Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Forsberg, Nils - 3. Forsberg, Leonard - Forselius, Gottfried - Foselius, släkt - Forselius, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forsberg
556
Forselius
med olika projekt men övergav dem
alla, då han 1883 fick idén till "En
hjältes död". I fem år arbetade han
med skisser och förstudier,
ekonomiskt understödd av grosshandlare
Aug. Röhss i Göteborg. Den slutgiltiga
utformningen ägde rum mellan den 1
och 15 mars 1888. På Salongen s. å.
belönades den med guldmedalj av
första storleken. Det var första
gången en sv. konstnär erhöll denna
utmärkelse. Den väldiga duken
skickades sedan hem till Sverige och
utställdes i flera städer. Röhss
donerade den 1889 till Nat. mus. För
att få pengar till hemresa åt sig
och sin hustru sålde F. medaljen.
Återkomsten till Sverige blev ett
formligt triumftåg. Där överhopades
han med porträttbeställningar, och
Röhss animerade honom till att måla
en tavla föreställande Gustav II
Adolf fore slaget vid Lutzen. F. grep
sig verket an utan större entusiasm,
och efter årslånga studier, bl. a. på
ort och ställe, blev den färdig 1900.
Den hänger nu i Göteborgs mus. F.
hade under mellantiden återvänt till
Paris men bosatte sig 1904 definitivt
i hemlandet. Ur hans produktion från
senare år må nämnas skisser till
väggmålningar i Lunds domkyrka (1902),
"Stenbockens kurir" efter Snoilskys
dikt (1911, Hälsingborgs mus.) samt
en ofullbordad målning med ett
liknande motiv och liknande
iscensättning som "En hjältes död", en
predikan mot kriget. — F. var moralist
och målare i en person. Han ville
väcka och påverka människorna för
en idé. Hans konst har ett allvarligt,
manligt kynne; den präglas av en
rättfram och solid realism, en god
psykologisk blick och en förmåga att
gestalta verkningsfulla
kompositioner. Allt i hans verk är noga
genomtänkt och omsorgsfullt studerat. En
del av friskheten i de första utkasten
har försvunnit under mödan, men
kvar står åtminstone ett verk, "En
hjältes död", som trots detta aldrig
skall förfela att mäktigt gripa
åskådaren. "Det finns i den en sällsynt
legering av medkänsla och tapperhet.
Den är heroisk och hjärtlig på en gång,
den är vek utan sentimentalitet och
stark utan brutalitet" (R. Josephson
i "Fri vandring", 1937). Särskilt en
del porträtt, bl. a. bilden av F:s
hustru från 1883, samt självporträtt
visa en mera målerisk charm och en
mustigare och rikare kolorit än de
stora bilderna. F. utgav 1929 sina
memoarer, "Mitt liv", där hans manligt
stridbara och mänskligt
medkännan-de väsen oförblommerat kommer till
uttryck i berättelsen om ett sällsamt
växlande levnadslopp. Han blev 1889
led. av Konstakad. — Gift 1886 med
Leonard Forsberg.
Maria Amalia Kihlstedt. — F:s son,
Nils F. d. y., f. 15 nov. 1870 i Paris,
har gått i faderns fotspår som
porträtt- och genremålare. Th. N.
3. Forsberg, Nils Leonard,
agronom, f. 28 maj 1876 på Alnarp
i Lomma skn, Malmöh. län. Son till
F. 1. —- F. avlade mogenhetsex. i
Lund 1895 och agronomex. vid
Alnarps lantbruksinst. 1898 samt blev
fil. kand. vid Lunds univ. 1902.
Sistn. år började han sin bana som
lärare vid Alnarps lantbruksinst.,
utnämndes 1903 till lektor i
jordbrukslära och jordbruksekonomi där och
1917 till prof. i samma ämnen. Från
1927 till sitt avsked 1941 var han
rektor vid inst., som sedan 1933 heter
Alnarps lantbruks-, mejeri- och
träd-gårdsinst. F. var 1907—36 ledare av
Malmöh. läns hushållningssällskaps
försöksverksamhet på växtodlingens
område och tillhör sedan 1917
sällskapets förvaltningsutskott. Han har
företagit vidsträckta studieresor
inom Europa och i ett stort antal smärre
arbeten skrivit om odling av
sockerbetor och andra rotfrukter, blåluzern,
oljeväxter m. m. Han har också
behandlat frågan om jordens kalkning
och publicerat "Sammanställning av
resultat från på Alnarps försöksfält
utförda försök" (1929, 1936). I
dagspressen och faektidskr. har han flitigt
medarbetat. Han blev led. av
Lant-bruksakad. 1915. — Gift 1905 med
Andrea (Dea) Hedberg. S. L.
Forselius, Bengt Gottfried,
förkämpe för den estniska
folkundervisningen, f. omkr. 1660 i S:t Mattis
skn, Estland, † efter sept. 1688 genom
drunkning i Östersjön. Son till
prosten Johan F. — F. tillhörde en sv.
släkt, som sannolikt med hans fader
inkommit från Österbotten till
Estland. Efter juridiska studier, troligen
i Tyskland, återvände F. till
hembygden och greps av intresset att sprida
bildning inom den övervägande
anal-fabetiska estniska lantbefolkningen.
Tills, med sin svåger, prästen Gabriel
Herrlin, utformade han ett
omfattande skolprogram, vars viktigaste
punkter voro grundandet av folkskolor i
alla socknar, utbildandet av lärare
och utgivandet av läroböcker. Med
stor intensitet grep sig F. också an
med uppgiften att reformera den
estniska stavningen enligt
folkundervisningens behov. År 1684 grundade han
med Karl XI:s stöd i Bischofshof
nära Dorpat ett seminarium med
tvåårig undervisning i läsning, räkning,
skrivning, katekes, biblisk historia,
sång och bokbinderi. Till dess
upphörande 1688 utbildades där 160
elever. De bästa av dem förde som lärare
F:s verk vidare trots motstånd från
baronerna, som ofta i det längsta
drogo sig för skolornas
underhållskostnader, och från den baltiska
kyrkoledningen, för vilken språkreformen
var en styggelse. Dock lyckades F.
med stöd av lantprästerna på kort tid
uppnå beundransvärda framsteg både
i fråga om skolornas antal och
undervisningens resultat. Även vann lian
bifall från högsta ort. Han gjordes vid
ett besök i Stockholm 1688 av Karl XI
till inspektor över folkskolorna på
landet i Estland och Livland med
uppgift att driva verket vidare. Fastän
F. omkom pä återresan, fortsatte
framstegen för hans sak, till dess
efter ett årtionde hungersnöd, pest
och krig sopade bort de vunna
resultaten. —• Ogift. — Litt.: biografi av
Greta Wieselgren i Vet. soc:s i Lund
årsbok 1943. T. D.
Forselius, släkt från Arboga.
Äldste kände stamfadern,
snickareåldermannen i Arboga Olof F., som
levde under 1700-talets förra hälft,
blev far bl. a. till komministern i
Lindesberg, e. o. hovpredikanten Olof
F. (f. 1748, † 1804). Från dennes
äldre son, kyrkoherden och
kontraktsprosten Per Olof F. (f. 1801, † 1873),
härstamma alla nu levande medl. av
släkten. En äldre son till honom,
ban-ingenjören Carl Gustaf F. (f. 1835,
† 1921), blev far till ingenjören
Gustaf F. (se nedan). En yngre son till
Per Olof F., kaptenen och
trafikchefen Adolf Henrik F. (f. 1839, † 1894),
blev far till prosektorn vid
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg,
kommunalpolitikern, med. lic. Carl Olof F. (f.
1880).
Forselius, Gustaf, ingenjör, f. 1
aug. 1882 i Bräcke skn, Jämtl. län, †
17 okt. 1941 i Cochabamba i Bolivia.
Föräldrar: baningenjören Carl Gustaf
F. och Hildegard Sofia Hård af
Segerstad. — F. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1901 och utexaminerades
från Tekn. högskolans avd. för väg- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
