaskus III", T. Hedbergs "Johan
Ulfstjer-na" och "Judas", B. Bollands
"Vargarna" och J. Benaventes
"Marionetterna". Experimentet utföll icke väl
ur ekonomisk synpunkt men kvarstår
som det kanske mest lysande kapitlet
i 1920-talets teater och hade den
största konstnärliga betydelse. —- År
1938 lämnade E. Komediteatern,
varefter lian till våren 1941 ledde
Oscarsteatern, där lian bl. a. framförde
Shakespeares "Så tuktas en argbigga"
och Kaj Munks "Egelykke".
Därefter liar han ägnat sig åt filmen,
som redan tidigare tagit hans
skå-despelarskap i bruk. Även anlitas E.
som filmregissör; redan under sin
teaterdirektörstid verkade han som
regissör och satte i regel självupp sina
stycken samt har gjort sig känd som
en av våra främsta
personinstruktörer. — E. liar även framträtt som
dramatisk förf. med "Heder" (1917),
"Bara en piga" (1918), "Det enda
rätta" (1930, under sign. F.
Tseren-kov), "Frihetsfejden" (1935) ocli
"Drabanter" (1937); de båda sistn.
historiska skådespelen skrevos för
Skansens friluftsteater, som E.
innehade somrarna 1934—40. — Gift 1919
med skådespelerskan Alice Eklund, f.
Uddgren (E. 2). — Litt.: "Boken om
E. E." (1942). S. T.
2. Eklund, A lice Jenny,
skådespelerska, f. 21 juli 1896 i Stockholm.
Föräldrar: skriftställaren Gustaf
Uddgren och teaterdirektrisen Anna
Hofman. — E. började sin teaterbana
1915—16 hos K. Swanström, varefter
lion var engagerad vid Blanchetea-
tern 1916—19. Under dessa år
framträdde hon som en sällsynt lovande
komedienne och stor publikgunstling.
Sedan hon 1919 ingått äktenskap
med teaterdir. Ernst Eklund (E. 1),
liar hon varit självskriven
primadonna vid de teatrar denne lett, d. v. s.
Blancheteatern, Komediteatern ocli
Oscarsteatern. Framför allt är
hennes namn för en generation av
teaterpubliken oupplösligt förenat med
Komediteatern, där lion uppträdde ären
1923—38. Hennes konst är till sitt
väsen intim, och denna teater erbjöd
henne en idealisk ram. Hon uppträdde
i första hand i den aktuella internat,
komedirepertoarens primadonneroller,
varvid hon med särskild förkärlek
sökte sig till franska pjäser.
Betecknande är, att publiken inte minst
beundrat hennes förmåga att
charm-fullt och utan att chockera återge
även vågade franska lustspel; hon
har givit sin publik känslan av att
bevista en parisisk
teaterföreställning. Bland hennes komediroller
märkas titelrollen i A. Pigards "Kiki",
fru René Darboize i F. Ganderas
"Kammarfrun", titelrollen i L.
Ver-neuils "Wanda", Sussie i L. Fodors
"Fröken Kyrkråtta", Gertie i L.
Bus-Feketes "Den lilla butiken",
Anne-Käthi i F. Arnolds "Celebert bröllop"
och Tatiana i J. Devals "Tovaritch".
Ett grundläggande drag i E:s
komedikonst är hennes fina och ömsinta
psykologi, och hon liar skapat en serie
utomordentliga rollgestalter även
inom den seriösare moderna dramatiken.
Sådana roller äro bl. a. Agnès
Vas-seur i H. Bernsteins "Spegelgalleriet",
Lucie i J. Sarments "Världens
vackraste ögon", Ann i S. Vanes "Till
främmande hamn", Iris Fennich i M.
Arlens "Den gröna hatten", Irène i
E. Bourdets "Den fångna", Inger i
K. Munks "I begynnelsen var Ordet"
ocli Nora i Ibsens "Ett dockhem".
— Under åren vid Oscarsteatern gav
Gustaf Eklundh.
sig E. i större utsträckning än förut
i kast med kostymroller och
gestaltade bl. a. Andromake i J. Giraudoux’
"Trojanska kriget blir inte av!",
Cathérine i Sardou-Moreaus "Madame
Sans-Gëne" och Katarina i
Shakespeares "Så tuktas en argbigga";
denna stora teater gav henne dock ej
fulla möjligheter att utveckla sin
personliga konst. — Efter 1941, då
hennes make lämnade Oscarsteatern, har
E. gjort turnéer för Biksteatern,
varvid hon bl. a. gestaltat titelrollen i
Goldonis "Värdshusvärdinnan". En
stor framgång, som betydde en reentré
på stockholmsscenen och även delvis
en personlig nyvinning, uppnådde E.
1943 vid sitt gästspel på Nya teatern
som Valentine Salvat i D. Amiels
psykologiskt lyhörda stycke "Jag har
rätt att älska". E. fick Litteris et
artibus 1935. A. L., S. T.
Eklundh, Gustaf Woldemar,
industriman, f. 18 nov. 1858 i
Fellingsbro skn, Örebro län, † 16 maj 1942 i
Helsingfors. Föräldrar: bruksägaren
Lars Peter E. och Aurora Dieden. —
Efter ingenjörex. vid Chalmersska
slöjdskolan 1878 praktiserade E. som
bruksingenjör först i Sverige och från
1883 i Finland. Han anställdes 1889
vid Ludvig Nobels mekaniska verkstad
i S:t Petersburg, där han verkade som
konstruktör till 1892. Sistn. år
förflyttades han till de stora
Nobelverken i Baku och avancerade där från
borrchef till platschef 1904—06. Han
var 1906—12 led. av Nobelkoncernens
styr. i S:t Petersburg oeh 1912—18
verkst. dir. i The Ural Caspian oil
co., ett dotterbolag till Royal
Dutch-Shell-bolaget för Shellgruppens ryska
petroleumindustri. Under E:s ledning
utvecklades detta bolags
bergoljeindustri till att omfatta en väldig
anläggning med borrfält, kraftverk,
pump- ocli tankanläggningar,
transportlinjer etc. Ären 1918—42 var E.
Shellbolagets repr. i Finland och
deltog bl. a. i naftakonferensen i Paris
1922. Han innehade också uppdrag
rörande oljefrågor för engelska
regeringens räkning. — Gift 1884 med
Wivi Winter. S. R.
Eklöf, Joel Ejnar,
musikdirektör, organist och tonsättare, f. 20 jan.
18S6 i Nora landsförs., Örebro län.
Föräldrar: folkskolläraren Erik E.
och Karin Ohlson. — E. studerade
1905—12 vid Musikkonservatoriet,
där lian avlade pianostämmar- och
organistex. 1907 samt
musiklärar-och kyrkosångarex. 1910; han bedrev
även studier i kontrapunkt,
komposition och instrumentation för E.
Ell-berg. Han är sedan 1913 sånglärare i
Sofia folkskola oeh sedan 1918
organist i Hjorthagens kyrka i Stockholm.
Hans kompositioner utgöras främst av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
