Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fredholm, Karl - 2. Fredholm, Olof - Fredin, Edvard - Fredlin, Tor - Fredman, Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredholm
592
Fredholm
Karl Fredholm.
ra blev F. student vid Uppsala univ.
1862. År 1868 blev han där fil. kand.
och 1S69 fil. dr. Efter provar i
Stockholm 1869—70 och därpå ett år som
extralärare vid Jakobs läroverk i
samma stad blev han 1871 adjunkt vid
elementarläroverket i Nyköping. År
1876 befordrades F. till lektor i
matematik och fysik vid Luleå läroverk
och blev rektor där 1884, i vilka
befattningar han kvarstod till
avskedstagandet 1906. År 1907 flyttade han
till Stockholm. — Somrarna 1870—
76 tjänstgjorde F. som extrageolog
vid Sveriges geologiska undersöknings
kartarbeten i mell. och s. Sverige.
Från 1S77 fram mot 1800-talets slut
gjorde han om somrarna vidsträckta
vandringar inom Norrb. läns såväl
kust- som lappmarkssocknar, dels för
höjdmätningar för Norrb. läns
ekonomiska kartverk, dels i geologiskt syfte,
i de flesta fall stödd av bidrag från
Sveriges geologiska undersökning.
Bland F:s skrifter märkas "Om
meteorstensfallet vid Hessle den 1
januari 1869" (1869, drsavhandl.), "Om
några strandbildningar inom
Norrbotten" (1S7S), "Öfversigt af Norrbottens
geologi inom Pajala, Muonionalusta
och Tärendö socknar" (1886),
"Bidrag till kännedomen om de glaciala
företeelserna i Norrbotten" (1891) och
"Bergarter och malmer i Luossavaara
och Kierunavaara" (1891) samt
dessutom den för gymnasiet avsedda
"Proportionsläran" (1, 18S0; 2, 1881). En
viktig malmkropp, "Bektorsmalmen"
på Luossavaara invid Kiruna, har
uppkallats efter F., som på lS80-talet
upptäckte densamma. -—• I Luleå
innehade F. flera viktiga uppdrag. Bl. a.
var han led. av drätselkammaren 1878
—1906 och dess ordf. från 1898 samt
led. av stadsfullmäktige (högern)
1882—1907 och dess ordf. 1895—96.
Därjämte tillhörde han Norrb. läns
landsting 1892—1907 och var ordf.
där 1900—04. — Gift 1873 med Julia
’Vilhelmina Johanna Ruthberg. N. Zn.
2. Fredholm, Lars Olof,
kulturtekniker, f. 13 juni 1879 i Luleå. Son
till F. 1. — F. avlade mogenhetsex. i
Luleå 1897, lantmäteriex. 1902,
agro-nomex. vid Ultuna lantbruksinst.
1902 samt kulturteknisk ex. vid
Land-wirtsehaftliche Hoehschule i Berlin
1908. Efter tjänstgöring 1902—11 hos
lantbruksingenjörerna i Norrb.,
Öster-götl., Örebro och Gävleb. län
anställdes F. 1911 som byråingenjör i
Lantbruksstyr. och blev byrådir. där 1915.
Han var lantbruksingenjör i
Södermani. län och n. Kalmar län 1918—
24 samt utnämndes sistn. år till
byråchef i Lantbruksstyr. för dess
kulturtekniska byrå. Han har innehaft
offentliga sakkunniguppdrag och
företagit studieresor inom de nordiska
grannländerna samt till Tyskland,
Österrike-Ungern, Holland, England,
Frankrike, Spanien, Förenta
staterna och Kuba. I Lantbruksakad.
invaldes han 1924 och blev 1932’ordf. för
dess mekaniska avd. — Bland F:s
skrifter rörande jords torrläggning
m. m. kunna nämnas "Om invallningar
och deras betydelse" (1917),
"Torrläggningsföretagen och jordbruket" (191S),
"Täckdikningsfrågans lösning, ett
livsvillkor för vårt jordbruks utveckling"
(s. å.), "Om torrläggningsfrågors
behandling i de fyra nordiska länderna"
(1921) och "Nyare riktlinjer för
planläggning och utförande av
torrläggningsarbeten" (1925). F:s främsta
litterära arbete är redigerandet av
’ Torrläggning och bevattning" (1941,
i "Sv. jordbrukets bok"), vars
huvudsakliga del, behandlande
vattenavled-ning och invallning, han själv
författat. — Gift 1910 med Agnes Maria
Samuelsson. S. L.
Fredin, Nils Edvard, författare,
f. 8 juni 1857 i Stockholm, † 27 juni
1889 i Södertälje. Föräldrar:
överkommissarien Nils August F. och
Margaretha Theresia Lieberath. -—
F. föreläste i början av 1880-talet vid
Stockholms arbetareinst., deltog
samtidigt i redigeringen av K. P.
Arnoldsons "Folkets bok" samt var 1885—
86 red.-sekr. i Bohusläningen. Som
förf. anslöt han sig till
80-talsradi-kalismen. Hans diktning, som formellt
rönt inflytande av särskilt Bååth och
Snoilsky, utmärkes av lättflytande
och melodiskt språk. Sina första
framgångar nådde han som översättare av
främmande lyrik, bl. a. Tennyson,
Hugo, Shelley och Swinburne
("Skilda stämmor", 1884), och av Ingersolls
föredrag och uppsatser i "Fria
tankar" (s. å.). Mest känd blev han
genom "Vår Daniel", en rimkrönika om
Daniel Buscovius’ tåg till Särna 1644,
för vilken han erhöll Sv. akad:s stora
pris 1SS8, och den
uppseendeväckande dikten "Sekeldagen", skriven till
franska revolutionens 100-årsminne.
Efter hans död ha utgivits "Vår
Daniel och andra dikter" (1889, ny uppl.
s. å., med levnadsteckning av J. A.
Runström), "Efterlemnade dikter"
(1890) och "Biltog", ett folklivsdrama
i fem akter (1890, uppf. på Sv. teatern
s. å.). I "Efterlemnade dikter" ingår
F:s för nutida publik mest bekanta
verk, hans klangfulla
"Nyårsklockan", en övers, av Tennysons berömda
dikt. — Ogift. R. A.
Fredlin, Tor Otto, djurmålare,
illustratör, f. 16 juni 1890 i
Härnösand. Föräldrar: destillatorn Otto F.
och Laura Emma Hjärpe. — Efter
realskolex. i Härnösand 1905
sysslade F. med olika yrken och var
bl. a. medhjälpare åt en konservator
och en djuruppfödare. År 1910 kom
han till Althins målarskola i
Stockholm, där lian stannade i två år. I
Härnösand hade han 1915 sin första
utställning av norrländska landskap
med djurbilder som väsentligt inslag.
Sedan 1920 har han varit bosatt i
Lund och var där en av
initiativtagarna till Konstfören. Aura 1928. År
1924 företog han en studieresa till
Frankrike. F. har bl. a. utfört
färgplanscherna till det av prof. B.
Hanström redigerade verket "Djurens
värld" (1—14, 1937—40) och
illustrationer till barnböckerna om "Pelle
Kanin och andra djur" av Maja
Åkerholm (1935, 1939). Det fabulerande
draget där framträder också i de
akvareller och oljemålningar med
djurmotiv, som F. skapat vid sidan av sin
verksamhet som illustratör. De ha
litet format och äro oftast närbilder
av djuren i ett litet stycke miljö. Som
ex. må nämnas "Vesslan och grodan"
(1934), "Trastungar" (1937),
"Lillebror matar kråkungen" (1938),
"Hägrar" (1939) och "Rapphöns" (1940).
—- F. är en intresserad amatörbiolog
och liar bl. a. framodlat en variant av
akvariefisken guppyi, som erhållit
hans namn. — Ogift. — Litt.:
Konstfören. Auras hyllningsskrift till F:s
50-årsdag "T. O. F." (1940). Th. N.
Fredman, Jean (Johan),
hovurmakare, f. 1712 eller 1713 i
Stockholm, † 9 maj 1767 därstädes.
Föräldrar: bisittaren i
urmakareämbetet Anders F. och Anna Olofsdotter
Malm. ■—• F. utbildades av fadern
till urmakare, blev mästare 1736 och
öppnade s. å. egen verkstad, som snart
ansågs vara en av stadens förnämsta.
År 1745 blev lian hovurmakare och
handhade sedan skötseln av
Storkyrkans och Riddarliolmskyrkans
klockor. Inom urmakareämbetet blev han
redan 1741 ålderman, en befattning,
som han avsade sig 1745, återfick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
