Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fries, Thore - 3. Fries, Robert - 4. Fries, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fries
609
Fries
ett viktigt arbete, däir gonidiernas
betydelse för lavsystematiken betonas,
"Lichenes Spitsbergenses" (1867) och
den stora monografin
"Lichenogra-pliia Scandinavica" (1, 1871; 2, 1874).
Det sistnämnda verket, som är F:s
förnämsta och mest berömda rörande
lavarna, betecknar slutet på hans
lichenologiska studier. En tredje
volym låg till stor del färdig som
manuskript, när arbetet avbröts, men
trots sitt ofullbordade skick är
"Li-clienographia" ett standardverk,
vilket ännu rådfrågas av var ocli en,
som ägnar sig åt lavarnas studium.
Från sin far ärvde F. intresset för
inykologin. Tills, med brodern Robert
F. (F. 3) utgav han efter faderns död
andra delen av dennes stora
planschverk över hattsvamparna, "Ieones
se-lectæ Hvmenomycetum nondum
de-lineatorum" (1878—84). Bland hans
övriga mykologiska arbeten märkes
"Skandinaviens tryfflar och
tryffel-liknande svampar" (1909). F. utgav
även talrika smärre uppsatser
rörande de högre växterna, bl. a. bidrag till
kännedomen om floran på Spetsbergen
och Björnön. Från sina resor
publicerade han livfulla skildringar, ss. "Den
svenska polar-expeditionen 1868"
(1869, tills, med C. Nyström) ocli
"Grönland, dess natur och
innevånare" (1872). Som populärvetenskaplig
förf. fullföljde F. sin berömde faders
verk. Hans "Bilder ur växtverlden"
(1868), "Om växternas blomning"
(1875), "Om växternas spridning"
(1880), "Växtriket" (18S4) m. fi.
samt hans reseskildringar bidrogo i
hög grad till att väcka allmänhetens
intresse för naturens liv. Samma
framställningskonst utmärkte honom
även som lärare, vare sig det gällde
akademiska eller
populärvetenskapliga föreläsningar. Till tjänst för den
högre undervisningen utgav han
"Lärobok i systematisk botanik" (1,1891;
2, 1S97). — Omkr. 1880 började F:s
botaniska produktion att skjutas åt
sidan för djupgående och mycket
förtjänstfulla forskningar rörande
naturvetenskapernas, särskilt
botanikens, historia i vårt land och
framför allt rörande Linné. Vid sjunde
skandinaviska naturforskarmötet i
Kristiania 1856 lämnade lian ett
meddelande, "Om några nyligen
upptäckta Linnéanska Manuscripter", och
han övergav sedan aldrig sina
kulturhistoriska studier. Till lians skrifter
inom detta område höra bl. a.
"Naturalhistorien i Sverige intill medlet
af 1600-talet" (1894, som
univ.-program), "Naturalhistorien i Upsala
under senare hälften af 1600-talet"
(Nordisk tidskr. 1911) och
"Naturalhistorien i Upsala under de fyra första
decennierna af 1700-talet" (Nordisk
Robert Fries (3).
tidskr. 1912) samt "Svenska
växtnamn. 1. Under medeltiden" (Arkiv
för botanik 1904). Intresset för
Linnéforskningen delade F. med sin far, och
tills, utgåvo de (1878) en ny utökad
uppl. av dennes arbete "Carl von
Linnés Anteckningar om Nemesis
Di-vina". Resultaten av sina
Linnéforskningar publicerade F. under sin
rektorstid som univ.-program under
titeln "Bidrag till en lefnadsteckning
öfver Carl von Linné" (1—8, 1893—
98; även i Uppsala univ:s årsskr.
1893—98). I omarbetat och betydligt
utvidgat skick utkommo de under
titeln "Linné. Lefnadsteckning" (1—2,
1903), ett förnämligt ocli
innehållsrikt arbete. "Genom Fries’ mästerliga
minnesteckning fick Linnés bild nytt
lif och lians lefnad en ny, oskattbar
betydelse för vår nation" (Lindman).
På uppdrag av Vet. akad. utgav F. ett
urval, som lian till större delen själv
översatt, av Linnés arbeten, "Skrifter
af Carl von Linné" (1—5, 1908—13),
och med statsunderstöd utgav han på
uppdrag av Uppsala univ. "Bref ocli
skrifvelser af och till Carl von Linné"
(1—6, 1907—12). Sedan Linnés
Hammarby 1879 inköpts av staten, var lian
1S82—1902 inspektor för denna
musei-stiftelse och nedlade mycket arbete på
gårdens vård och återställande i
tidigare skick. —- F. grundade 1852
Botaniska fören. (nu
Naturvetenskapliga studentsällskapets botaniska
sektion) i Uppsala. Hans arbetsamhet,
praktiska läggning och representativa
förmåga togos i anspråk för många
tjänster och uppdrag. Bl. a. var han
lärare vid Ultuna lantbruksinst. 1863
—67, led. av inst:s styr. 1878—89,
ordf. i styr. för Uppsala läns
folkhögskola 1881—85 och för Uppsala
arbetareinst. 1883—93 samt blev
led. av lantbruksläroverkskommittén
1882 och av kommittén rörande
undervisningen m. m. vid de filosofiska
fakulteterna 1888, varjämte han
utsågs till ordf. i 1899 års stora
läroverkskommitté och i
examenskommissionen vid Stockholms högskola 1904.
Vid internat, botaniska kongressen i
Amsterdam 1877 var han Sveriges
ombud. Han tillhörde talrika in- och
utländska lärda samfund, bl. a. Vet.
akad. från 1865, Lantbruksakad. från
1879 (hedersled. 1897) och Linnean
society i London från 1S88, samt blev
med. liedersdr i Uppsala 1900. — Gift
1874 med Gustava Katarina Anjou.
— Litt.: biografi av C. A. M.
Lindman i Vet. akad:s årsbok 1914, av
E. Hemmendorff i Sv. botan. tidskr.
1914. A. S., S. L.
3. Fries, Oscar Robert, läkare,
botanist, f. 5 april 1S40 i Uppsala,
† 18 juni 1908 därstädes. Bror till
F. 2. — F. blev student 1858, med.
kand. 1863, med. lic. 1867 samt med.
dr, docent i praktisk medicin och
underläkare vid medicinska kliniken
1868, allt i Uppsala. Följ. år flyttade
han till Göteborg, där han i olika
perioder innehade många
förordnanden, bl. a. som andre stadsläkare,
provinsialläkare i Göteborgs distrikt,
förste stadsläkare och överläkare vid
Sahlgrenska sjukhusets medicinska
avd. Han var en skicklig läkare med
stort anseende och hade en mycket
omfattande privat praktik, som han
nedlade 1898, varefter han återvände
till Uppsala. I Göteborg var lian
stadsfullmäktig under flera år. —
Som botanist studerade F. särskilt
svamparna. Hans drsavliandl. rörde
parasitära svampar på människans
hud; i övrigt ägnade han sig främst
åt studiet av de högre svamparna.
Tills, med brodern Thore F. (F. 2)
utgav lian efter faderns död andra
delen av dennes stora planschverk över
hattsvamparna, "Icones selectæ
Hy-menomycetum nondum delineatorum"
(1878—84). F. var en god kännare av
göteborgstraktens svampflora och
utgav rörande denna "Synopsis
Hyme-nomycetum regionis gotlioburgensis"
(1888, supplement 1900). Han
publicerade därjämte "Om svampfloran i
våra växthus" (1891) samt smärre
uppsatser i medicinska ämnen.
Svampsläktet Robertomyces är uppkallat
både efter F. och efter lians brorson
Robert F. (F. 4). — Gift 1872 med
Sofia Elisabeth Bergman. — Litt.:
biografi av T. Vestergren i Sv. botan.
■ tidskr. 1908. A. S., S. L.
4. Fries, Klas Robert Elias,
botanist, f. 11 juli 1876 i Uppsala.
Son till F. 2. — F. blev student
1894, fil. kand. 1898, fil. lic. 1901 och
fil. dr 1905 samt var docent i
botanik 1905—15, allt i Uppsala. Han
tjänstgjorde som regnellsk amanuens
vid Riksmus :s botaniska avd. 1902—
3g Svenska män och kvinnor XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
