Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esbjörn, Lars Paul - Eschelsson, Elsa - Eschillius, Elsa, pseud. för Hedberg, Elsa - Eskil - Eskil - Eskil Mikaelis - Eskilson, Peter - Eskilsson, Nils, tapetvävare, se Nils Eskilsson - Esselde, pseud. för Adlersparre, Sophie - Essén, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eschelsson
457
Essén
och närvarande tillstånd". Genom sin
outtröttliga och självuppoffrande
verksamhet för svenskarnas religiösa
och nationella sammanhållning i
Förenta staterna liar B. gjort en
ovärderlig insats. — Gift 1836 med Amalia
Planting-Gyllenboga. — Litt.: E.
Norelius, "De sv. lutherska förs:s och
svenskarnes historia i Amerika" (1—
2, 1890—1916); G. Andreen, "L. P.
E. and the Pilgrim fathers of 1849"
(1925). E. B—n.
Eschelsson [eskel-], Elsa Olafva
Christina, rättsvetenskapsman, f. 11
nov. 1861 i Norrköping, † 10 mars
1911 i Uppsala. Föräldrar:
fabriksägaren Anders Olof E. och Carolina
Frestadius. — E. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1882, blev fil. kand.
1885 och jur. kand. 1892 i Uppsala,
biträdde vid Uppsala läns s. domsaga
1892—93 samt blev 1S97 jur. lic. och
s. å. jur. dr på avhandl. "Om
begreppet gåfva enligt svensk rätt" samt
docent i civilrätt vid Uppsala univ.
Bland hennes arbeten märkas "Bidrag
till läran om besittning enligt svensk
rätt. Besittningsbegreppet, en
rätts-encyklopedisk studie" (1904), "Om
fullbordandet af gåfva af lös egendom
enligt svensk rättspraxis" (1906),
"Om civiläktenskaps framträdande i
svensk och utländsk rätt" (i serien
"I vår tids lifsfrågor", 31, 1903) och
"Ännu några ord om fullbordandet af
gåfva af lösegendom enligt svensk
rättspraxis. En replik" (1907). Av L.
Rabenius utgavs 1912 hennes
ofullbordade "Om skuldebref enligt svensk
rätt". — E. var Sveriges första
kvinnliga rättsvetenskapsman. Hon
tillhörde 1904 stiftarna av Akademiskt
bildade kvinnors fören., vars ordf. hon
var till sin död. I en 1906 utg.
broschyr argumenterade E. för
likalöns-principen. Hon testamenterade 60 000
kr. till en stipendiefond för kvinnliga
jur. studerande. — Ogift. — Litt.:
"E. E. En minnesskrift" (1929).
E. Bm.
Eschillius, Elsa, pseud. för
Hedberg, Elsa.
Eskil, lagman i Västergötland
omkr. 1215—27. Föräldrar: Magnus
Minnesköld och Ingrid TJlf (eller Ylfva).
Om E:s ätt se Folkungaätten. — I
likhet med släkten i övrigt hade E.
nära förbindelser med de övriga
nordiska länderna, främst Norge. Han
gifte sig sålunda med den norske
jarlen Håkon Galens änka, Kristina,
en ättling av Erik den helige. E. blev
därigenom styvson till en av de
norska tronpretendenterna under
1220-talet, Knut Håkansson. Då Snorre
Sturlasson 1219 var i Sverige,
besökte lian E. i Västergötland. I en
gammal förteckning över
västgötalagmännen (bihang till Västgöta-
lagen) får E. ampla lovord; han säges
lia samlat och omarbetat landskapets
lag med mycken klokhet och ha varit
"lärd som en präst". H. N.
Eskil, den helige Eskil, biskop,
Södermanlands ocli Närkes apostel,
verksam under senare hälften av
1000-talet. — Enligt legenden kom E. i
den helige Sigfrids sällskap till
Sverige från England. Av Sigfrid vigdes
lian till biskop och sändes till
Södermanland, där Fors blev centrum för
lians verksamhet. Han predikade till
en början med framgång under Inge
d. ä:s regering och döpte bl. a. vid den
efter honom uppkallade S:t
Eskilskällan nära Strängnäs. Denna var
under medeltiden en bekant vallfartsort,
då dess vatten ansågs ha en
undergörande verkan. Emellertid mötte E.
sitt öde under den våldsamma
reaktionen under Inges efterträdare,
Blot-Sven. Då denne anställt ett stort offer
vid Strängnäs, uppträdde E. och
predikade mot avgudadyrkan. På hans
bön skall snö och regn ha kvävt elden
på offeraltaret. E. greps av den
rasande massan för att ställas inför
konungen men blev dräpt på vägen dit.
De kristna buro hans stoft till Fors
och begravde det där. Detta skall ha
inträffat omkr. 1080. — E:s kvarlevor
överfördes senare till den kyrka, som
byggdes till hans minne,
Eskilskyrkan i Tuna, sedermera Eskilstuna,
som då var stiftsstad. På den plats,
där E. dräpts, byggdes Strängnäs
dominikankloster. Hans dödsdag 12
juni firades som minnesdag. Dagen
bär ännu hans namn i vår almanacka.
— Till E:s minne författade
Skarabiskopen Brynolf Algotsson ett
rim-officium. E. dyrkades som martyr och
helgon i både Sverige och Danmark.
Särskilt var firandet av hans minne
under senare tid knutet till
birgittin-klostren. — Ang. legenden och dess
historiska värde se t. ex. H. Wåhlin,
"Strängnäs" (1928). E. B—n.
Elsa Eschelsson.
Eskil Mikaelis, ämbetsman, †
omkr. 1545. — E., som omtalas första
gången 1502, användes av Sten Sture
d. ä. i såväl privata som
offentliga uppdrag. Efter herr Stens död
var ban i tjänst hos vasarna, först
hos Erik Johansson Vasa och från
omkr. 1517 hos Gustav Vasa, till
vilken han knöts än närmare efter
kungavalet 1523. Under de närmast
följ. åren utförde E. flera
betydelsefulla uppdrag i Finland. I slutet av
1520-talet framträdde han som
medhjälpare åt kamrerarnia och bar från
omkr. 1530 själv titeln kamrerare.
Mest känd är E. som konungens
pri-vatekonomiska rådgivare och vårdare
av dennes egen skattkammare, d. v. s.
de valv i Stockholms gamla slott, som
efter E. länge kallades Eskils gemak.
— Litt.: biografi av G. Carlsson i
Personhist. tidskr. 1918—19. B. B—é.
Eskilson, Peter, genremålare,
f. 28 sept. 1820 i Billeberga skn,
Malmöh. län, † 29 jan. 1872 på Bärmö
utanför Sigtuna. Föräldrar: åbon
Eskil Pehrsson och Elna
Esbjörnsdotter. —■ E. var först underofficer
och därefter bokhållare. Han
började ej sina studier vid Ivonstakad.
i Stockholm förrän 1850. År 1853 for
lian till Düsseldorf, där han åtnjöt
undervisning av A. Tidemand. När
ban återvände till hemlandet 1859,
fann lian emellertid "sina
förhoppningar om en vacker framtid svikna
och slog sig på fotografien". Från
1S65 till sin död ägnade lian sig likväl
på nytt huvudsakligen åt målning och
nådde en viss popularitet. Han
framställde oftast lantliga scener, gärna
med motiv ur Bellmans diktvärld, där
lian betonade det idylliska draget,
t. ex. "Movitz målare" (1866),
"Målare på studieresa" (1867, Nat. mus.),
"Kägelspelet hos Faggens" (1868, Nat.
mus.) och "Ungdomsdans under eken"
(Stockholms högskolas tavelsamling).
Han blev agreé vid Konstakad. 1866.
— Ogift. Th. N.
Eskilsson, Nils, tapetvävare, se
Nils Eskilsson.
Esseide, pseud. för Adlersparre,
Sophie.
Essén, Anders Axel Harald,
författare, f. 12 mars 1880 i Göteborg.
Föräldrar: justitierådmannen Ludvig
E. och Ellen Rosenquist af Åkershult.
—- Efter mogenhetsex. i Göteborg 1899
och juridiska studier 1901—05 i
Göteborg och Uppsala medarbetade E. i
olika tidn., bl. a. Göteborgs-posten och
Stockholmstidn., varefter han 1919
blev red. för Vecko-journalen. Åren
1923—28 var han chefred, i Åhlén &
Åkerlunds förlag. Mest känd har han
dock blivit ss. förf. (under pseud.
Anders Eje, Moe Andrew m. fi.) av
äventyrs- och förströelseromaner, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
