Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén, Frans Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franzén 587 Franzén
tidningar, vars red. han blev 1794,
vann han snart stor popularitet
genom sina svärmiska, stundom
sentimentala kärleksdikter, sina
dryckesvisor och barnvisor, och lian rönte
från flera håll erkännanden för
dikternas grace, enkelhet och
innerlighet. Den intressantaste och
samtidigt mest romantiska dikten från
denna tid är "Det nya Edén" (1795).
Från s. å. finnas även några
dramatiska fragment bevarade, men de
visa, att F:s begåvning var
uteslutande lyrisk. Åren 1795—96 fick han
ss. guvernör för Carl Fredrik Bremer
(sedermera fader till Fredrika Bremer)
företa en resa genom Danmark,
Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike och
England, och hans reseanteckningar
därifrån röja hans tilltagande
avoghet mot den franska litteraturen, som
lian ansåg sakna "sinne för ömhet
och oskuld" (egenskaper, som hans
egen diktning uppvisade), samt hans
stora beundran för Shakespeare och
den engelska förromantiken. Det var
också till den engelska förromantiken
F. framför allt anknöt, då han vid
hemkomsten skrev sin "Sång öfver
grefve Gustaf Philip Creutz", som blev
av stor betydelse såtillvida, att den
kom att förbereda genombrottet för
romantik och nyhumanism i vår
senare litteratur. Sedan F. förbundit sig
att omarbeta dikten efter akademiska
anvisningar, belönades den med Sv.
akad:s stora pris för år 1797, och 1802
kunde den sedan i omarbetat skick
införas i akad:s handlingar. Därmed
var emellertid den viktigaste
perioden i F:s profandiktning avslutad,
och han kom i fortsättningen att
oförbehållsamt följa den smak, som
dikterats av Sv. akad. Någon gång kunde
visserligen den tidigare friskheten
återuppstå, ss. i "Champagnevinet",
"Glädjens ögonblick", en del av
Fanny-sångerna och "Sånger ur hemmets
värld", men för övrigt fördärvades
lians poesi av försöken att skriva
reflexionsdikter och didaktiska poem.
Han utgav 1824 diktcykeln "Selma och
Fanny", som sammanställts av dikter
från både tidigare och senare år. Om
hans lyriska diktning alltså inte blev
vad den lovat, fick den dock betydelse
för vår senare verskonst. F. var inte
så strängt bunden av tidens jambiska
versschema utan använde gärna
tro-kéer och daktyler och gav dessutom
en friare flykt åt sina strofer genom
att låta långa och korta versrader
växla. Bland skalder, som satte stort
värde på F., märkas Wallin, Tegnér
och Atterbom. Även åt den
frambrytande realismen gav han viktiga
impulser, och Runeberg ansåg honom
vara den störste av Sveriges skalder.
— F., som 1795 utnämndes till biblio-
Frans Michael Franzén.
Målning av J. G. Sandberg 1824 (Gripsholm).
tekarie i Åbo, blev tre år senare tillika
prof. i lärdomshistoria, och 1801
erhöll han en professur i historia och
praktisk filosofi. Filosofin
"förtorkade" emellertid, som han själv bekänt,
"källan till mitt poetiska lif", men i
religionen fann lian en ny
inspirationskälla. År 1803 lät lian prästviga sig
och mottog s. å. ett prebendepastorat.
År 1810 utnämndes han till
kyrkoherde i Kumla i Strängnäs stift, en
befattning, som han tillträdde följ.
år, ocli sedan lian 1818 promoverats
till teol. dr, blev han 1824
kyrkoherde i Klara förs. i Stockholm. Åren
1824—33 var lian därjämte sekr. i
Sv. akad., där lian var led. sedan
1808, och 1834 utnämndes lian till
biskop i Härnösand. Han var medl.
av psalmbokskommittén 1811—19 och
blev som psalmdiktare sin tids
främste vid sidan av J. O. Wallin. Hans
psalmer utmärka sig för en egenartad
förening av religiös innerlighet ocli
poetisk gestaltningskraft. Den dity-
rambiskt jublande påskhymnen "Vad
ljus över griften", den majestätiska
adventpsalmen "Bereden väg för
Herran" och den genom inlevelsen i
nattvardsinstiftelsen omedelbart gripande
"O Jesu, än de dina" visa F:s förmåga
att skapa samtidighetskänsla inför
den evangeliska historien. F:s
psalmer ge också uttryck åt den starka
förhoppning om en ny uppgångstid för
kristendom och kyrka, som vid tiden
1811—17 var utbredd i både
litterära och religiösa kretsar i vårt land
och grannländerna. Ex. erbjuda (utom
de nämnda) även "Din spira, Jesu",
"Den korta stund" och "O Gud, vår
broder Abels blod". Andra psalmer
kännetecknas av en enkel, barnslig
fromhet, t. ex. psalmen "För len
blind" ocli aftonpsalmen "Din sol går
bort..." I 1819 års psalmbok intogs
ett trettiotal psalmer av F., och av
dessa kvarstå 23 i 1937 års
psalmbok. — F. valdes till led. av Vet.
akad. 1815, Mus. akad. 1818, Vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
