Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frödin, Sten - Frödin, släkt - 1. Frödin, John - 2. Frödin, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödin
633
Fröding
Sten Frödin.
utveckling. Han var från ungdomen
övervägande intresserad av studiet av
människor, ocli för de individuella
dragen hos människor, som han mötte,
hade lian en egenartad, intuitiv
förståelse. Från 1907 ägnade lian sig helt
åt karaktärstolkning och reste i detta
syfte omkring, dels i hela Sverige, dels,
särskilt 1912—16, i Norge och
Danmark. Under sin långa erfarenhet
förvärvade F. en ofta förbluffande
förmåga att utan dröjsmål leverera en
karakteristik av personer, som han
förut inte träffat. Teoretiskt utgick
ban från frenologins lära om
huvudets proportioner, men i praktiken
torde han främst ha litat till sin
personliga intuition. Han utgav
broschyrerna "Frenologi" (1912) och
"Fysionomi" (1916) och var under följande
decennier, då lian mellan turnéerna
bodde i Nora, sysselsatt med
förberedelser till ett större verk, där han
tänkte redovisa sina resultat. Många
karakteristiker utförde F. per brev
med ledning av fotografier. Särskilt
under senare år lade han an på
yrkesrådgivning till skolungdom. — Gift
1904 med Fanny Holmström. T. D.
Frödin, gammal bondesläkt från
Uppland. Äldste kände stamfadern,
bonden Erik Persson i Notsta i
Frötuna skn i Uppland, som levde under
1600-talets andra hälft, blev farfars
far till frälsebonden i Harka i samma
skn Anders Jansson (f. 1763, † 1810).
Dennes son Anders Andersson,
klockare och organist i Frötuna skn (f.
1807, † 1890), antog 1826 efter
födelsesocknen släktnamnet F. En yngre
son till honom, musikläraren vid
folkskoleseminariet i Uppsala, musikdir.
Johan Otto F. (f. 1841, † 1908), blev
far till geografen John F. (F. 1),
arkeologen Otto F. (F. 2) och
geologen Gustaf F. (F. 3).
1. Frödin, J olin Otto Henrik,
geograf, f. 16 april 1879 i Uppsala. För-
äldrar: musikdirektören Johan Otto
F. och Amalia Henrika Vilhelmina
Löfgren. — Efter mogenhetsex. 1897 blev
F. fil. kand. 1901 ocli fil. lic. 1906, allt
i Uppsala, samt fil. dr 1915 i Lund,
där han 1914 blev docent i geografi.
Han blev 1929 prof. i geografi vid
Uppsala univ. — F:s tidigare forskningar
berörde geomorfologiska frågor och
resulterade i drsavliandl. "Geografiska
studier i St. Lule älvs källområde"
(1914). Han har därefter inriktat sig
på växtgeografiska problem och främst
studerat övergångsområdena mot den
alpina vegetationen såväl i Sverige
som utomlands, varvid han företagit
ett flertal forskningsresor i
Sydeuropa, Nordafrika och Främre Asien. De
vetenskapliga resultaten har F.
framlagt i bl. a. "Studier över
skogsgränserna i norra delen av Lule lappmark"
(1916), "über das Verhältnis zwischen
Vegetation und Erdfliessen in den
alpinen Regionen des schwedischen
Lappland" (1918), "Recherches sur la
végétation du Haut Atlas" (1923),
"Contribution à la connaissance de la
végétation des Pyrénées centrales
espagnoles" (1926), samtliga i Lunds
univ:s årsskrift, samt "Quelques
traits de la végétation et de 1’habitat
pastoral de la Turquie du nord" (i
Geografiska annaler 14, 1932). Mest
kända torde F:s insatser inom
an-tropogeografin vara. Han har
framför allt behandlat fäbodbebyggelsen,
varom han publicerat grundläggande
undersökningar, ss.
"Siljansområdets fäbodbygd" (1925),
"Bygdestudier i norra Jämtland" (i Lunds univ: s
årsskrift 1927), "Om
fäbodbebyggelsens utbredning och olika typer i
Europa" (i Sv. geografisk årsbok
1929), "Den nord- och mellansvenska
byns organisationsformer och
upplösning" (i "Bidrag til bondesamfundets
historie" 2, 1933) och
"Zentraleuro-pas Alpwirtschaft" (1—2, 1940—41).
— F. blev led. av Vet. soc. i Uppsala
Otto Frödin.
1939. — Gift 1914 med Sigrid
Elisabeth Larson. S. F.
2. Frödin, Otto Vilhelm Andreas,
arkeolog, f. 26 febr. 1881 i Uppsala.
Bror till F. 1. — Efter mogenhetsex.
i Uppsala 1899 blev F. där fil. kand.
1903, fil. lic. 1909 och fil. dr 1919.
Han blev e. o. amanuens vid Stat. hist.
mus. 1905 och föreståndare för dess
avd. för sten- ocli bronsåldern samt
antikvarie hos Vitt. akad. 1911. F.
var 1926—35 föredragande av
musei-ärenden hos riksantikvarien. —• Ären
1903—08 ägnade sig F. företrädesvis
åt arkeologisk-topografiska
fältundersökningar i olika delar av Sverige,
särskilt Bohuslän, tills, med O.
Almgren och G. Hallström. Han företog
1909—17 och 1928—30 omfattande
utgrävningar vid Alvastra av det 1908
påträffade första i Norden kända
pål-byggnadssamliället från stenåldern.
Ären 1916—24 samt 1927—43
utfördes under F:s ledning grävningar,
som bragte i dagen intressanta
arkitekturrester från det medeltida
Alvastra, gravfält från äldre medeltid
m. m. Sedan 1921 liar han lett
utgrävningen och konserveringen av
Alvastra klosterruiner. I samband
därmed har F. bedrivit omfattande
studier rörande cisterciensernas
klosterarkitektur och organisation, bl. a.
under resor i Frankrike. Vid de sv.
utgrävningarna i Asine i Grekland
deltog F. som ledare tills, med A. W.
Persson 1922—30. Bland hans
arbeten märkas "En svensk pålbyggnad
från stenåldern" (Fornvännen 1910),
"Tanums härads fasta fornlämningar
från stenåldern" (1912),
"Alvastrabyg-den under medeltiden" (drsavhandl.,
1919), "über Zwirnen und
Spin-nen bei den Indianern Südamerikas"
(tills, med E. Nordenskiöld, 1918),
"Rapport préliminaire sur les fouilles
d’Asiné 1922—24" (tills, med A. W.
Persson, 1924—25) ocli "Asine. Re-
John Frödin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
