Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Euler-Chelpni, Hans von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Euler-Chelpin
464
von Euler-Chelpin
Hans von Euler-Chelpin.
kare, hos vilka han arbetade under
denna tid, märkas E. Fischer, A.
Rosenheim, E. Warburg, M. Planck,
W. Nernst, J. H. van’t Hoff, G.
Bertrand, S. Arrhenius, A. Hantzsch och
J. Thiele. Han ägnade sig främst
åt organisk och fysikalisk kemi samt
fysik. Sedan han sommaren 1897
kommit till Arrhenius vid Stockholms
högskola, var lian några år verksam
på den fysikaliska kemins område
och bearbetade senare, delvis tills,
med sin dåv. hustru fil. dr Astrid
Cleve von Euler, problem inom den
organiska kemin. — E:s första
arbeten inom det område, där ban skulle
göra sin största insats, biokemin,
utkommo 1904. De anslöto sig till lians
tidigare studier inom den fysikaliska
kemin över katalysens mekanism och
behandlade enzymernas verkan.
Enzymkemin befann sig, då E. övergick
till densamma, på ett förberedande
stadium, och hans arbete för
införande av enheter och bestämningsmetoder
för ett flertal enzymer har därför varit
av banbrytande natur. Tillika
fullföljande sin forskning rörande katalysen,
utformade han tills, med A. Öländer
och E. Rudberg sin på experimentella
undersökningar grundade teori för
katalys i homogena system. En viktig
del av E:s arbeten behandla anrikning
och renframställning av enzymer.
Bland de speciella enzymer han särskilt
ingående studerat märkas sackaras
(tills, med O. Svanberg) och katalas
(tills, med K. Josephson, K. Zeile och
H. Hellström). Av största betydelse
äro E:s arbeten om för jäsningen av
olika sockerarter och därvid
verksamma enzymer, och lians insatser inom
detta forskningsområde ha belönats
med nobelpriset. Speciellt har han
därvid studerat fosfatomsättningen
samt ett för all biologisk
kolhydratomsättning betydelsefullt s. k.
coenzym, cozymas. I studiet av denna
substans liar K. Myrbäck väsentlig del.
Senare har E. i samarbete med H.
Al-bers och F. Schlenk utrett cozymasens
komplicerade byggnad. Dess bioke-
miska roll liar lian klarlagt tills, med
E. Adler och H. Hellström. Tills, med
G. Günther och E. Adler upptäckte
han den över cozymassystemet
förlöpande reduktiva amineringen av
ketosyror (a-ketoglutarsyra) till
aminosyra (glutaminsyra). — Sedan 1924
har E. även varit verksam inom
vitaminforskningen. Sålunda har han tills,
med sin hustru Beth von E. påvisat,
att morotens röda färgämne, karotin,
är ett förstadium, provitamin, till
vitamin A. Delvis i samarbete med
P. Karrer liar lian framlagt arbeten,
som klarlagt strukturen hos
vitamin Bj. År 1934 upptäckte han
reduk-ton och studerade denna
grundsubstans för vitamin C tills, med E.
Klussmann-Winberg och C. Martius.
Inom livsmedelsindustrins och
folkförsörjningens vitaminfrågor har E.
gjort en viktig insats genom ett
omfattande samarbete med ett antal
sv. företag, bl. a. inom
margarinindustrin. — E. har, delvis i
samarbete med H. Nilsson-Ehle, sökt
angripa ärftlighetsfrågor på biokemisk
väg. Därvid har han bl. a. studerat
klorofyllfattiga mutationer av korn.
Bland de ur medicinsk synpunkt
betydelsefulla områden E. studerat
märkas serologin samt speciellt i senare
tid även kräftproblemet. — Sedan
någon tid tillbaka har E. i allt
vidare omfattning upptagit den
organiska kemin på sitt
forskningsprogram. Denna omläggning av hans
arbetsuppgifter utgör ett led i hans
strävanden att främja den organiska
kemin och dess industriella
tillämpning i vårt land. Bland de
forskningsområden han därvid behandlat
märkas bl. a. trätjärans samt olika
konst-hartsers kemi. — E:s vetenskapliga
produktion är mycket omfattande.
Han liar utgivit omkr. 900 avhandl.
i fysikalisk kemi, biokemi och
organisk kemi. Av största värde är
lians insats som läroboksförfattare.
Den av honom utgivna "Chemie der
Enzyme" (1910; 3:e uppl. 1925—34)
är av grundläggande värde och har
för en hel generation biokemister
varit den främsta handboken i
enzymkemi. Bland hans övriga monografier
märkas "Växtkemi" (1—3, 1907—08;
även på tyska, utvidgad, 1908—09) och
"Chemie der Hefe" (tills, med
P.Lind-ner, 1915). E:s arbeten om tumörer
äro sammanfattade i "Biochemie der
Tumoren" (tills, med B. Skarzynski,
1942). För den biokemiska
terminologin liar han spelat en viktig roll.
Många av de i modernt biokemiskt
språk använda termerna lia
ursprungligen skapats av honom. Bland hans
arbeten över vitaminer må nämnas
"Vitaminer och tillväxtfaktorer"
(1924). — E. har omkring sig samlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
