Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fahlcrantz, Christian - 4. Fahlcrantz, Alfred - 5. Fahlcrantz, Carl - 6. Fahlcrantz, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fahlcrantz
476
Fahlcrantz
Carl Fahlcrantz.
processen mot denne 1840—44 ocli
genom sin skrift "C. J. L. Almqvist
såsom författare i allmänhet och såsom
theolog i synnerhet skärskådad" (1845
—46). Till pietismen och därur
uppkomna frikyrkorörelser var han en
ivrig motståndare, och katolicismen
betraktade han ss. en "överkorsad
hedendom". Sin egen ståndpunkt har
han bl. a. angivit i "Kom förr och nu"
(1858—61). F:s "Samlade skrifter"
utgåvos i 7 delar 1863—66. — Gift
1S47 med Aurora Wilhelmina (Mina)
Valerius. — Litt.: minnesteckning av
G. Wennerberg i Sv. akad:s handl.
1868. R. A.
4. Fahlcrantz, Christian Alfred,
skolman, latinsk skald, f. 8 dec.
1835 i Stockholm, † 2 juli 1911 i
Uppsala. Son till F. 2. — F. blev
student i Uppsala 1853, fil. kand. 1856,
fil. dr 1857 samt var docent i latinsk
poesi 1858—74 och lektor vid Uppsala
högre allm. läroverk 1866—1903. Han
utgav 1864 en mycket anlitad
skol-uppl. av Horatius’ odén och epoder
ocli blev särskilt känd genom
talangfulla övers, till latinsk vers av bl. a.
Sclilegels elegi "Rom" (1857), Goethes
"Hermann und Dorothea" (1858),
Stagnelius’ "Bacclianterna" (1874),
Viktor Rydbergs jubelfestkantat
(1S78) ocli Schillers "Die Braut von
Messina" (4:e akten 1897, 3:e akten
1901). — Ogift. R. A.
5. Fahlcrantz, Carl Johan,
bokförläggare, f. 12 juli 1849 i Uppsala,
† 12 febr. 1915 i Stockholm. Son till
F. 3. — F. blev student i Uppsala
1867 och fil. dr där 1872 på avliandl.
"Om de historiska förberedelserna till
operadramat", varefter han ägnade
sig åt bokföiiäggarbanan. Han
inträdde 1S72 i det Hæggströmska
boktryckeriet och blev 1874 kompanjon
med Ivar Hæggström under firma Z.
Hæggströms förlagsexpedition. Redan
s. å. blev han dir. för
Centraltryckeriet i Stockholm och startade hösten
1877 eget bokförlag, Fahlcrantz &
co., som lian innehade till sin död. —
F:s förlag blev snart ett av de mest
kända ocli ansedda i Stockholm. Hans
första förlagsartikel var F. W.
Far-rars "Jesu lif" (1878; övers, av F.
Fehr), och lian fortsatte under
1880-och 1890-talen med en rad
allmänbildande, gedigna översiktsarbeten, ss.
"Vetenskap för alla" (1—3, 1879—
80), "Svenska Parnassen" (1—4, 1888
—91), ett urval ur Sveriges klassiska
litteratur, "Universal-bibliotek" (1888
—92), översättningar av betydande
utländska förf., och "Svenska
biblioteket" (1884—89), en förnämlig
serie handböcker i skilda vetenskaper.
Bland andra av F. utgivna arbeten
märkas Edvard Lidforss’
översättningar av "Don Quijote" (1—2, 1891
—92) och av "Divina Commedia"
(1—-3, 1902—03), Thore Fries’ stora
biografi "Linné" (1—2, 1903),
praktverken "Vårt land" (1884—88) och
"Mä-lardrottningen" (1896) samt
"Barnkammarens bok" (1882), på sin tid
banbrytande inom
barnbokslitteraturen. — F. hade vittert påbrå både på
fädernet och mödernet; hans morfar
var skalden C. D. Valerius. Av
faderns mångsidiga begåvning hade lian
ärvt det skarpa, klara intellektet.
Konservativ liksom denne och med
hög bildning och stark ansvarskänsla
var han en av sin tids främsta
förläggare. — I den livliga
fackdiskussionen i bokmarknadsfrågor under
1800-talets sista decennier tog han
flitigt del, och broschyren "I svenska
bokhandelsfrågor" (1900), där några
av hans inlägg äro samlade, visar
hans framsynthet. I den stora
förläggareschismen 1887 anslöt han sig till
den av G. B. A. Holm ledda
oppositionen mot Sv. bokförläggarefören. och
var led. av styr. för den sistn. år
bildade Nya bokförläggarefören. Han
återgick emellertid 1907 till den
gamla fören. Sin organisationsförmåga
visade han bl. a. som ordf. i Bok- och
musikhandlarnas pensionsfören. vid
reorganiseringen på 1880-talet. —• F:s
sista år fördystrades av oförvållade
ekonomiska motgångar och
sjuklighet. Partiellt förlamad av ett
slaganfall 1905 ägnade han sjukdomsåren
åt författarskap och utgav under
sign. Erland Waller åtskilliga
romaner, av vilka den första,
"Kyrkoherden i östervik" (1907), hade
betydande framgång och utkom i fyra
upplagor. Redan under 18S0- ocli
1890-talen hade lian under strängaste, först
långt efteråt avslöjad anonymitet i
dagspressen publicerat spirituella och
finslipade kåserier. Han anses lia
författat broschyren "Sveriges rätt"
(1905) om unionen med Norge. — Gift
1876 med Maria (Mia) Fredrika
Norling. Hj. B—d.
6. Fahlcrantz, Gustaf Edward,
jurist, författare, f. 8 april 1850 i
Norrbärke skn, Kopparb. län, †
(genom olyckshändelse) 26 juni 1925 i
Stockholm. Föräldrar:
kontraktsprosten Erik F. och Wilhelmina Eleonora
Dahlberg. — F. avlade
mogenhets-ex. i Västerås 1868, blev jur. utr.
kand. i Uppsala 1876 samt
utnämndes, efter sedvanlig tingstjänstgöring
och förvärvade domarmeriter, till v.
häradshövding 1878. Han var 1878—
79 sekr. hos landstinget i Jämtl. län
och tjänstgjorde någon tid i
Kammarkollegium. Från 1880 praktiserade F.
som advokat i Stockholm och var
1880—83 delägare i advokatfirman
Nycander & Fahlcrantz. Han
tillhörde Sveriges advokatsamfund från
18S7. F. har främst blivit känd för
sin oavlåtliga, energiska kamp i tal
och skrift för den sv.
rättsordningens, särskilt rättegångsväsendets,
omgestaltning i folklig anda. Starkt
kritisk mot denna rättsordning’, vilken
han karakteriserade som "juristrätt",
präglad av formalism och byråkrati,
ville lian reformera den efter
rättfärdighetens och billighetens
grundsatser samt bereda lekmannaelementet
ökat inflytande i rättskipningen.
Mönster för sina strävanden ansåg
lian sig därvid finna dels i vår forna
sv. rättsordning, dels i modern
utländsk rätt, särskilt det engelska
rättssystemets billighetsrätt. F:s
verksamhet uppbars av
rättfärdig-hetskänsla och socialt patos, men
lians framställning präglades icke
alltid av måtta och objektivitet. Bland
F:s skrifter må nämnas "Om
rättegångsväsendet i England med
svenska paralleller" (1885) och "Vår
nämnd och vårt rättsväsende förr och
nu" (189S). De ledande
grundtankarna i hans verksamhet komma särskilt
Gustaf Fahlcrantz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
