Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Funck, Tomas - 3. Funck, Carl - 4. Funck, Jakob - 5. Funck, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Funch
641
Funck
Tomas Funck. Målning (detalj) av M.
Mij-tens d. ii.
fick under det polska ocli sedermera
det ryska fälttåget skiftande
uppdrag, ofta som krigskommissarie. År
1708 mötte han på en expedition mot
en rysk stad ett våldsamt motstånd
av befolkningen, som förskansat sig
inom kyrkvallarna och där fick hjälp
av en större skara kosacker. Även
kvinnorna deltogo i försvaret med
liar ocli yxor. Det hela slutade med
att svenskarna i sin förbittring över
motståndet anställde ett formligt
blodbad utan att ens skona kvinnor
ocli barn. F. hade redan 1703 blivit
överstelöjtnant vid Dückers
dragon-reg. och befordrades 1710 efter
ankomsten till Bender, dit han åtföljde
konungen, till överste vid
Södermanlands reg. Han sändes s. å. till
Konstantinopel för att för konungens
räkning upplåna penningar hos
engelska och holländska köpmän och
förordnades 1711 som extraordinarie
envoyé vid det ottomanska hovet.
Hans viktigaste uppdrag gällde
konungens hemfärd och det
rysk-turkiska kriget. F. uppträdde med pomp
ocli ståt som Sveriges repr. men var
inte alltid sin uppgift fullt vuxen
utan väckte t. o. m. allvarligt
missnöje hos konungen, som dock snart
åter skänkte honom sitt förtroende.
Under det turkiska fälttåget mot tsar
Peter 1711 uppmanades F. gång på
gång att inför sultanen framhäva
storvisirens förräderi och
svensk-fientlighet, och han lyckades
slutligen också få honom avsatt. F.
deltog sedermera i kalabaliken i Bender
och blev därvid tillfångatagen men
frigavs. Kort därefter insjuknade han
i feber och dog. — Ogift. H. N.
3. Funck, Gari, friherre,
arméofficer, riksråd, f. 1 dec. 1708, † 22
juni 1783 på Hovgården, Hovs skn,
östergötl. län. Föräldrar:
landshövdingen friherre Gustaf F. och
Chris-41 Svenska män och kvinnor II
tina Cronström. Brorson till F. 2. —
F. började sin bana som e. o.
kanslist i Krigsexpeditionen men gick
sedermera över till armén och
anställdes 1730 som sergeant vid Svea
artillerireg. Vid det pommerska
krigets utbrott 1757 blev lian
generaladjutant hos överbefälhavaren, von
Ung-ern-Sternberg, ocli befordrades följ.
år till överstelöjtnant vid
Södermanlands reg. Han var då känd som en
ivrig anhängare av mösspartiet. Då
riksdagen skulle samlas 1760, uppstod
en långvarig tvist om fältofficerarnas
representation. Enligt rådets beslut
skulle officerare få lämna hären
endast som "krigsbefälets" ombud,
alltså icke därför att die voro huvudmän
för sin ätt. De, som bröto mot detta
förbud, skulle avskedas. F. utnyttjade
sin ställning som överstelöjtnant och
reste hem för att bevista riksdagen
i sin regementschefs ställe, fastän
denne befann sig i Sverige och trots
regeringens uttryckliga befallning till
honom att kvarstanna på sin post.
Han fick emellertid stöd hos det
högre krigsbefälet och undgick
efterräkningar. Tydligen var lian en skicklig
militär, även om han som så många
andra på den tiden lät partiets
intressen gå före tjänsten. Han utnämndes
1760 till överste vid Svea artillerireg.
ocli blev följ. år
generalfälttygmäs-tare. Efter kriget spelade lian en
framträdande roll i mössornas
förberedelser för 1765—66 års riksdag ocli
invaldes, sedan riksdagen samlats, i
sekreta utskottet samt inkallades i
rådet (1765). Han hörde till de
mössor, som till det yttersta sökte
utnyttja den förändrade
partiställningen för en i sparsamhetens namn
genomförd omorganisation av
statsförvaltningen. Då hattarna 1769 åter
kommo till makten, måste F. lämna
sin riksrådsbefattning men
uppträdde ånyo i rådet 1772. Inför den
hotande revolutionen sändes han till
Skåne för att nedslå resningen där
men kom för sent för att kunna
uträtta något. Genom statskuppen var
han definitivt avlägsnad från det
politiska livet, ehuru han även i
fortsättningen säges ha upprätthållit vissa
ryska förbindelser. — Gift 1) 1739
med friherrinnan Charlotta Elisabet
Cronstedt, † 1763; 2) 1765 med Brita
Odencrantz. H. N.
4. Funck, Jakob,
fortifikationsofficer, f. 1715 eller 1716 i Stockholm,
† 1 maj 17S8 därstädes. Föräldrar:
handlanden Jakob F. och Anna
Winck-ler. — F. tog 1737 tjänst som
volontär vid fortifikationen, där han 1745
blev konduktör. Följ. år gick ban i
fransk tjänst och deltog i det
pågående österrikiska tronföljdskriget på
krigsskådeplatsen i Flandern. Efter
krigets slut anställdes han som
lärare i krigföring hos prinsen av
An-lialt-Zerbst, bror till sedermera ryska
kejsarinnan Katarina II. År 1752 blev
F. kapten vid sv. fortifikationen. S. å.
övergick han i engelsk-ostindiska
kompaniets tjänst och fick till
uppgift att inspektera dess befästningar
i Indien. Han medverkade därvid till
förbättrandet ocli nybyggandet av
flera fästningsverk på Malabarkusten
samt i Bombay. Han råkade
emellertid i konflikt med guvernören ocli
återvände därför till England, där
lian fick full upprättelse för lidna
oförrätter. Han utnämndes till
överstelöjtnant i engelsk tjänst och
skickades till Västindien, där han med
framgång ledde en belägring av Havanna
1762. År 1763, då han också blev sv.
överstelöjtnant, påträffas han i
portugisisk tjänst i Brasilien, där han
sedermera blev brigadier och
fältmarskalk. Han utnämndes 1773 till major
vid sv. fortifikationen, 1774 till
generalkvartermästarelöjtnant och 17S4
till överste. Till Sverige återkom lian
1786. År 17S7 adopterades han på
adliga ätten Funcks nummer på
Riddarhuset men blev ej introducerad där.
—■ F. hade bland sina samtida
anseende som framstående teoretiker i
krigs- och belägringskonsten. Han
utgav tvenne arbeten om belägringarna
i Nederländerna under österrikiska
tronföljdskriget. —• Ogift. U. N.
5. Funck, Alexander, friherre,
bergsvetenskapsman, f. 1 febr. 1716
på Lilla Avesta vid Avestafors, † S
nov. 1797 i Norrköping. Bror till F. 3.
— Student i Uppsala 1728 blev F.
1735 auskultant och 1740 e. o.
notarie i Bergskollegium, 1745 direktör
över bergverken i Jämtland och
Härjedalen, 1746 genom tjänstebyte
ge-scliworner vid Sala gruva (Salberget)
och 1752 bergmästare i Söderman-
Carl Funck. Målning (detalj) av P. Krafft
d. ii. 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
