Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elfstrand, Daniel - 2. Elfstrand, Percy - Elfström, Albert - Elfving, Birger - Elfving, släkt - 1. Elfving, Anders - 2. Elfwing, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfstrand
386
Elfwing
flera uppl. Bland dem märkas "An
english glammar" (1897; 2:a uppl.
1912), "Engelsk elementar- oeh
läsebok" (1900; 2:a uppl. 12:e
tryckningen 1935), "Engelsk grammatik" (1902;
8:e uppl. 1929) och "Kortfattad
engelsk grammatik" (1908; 12:e uppl.
3:e tryckningen 1940). — E. har även
framträtt som skolhistoriker i de
båda intressanta arbetena "Gefle
elementarskola och Athenaeum" (1928)
och "Sveriges första enhetsskola" (i
Meddel. av Gestriklands kulturhist.
fören. 1929). — Gift 1) 1S90 med Olga
Elfstrand, † 1894; 2) 1907—18 med
Olga Fischer; 3) 1918 med
GerdaHed-man. A. A.
2. Elfstrand, Percy Ivar,
biblioteksman, f. 20 okt. 1891 i Gävle.
Son till E. 1 i hans första gifte.
—-Efter studentex. vid Lundsbergs skola
1910 inskrevs E. vid Uppsala univ.,
där han blev fil. kand. 1914 och fil.
lic. 1918. År 1919 blev han amanuens
vid K. bibi., där han är andre
bibliotekarie sedan 1929. — E. utger sedan
1930 den sv. historiska
årsbibliogra-fin och har dessutom publicerat "Ur
Gefle stads äldre historia" (1937)
samt ett flertal uppsatser rörande
stadens historia i Meddel. av
Gestriklands kulturhist. fören. och andra
publikationer. Dessutom har han i
del 4 (1940) av "Världshistorien",
utg. av H. Almquist, författat
avsnittet 1560—1618 rörande öst- och
Nordeuropa samt även medarbetat i del 8
(193S); lian var därjämte
illustra-tionsred. för de flesta delarna av
"Världshistorien" (2—6, 8—9). —
Gift 1938 med Kerstin Cyrus. C. B.
Elfström, All er t Mikael,
industriman, elektrotekniker, f. 29 okt.
1877 i Gröteborg. Föräldrar:
överläraren Johan Alfred E. och Oscara Alida
Nilsson. •— Efter läroverksstudier
genomgick E. Chalmers tekniska
läroanstalts fackavd. för elektroteknik,
varifrån han utexaminerades 1898.
Han fortsatte sina studier vid
Eidge-nössische technische Hochschule i
Zürich 1898—1900 och blev därefter
anställd som ingenjör vid firman A.
G. Brown Boveri & co. i Baden,
Schweiz. Återkommen till Sverige
hade han anställning hos Elektriska
ab. Holmia i Stockholm 1902—04.
Han övergick sedan till
Asea-koncernen, först som chef för dess
filial i Göteborg 1904—12, sedan som
försäljningsdir. vid dess
huvudkontor i Västerås 1912—21 och slutligen
som chef för Aseas avd. för
installationsmateriel i Stockholm 1921—43.
Han var 1921—43 även verkst. dir.
och led. av styr. för ab. Liljeholmens
kabelfabrik, Elektriska ab. Helios ocli
Elektriska ab. Chr. Bergh & co.,
vilkas fabriker i Stockholm och Svalöv
lia tills, c:a 1 500 tjänstemän och
arbetare. E. är även led. av styr. i ab.
Astra, Apotekarnes kemiska fabriker,
i Södertälje samt i ab. Radiotjänst
i Stockholm. — Gift 1) 1903 med
Sigrid Amalia Svenson, † 1936; 2) 1939
med Margaretha Linnéa Ingeborg
Bengtson. S. R.
Elfving, B ir g er Samuelsson,
uppfinnare, bruksägare, f. 31 dec. 1679
i Garpenbergs skn, Kopparb. län,
† 18 mars 1747 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Samuel Petri och
Christina Wideman. —- Efter studier
i matematik och mekanik vid
Uppsala univ. på 1690-talet anställdes
E. som medhjälpare åt Christopher
Polhem och utnämndes 1701 till
byggmästare vid samt några år senare till
inspektör för landets vapenfaktorier
i Söderhamn, Norrtälje, Norrköping,
Örebro och Jönköping. Han nybyggde
och förbättrade faktoriernas
maskinella utrustning och bidrog genom
sina egna uppfinningar av t, ex.
borr-och tågmaskiner samt beredningsverk
till att höja de sv. gevärens
effektivitet. Han drev 1703—23 ett eget
faktori för handeldvapen vid Trollbo
nära Hedemora. E. uppfann 1700 en
metod att tillverka lätta,
snabbskjutande smideskanoner av järn. År 1709
grundade han Furudals stångjärns-,
manufaktur- och styckebruk i Ore
skn, Dalarna, där lian från 1720
tillverkade de av honom uppfunna
smi-deskanonerna, järnlavetterna och
artilleriprojektilerna. Hans företag
utökades 1717 genom inköp av
Fredshammars stångjärnsbruk med Bäcka
masugn i Orsa skn. För sin
betydelsefulla medverkan vid
allmogeuppbådets militära utbildning i
österdalarna under Karl XII: s krig utnämndes
lian 1712 till "captain-mechanicus".
Åren 1739—41 anlade han för
kronans räkning ett krutbruk vid
Flise-ryd i Emådalen, Småland. E. var även
en skicklig väg- och vattenbyggare
och inlämnade 1705 till kronan ett
förslag till nya slussverk och
dockanläggningar i Karlskrona och i
Stockholms omgivningar, innefattande bl. a.
anläggandet av en kanal mellan
Mälaren och Saltsjön. Hans
uppfinnarverksamhet rörde för övrigt bl. a.
konstruerandet av en
undervattensbåt (1716), vidare röksvagt krut,
lätttransportabla fältbryggor, en
vind-och vattendriven tröskmaskin och en
metod för bestämmandet av fartygs
geografiska läge. — Gift 1704 med
Charlotta Hjärne, dotter till Urban
Hjärne. — Litt.: E. E. Areen, "B. E."
(i Vapenhist. sällsk:s årsskrift 1929
—31). S. R.
Elfving, släkt, vars äldste med
visshet kände stamfar var
kronolänsmannen i Stranda härad i Småland Bengt
E., som levde vid mitten av
1700-talet. Söner till honom voro
väckelsepredikanten Anders E. (E. 1) och
hovrättskommissarien Petter E. (f. 1751,
† 1816). En yngre son till denne,
rådmannen i Kalmar Carl E. (f. 1796, †
1853), blev far till överstelöjtnanten
och kartografen Carl Elfwing (E. 2).
En sonson till Petter E. var
generalkonsuln Nere E. (E. 3).
1. Elfving, Anders,
väckelsepredikant, f. 1 jan. 1745 i Ålem, Kalmar
län, † 31 mars 1772 i Stockholm.
Föräldrar: kronolänsmannen Bengt E.
och Catharina Werendal. — E. blev
student i Uppsala 1762 och prästvigd
efter vederbörliga teologiska ex. 1767.
Han verkade därefter som präst inom
Kalmar stift, i Vissefjärda 1767—69,
i Fagerhult 1769—70 och i Ljungby
1770. Han blev
guvernementspredi-kant i Pommern 1770 och var
predikant vid artillerikyrkan i Stockholm
de sista månaderna av sitt liv 1771-—•
72. — E. tillhör de sv.
folkpredikanternas led. Hans religiösa typ hör
hemma inom den pietistiska väckelse,
som Peter Murbeck framkallade i
Mörebygden på 1760-talet. E. fick sin
livssyn genom Murbeck själv och stod
under sin andlige faders sista år i
nära vänskapsförhållande till honom.
Han kände sig också kallad att
fortsätta lians verk. Med stort
tilllopp av åhörare predikade lian bot,
bättring och omvändelse i Murbecks
stil, användande folkspråkets enkla,
och kärva ord och vändningar. En
levande bild av honom ger P.
Wieselgren, som stod traditionen om E.
nära: "E. var liten till wexten ocli
hade en behaglig ansigtsbildning med
milda och mycket rörliga drag. Han.
stod mycket stilla på predikstolen ocli
hade ej stark röst; men som han war
klar, fyllig och jemn, hördes han wäl.
Så snart lian begynte, yttrade hans.
gamle åhörare, så erfor man inom
kort en så owanlig och besynnerlig:
känsla i kroppen, liksom håren welat
resa sig på liufwudet. Allmänt
upp-gifwes, att ban förkunnade ordet med
en obegriplig kraft, som trängde intill
alla hjertan och fängslade
uppmärksamheten så starkt, att sällan någon
märkte, huru många timmar predikan
warade." Bland alla dem, som togo
djupa intryck av honom, var också
den store folkpredikanten Pehr
Tol-lesson. En samling av E:s
predikningar utgavs 1854—56 under titeln
"Christlig liuspostilla" (5:e uppl.
1875). Den inledes med en kort
biografi över E. av J. A. Almqvist. —
Ogift. E. B—n.
2. Elfwing, Carl Eugen,
arméofficer, kartograf, f. 1 okt. 1827 i
Kalmar, † 20 jan. 1909 i Stockholm.
Föräldrar: rådmannen Carl E. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
