Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fries, Samuel - 3. Fries, Elias - 4. Fries, Carl - Friesen, von, släkt - 1. Friesen, Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fries
613
von Friesen
sammade föredragen. Han stiftade
även (1906) Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm. F. var en
intresserad kommunalpolitiker, hl. a.
verksam i stadsfullmäktige från 1904
och som ordf. i folkskoleöverstyr. från
1910. — Gift 1894 med Anna Clara
Sofia Fagerlin. — Litt: "S. A. F.
Minnesskrift utg. av Uppsala
exege-tiska sällskap" (1942). E. B—n.
3. Fries, Jöns Elias,
industriman, f. 6 april 1876 i Frinnaryds skn,
Jönköp. län, † 23 jan. 1932 i
Birmingham, Alabama, Förenta staterna.
Bror till F. 2. — Efter mogenhetsex.
i Uppsala 1894 utexaminerades F.
1S98 från Tekn. högskolans avd. för
elektroteknik. Han var praktiserande
ingenjör i Sverige 1898—1903 men
reste sistn. är till Förenta staterna,
där lian hade ett flertal anställningar
som ingenjör och konstruktör vid
olika företag, bl. a. vid mekaniska
verkstaden Crocker wheeler co. i New
York 1909—18. Sistn. år anställdes
han som konstruktör vid den stora
stål- och järnvägsfirman Tennessee
coal, iron & railroad co. i
Birmingham, Alabama, där han var
överingenjör 1920—32. F. har från sv. översatt
ett flertal arbeten i filosofiska och
populärvetenskapliga ämnen, bl. a. av
Svante Arrhenius och Gustaf
Björklund. — Gift 1910 med Anna Erika
Sofia Elisabeth Bjerkander. S. R.
4. Fries, Carl Samuel Andreas,
författare, zoolog, f. 7 nov. 1895 i
Skedevi skn, östergötl. län.
Föräldrar: kontraktsprosten JoëlOlof F. och
Banna Christina Charleville. Brorson
till F. 2. och F. 3. — F. avlade
stu-dentex. i Linköping 1914 och blev fil.
mag. vid Uppsala univ. 1925. Han vann
s. å. inträde i Sv. turistfören:s tjänst,
blev red.-sekr. där 1926 och var 1928
—38 red. för dess årsskrift samt
utnämndes till intendent för den
naturhistoriska avd. på Skansen i
Stockholm 1937. Åren 1932—36 var han
därjämte sekr. i Sv. naturskyddsfören.
—- F. har gjort sig känd som en
ypperlig skildrare av sv. natur i ord och
bild. Geologin, bebyggelsen,
växtvärlden och framför allt djurvärlden
lämna motiv till lians kamerakonst, som
i hög grad bidragit till att skärpa det
sv. folkets blick för livet i våra
marker. Bland hans skildringar märkas
"Färder och fåglar" (1925), "I
svenska marker" (1930), "I skogen" (1934)
och "Bäverland" (1940). — Gift 1928
med Ulla Stiberg. A. S.
Friesen, von, släkt, härstammande
från den urgamla tyska adliga ätten
von F., som är känd sedan 1200-talets
början. Namnet förekommer på
1600-talet även i Livland. Den sv. släktena
äldste med visshet kände stamfar,
Fredrik Wilhelm von F. (f. på slottet
Carl Fries.
Wenden i Livland), som efter slaget
vid Hälsingborg 1710 utnämndes till
major, blev farfar till majoren i
armén Johan Otto von F. (f. 1759, †
1829). Dennes äldste son, kaptenen
Otto Wilhelm von F. (f. 1798, † 1852),
blev farfar till språkforskaren Otto
von F. (F. 3). En yngre son till
Johan Otto von F., hovpredikanten
och kontraktsprosten fil. dr Fredrik
von F. (f. 1802, † 1872), blev far till
skolmannen, statsrådet Carl von F.
(F. 1), skolmannen och
kommunalpolitikern Sixten von F. (F. 2),
föreståndarinnan för Kjellbergska
flickskolan i Göteborg Märtha Eugenia
Lovisa von F. (f. 1853, † 1924) och
f. d. föreståndarinnan för Djursholms
samskola Gerda Amalia von F. (f.
1859). Brorson till de sistnämnda är
f. d. distriktschefen vid Statens
järnvägar Erik Ossian von F. (f. 1875).
En brorson till denne är läkaren och
politikern Bertil von F. (F. 4).
1. Friesen, Carl Sebastian von,
skolman, kommunalman, politiker, f.
10 sept. 1846 i Hökhuvuds skn,
Stockholms län, † 10 juni 1905 i Stockholm.
Föräldrar: kontraktsprosten fil. dr
Fredrik von F. och Justina Elisabeth
Brolin. — F. blev student 1863. fil.
kand. 1868 och fil. dr 1869, allt i
Uppsala, samt 1879 lektor i latin och
grekiska vid Södermalms högre allm.
läroverk i Stockholm, där han var
rektor 18S4—1902. Åren 1888—92 var ban
stadsfullmäktig i Stockholm och 1902
—05 statsråd och chef för
Ecklesia-stikdep. — Efter snabbt avslutade
skol- och univ.-studier gjorde F. en
icke mindre rask karriär som
ämbetsman och politiker med föga teoretisk
men så mycket tydligare praktisk,
organisatorisk och finansiell
orientering. Frånsett att han blev rektor för
ett centralt läroverk vid ännu ej
fyllda 38 år, vittnade ledamotskapet i
en k. kommitté rörande lärarutbild-
ningen (1S77—78), förordnandet som
sekr. (och led.) i 1882—S4 års
läroverkskommitté och ordförandeskapet i
en kommitté för lärarprovens
avskaffande (1897—98) om F:s pedagogiska
användbarhet. Ett utpräglat
samhällsintresse i förening med byggnads- och
anslagskrav för hans skola beredde
F. 1S88 insteg i Stockholms
stadsfullmäktige som repr. för en moderat
höger. Ofta och länge fåordig och
lyssnande, såsom hans vana tidigt varit
och blev även i andra församlingar,
stod lian vid debatternas slut
slagfärdig ocli sifferspäckad. Han blev
led. eller suppleant i viktiga
nämnder (bl. a. huvudstadens finansstyr.)
och invaldes som en av den
kommunala representationens mest
framskjutna medl. i Första K. (1896). Det
skolpolitiska läget förde honom också
där till en förgrundsroll. Sedan de
partiella utredningar för den högre
undervisningen, i vilka F. tidigare
deltagit, avlösts av den s. k. stora
läroverkskommittén (1899—1902), blev
F. som v. ordf. den tekniske ledaren
för kommittéarbetet. Som statsråd
fick han parlamentariskt föra det
viktiga resultatet i hamn. Väsentligen
på F:s auktoritet förmåddes Första
K. att släppa latinet i nederskolan
och Andra K. att frånträda kravet
på första klassens indragning. Båda
kamrarna godkände förslaget om en
allmän medborgarex. som slutprov för
nederskolan och om en central,
se-kulär skolöverstyr. i domkapitlens
ställe. Den med spänning avvaktade
utgången var, efter årtiondens
strider, en parlamentarisk triumf också
för F. personligen. Han vitsordades
allmänt för sin förmåga att slå ned
på det sakligt och taktiskt väsentliga.
F:s formuleringskonst blev berömd
för sina fyndiga, konkreta bilder.
Mest verkade kanske hans koncilianta
läggning, som ofta kom honom att
börja sina inlägg med ett ridderligt
erkännande av motståndarnas ( ss. G.
Billings, Gilljams och S. A. Hedins)
synpunkter. F. endast hävdade, att
deras skäl antingen liade underordnad
vikt eller bättre lämpade sig för
slutsatser, som lian själv förfäktade. F.
genomdrev med liknande medel i
seklets början lösningen av andra
segslitna frågor, som det kostat eller
kunnat kosta ecklesiastikministrar
med svagare politisk ställning kanske
oöverkomliga svårigheter att föra i
hamn under dåtida konjunktur. Dit
hörde propositionerna om ny
ecklesiastik boställsordning, Luleå stift,
anslags- och organisationsspörsmål vid
flickskolor och Högre
lärarinneseminariet. När E. G. Boström på våren
1905 inför unionskrisen avgick som
ministärens chef, gjordes därför från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
