Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Forsell, John - Forssell, släkt - 1. Forssell, Olof - 2. Forssell, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forssell
567
Forssell
från sångarbanan och offentligheten.
Men den kanske viktigaste delen av
hans livsgärning återstod: han blev
1924 chef för K. teatern och kvarstod
som sådan till 1939. För posten hade
ban flera viktiga förutsättningar:
konstnärlig ambition, grundliga
kunskaper, oförminskad energi, mod att
stå för sin åsikt, förmåga att vid
behov sjunga ut. Repertoaren utökades
med viktiga såväl klassiska som nyare
verk, arbetstakten drevs upp, personal
och resurser utnyttjades väl, ordning
och disciplin infördes; även ekonomin
förbättrades. F:s kanske främsta
initiativ var skol- och
ungdomsföreställningarna, varigenom nya släktled
lockades till Operan. Efter hand trädde
dock även tavlans mörkare partier i
dagen: främst F.-regimens ensidiga
inriktning på yttre glansresultat, som
alstrade hets och rovdrift i arbetet och
kom att i förtid slita ut flera unga
röster, samt F:s gynnande av yngre
förmågor på bekostnad av teaterns äldre
krafter, vilka delvis rymde fältet, så
att teaterns förnämliga ensemble
stympades utan att fullgoda ersättare
funnos att tillgå. Trots detta måste F:s
gärning som operachef betecknas som
ett storverk. I konkurrens med alla
dien nya tidens nöjen, främst filmen,
lyckades han hävda operans ömtåliga
konstform utan att därvid ge avkall
på dess konstnärliga traditioner och
uppgift. Det är till icke ringa del hans
förtjänst, att Stockholmsoperan
alltjämt intar en erkänd rangplats bland
världens lyriska scener. För sitt
ämbetes representativa sidor lämpade han
sig utmärkt; han solade sig gärna i
glansen av notabiliteter och
behandlade kungligheten med en blandning av
undersåtlig vördnad och likställd
kollegialitet. Gentemot presskritiken var
han alltsedan sina första sångarår,
då hans kontroverser med
Peterson-Berger upprörde sinnena, tämligen
fientlig. — Jämte en ovanlig mängd
större och mindre ordnar och
minnesmedaljer från Europas alla hörn vann
han också andra utmärkelser; så fick
han 1899 Litteris et artibus, blev 1906
led. av Mus. akad., 1909 hovsångare,
1928 prof. musices och 1931
överintendent. —- Som sångpedagog väckte F.
på många håll kritik, och hans
resultat voro ojämna. Bland hans elever
märkas Davida Hesse, Magna
Lyk-seth, M. Oscar, O. Ralf, E. Stiebel,
Fr. Strömberg, E. Svedelius och
finländaren Oiva Soini samt bland de
yngre —- vilka han omfattade med
faderlig välvilja och ägnade
åtskillig protektion — J. Berglund, E.
Bey-ron, L. Björker, J. Björling, S.
Björling, E. Larson och Lisa Tunell. —
Sina sista kringjublade
framträdanden som operasångare gjorde F. med
Olof Forssell. Målning (detalj) av P. Krafft
d. y. 1838.
väl bevarad stämma ännu vid mycket
hög ålder. Sålunda sjöng han Don
Juan på sin 60-årsdag 1928, i Salzburg
1930, Helsingfors 1931, Köpenhamn
1933, på sin 65-årsdag s. å., i Oslo
1934 och i Riga 1935. Sistn. år sjöng
han Figaro i Gävle. Almaviva sjöng
han 1937 i Göteborg och 1938 dels på
sin 70-årsdag i Stockholm och dels,
sista gången han uppträdde på scenen,
i Köpenhamn. — Gift 1901 med
operasångerskan Gurli Alexandra Charlotta
Carlström (f. 1880, † 1935), som 1901
efter studier för F. debuterat på K.
teatern såsom Gilda i "Rigoletto",
Julia i "Romeo och Julia" och
Lak-mé. -—■ Deras yngste son Björn F.
(f. 1915), liksom fadern baryton,
debuterade på K. teatern såsom
Almaviva i "Figaros bröllop" och
Silvio i "Pajazzo" (1939) samt Eugen
Onegin (1940) och blev 1941
engagerad vid Landestlieater i Innsbruck.
— Litt.: E. Ljungberger, "Sceniska
konstnärer I: J. F." (1916); "Boken
om J. F." (1938). P. H. T.
Forssell, släkt från Järvsö. Den
äldste kände stamfadern, bondsonen
Olof Jonsson från Ulvsta by i Järvsö
skn i Hälsingland, antog eller erhöll
som soldat vid Hälsinge reg. omkr.
1712 släktnamnet F.; han gick i fält
under Magnus Stenbock och avled
i Tönning i Slesvig-Holstein. Hans
son, komministern i Delsbo Hans
Olofsson F. (f. 1712, † 1773), blev
far till matematikern och
kyrkoherden Olof F. (F. 1) och farfar till
prosten och kyrkoherden i Stora
Mellösa och Norrbyås, fil. dr Carl Adolf
F. (f. 1807, † 1869). En äldre son till
denne, historikern, politikern och
ämbetsmannen Hans F. (F. 2), blev far
till målarinnan och författarinnan
Astrid F. (f. 1S74), gift med
justitierådet Edvin Gullstrand, samt
audi-tören och bankiren Hans Otto F. (f.
1880). En yngre bror till F. 2,
intendenten för Lantbruksakad:s
experi-mentalfält, industrimannen Abraham
F. (F. 3), blev far till radiologen
Gösta F. (F. 5), industrimannen
Jakob F. (F. 6), väg- och
vattenbyggaren Carl F. (F. 7), veterinären
Gerhard F. (F. 8), historikern, politikern
och arkivmannen Arne F. (F. 9) och
historikern Nils F. (F. 10). Yngste
bror till F. 2 och F. 3 var
försäkringsmannen och skriftställaren Bernhard
F. (F. 4). En yngre son till F. 1 var
kommissionslantmätaren Fredrik
Albert F. (f. 1824, † 1898).
1. Forssell, Olof Hansson,
matematiker, präst, f. 22 sept. 1762 i
Järvsö skn, Gävleb. län, † 9 nov. 1838
i östervåla skn, Västmanl. län.
Föräldrar: komministern Hans Olofsson
F. och Maria Pehrman. — F. inskrevs
vid Uppsala univ. 1777 och blev där
fil. mag. 1788 samt docent i astronomi
1790. År 1793 blev han
informationsadjunkt vid artilleriet i Stockholm
men flyttades till den nyinstiftade
Krigsakad. på Karlberg, där han blev
adjunkt i matematik 1794 och lektor
1796. — F. prästvigdes 1805 och
erhöll 1807 prof:s namn samt blev
kyrkoherde i Hudiksvalls och Idenors
regala pastorat ISOS. År 1824
transporterades ban till östervåla förs.,
Västmanl. län. Han utnämndes till
teol. dr i samband med
kröningshögtidligheterna 1818. —F. stiftade tills,
med bl. a. G. W. af Tibell Sv.
krigs-mannasällskapet 1796, vilket 1805
utvidgades och stadfästes som
Krigs-vet. akad.; där var lian andre sekr.
1796—9S. Han var en utomordentlig
pedagog, och hans läroböcker i
algebra och aritmetik användes allmänt
vid läroverken under mer än 50 år.
— Gift 1) 1S01 med Magdalena
Norberg, † 1S27; 2) 1S30 med Anna
Lovisa Noræus. B. S.
2. Forssell, Hans Ludvig,
historiker, politiker, ämbetsman, f. 14 jan.
1843 i Gävle, † 31 juli 1901 i byn
Ostallo i Graubünden, Schweiz.
Föräldrar: prosten Carl Adolf F. och Clara
Justina Louise Eneroth. Sonson till
F. 1. —- F. inskrevs 1859 som
student vid Uppsala univ., blev fil.
kand. 1865 och fil. dr och docent i
historia 1866. Hans drsavliandl., "Bidrag
till historien om Sveriges förvaltning
under Gustaf den förste", betecknades
av samtida som ett
professorsspeci-men genom sin självständighet och
grundlighet. Kort efter disp. flyttade
F. till Stockholm och fortsatte sina
studier i Sveriges inre historia genom
trägna forskningar framför allt i det
då tämligen outnyttjade
Kammararkivet. Genom sitt arbete "Sveriges
inre historia från Gustaf den förste"
(1—2, 1S69—75) kan han sägas ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
